Flygplan

Catalina flög första gången 1935 som sjöflygplan. Senare gjordes det om till amfibieflygplan och kunde starta och landa på både land och vatten. Flygplanet hade infällbart landstingsställ när det startade och landade på vatten fälldes en yttersektion av vingarna ner och bildade pontoner. Catalina konstruerades för transport och övervakning. Med extra bränsletankar kunde flygplanet med en besättning på fem personer vara i luften ett helt dygn.

Det svenska flygvapnet köpte tre exemplar från det kanadensiska flygvapnet. I Sverige fick flygplanet beteckningen TP 47 och användes framför allt som sjöräddningsflygplan, men även för spaning och sjuktransporter. Två TP 47 var med i sökandet efter den försvunna DC-3:an 1952. Sovjetiskt jaktflyg anföll då ett av flygplanen, som tvingades nödlanda på vattnet. Samtliga fem besättningsmedlemmar räddades av ett lastfartyg.

Flygvapenmuseums TP 47 är licenstillverkat i Kanada, där flygplanstypen Catalina går under namnet Canso. Det var det första av de tre flygplan som kom till Sverige och det var stationerat på flygflottiljen F 2 Hägernäs från 1949. I augusti 1957 deltog den i den så kallade Spetsbergsexpeditionen, en rekognosering inför en kommande internationell polarexpedition.

Flygvapnet tog flygplanet ur tjänst efter nästan 20 år. Det hade då en sammanlagd flygtid på 6 000 timmar och flögs till F 3 Malmen för att bli en del av de flyghistoriska samlingarna.

Kuriosa
Nedskjutningen av TP 47 upprörde svenska folket. Tusentals personer demonstrerade utanför den sovjetiska ambassaden i Stockholm. Stora buntar av den kommunistiska tidningen Ny dag brändes och demonstranterna kastade hemmagjorda brandbomber mot ambassaden.