Flygplan

Fieseler Fi 156C Storch utvecklades i Tyskland i slutet av 1930-talet. Det svenska flygvapnet hade 26 exemplar, några av dem från tyska flygvapnet, Luftwaffe. Det var flygplan som kommit till Sverige med flyktingar och desertörer från Tyskland under andra världskriget och som sedan blivit kvar i landet.

S 14 Fieseler Fi 156C Storch var mycket användbart eftersom det kunde starta och landa nästan var som helst. Till och med på is och snö, eftersom det gick att montera skidor på landningsstället. I Sverige användes flygplanet för spanings- och sambandsflygning, men också för skolflygning, ambulanstransporter och eldledning. Under slutet av andra världskriget transporterade S 14 även flyktingar från Norge till Sverige.

Flygvapnet sålde samtliga exemplar av S 14 till utlandet när flygplanet togs ur tjänst. Den S 14 som finns på Flygvapenmuseum är byggd av delar från två olika flygplan. Delarna köptes från Österrike i slutet av 1960-talet, tack vare donationer från olika företag och Östergötlands flyghistoriska sällskap.

Kuriosa
Fieseler Fi 156C fick smeknamnet Storken, på grund av landningsställens höga fjädrande ben och dess förmåga att flyga extremt långsamt.

Spaningsflygplan, S 14
Fieseler Fi 156C Storch.

Högvingat tvåsitsigt flygplan med åttacylindrig Argus AS 10E motor.
Märkning: Kodsiffra 67 på nosen och fenan samt flottiljsiffra 3 och kronmärke på kroppen.