plansch, skolplansch, Hedesundaåsen, Gästrikland

Tvärsnitt av en rullstensås. Den ursprungliga årsprofilen är antydd med den streckade linjen. Åsen sticker upp ur vattnet, vars rörelse omlagrat ytlagret till svallgrus; under detta den varviga leran (streckad). Uppe på åsen har en isklump varit inbäddad i gruset, men då isen smälte bort, bildades en åsgrop. (Efter E. Granlind.)

Förutsättningen för att rullstensåsarna skulle kunna bildas var att isen drog sig tämligen jämnt tillbaka under årskilliga år. Blev däremot isranden av någon anledning stående stilla, breddes materialet solfjäderformig ut åt sidorna och ett plant delta bildades (se bildens förgrund! Vänstra delen av det breda flaket i bakgrunden, där åsen är minre skarpt utbildad, är morän.). Väldiga sådana isälvsdeltan utbildades under den klimatförsämring på ca 800 år (för 10.000 år sedan enligt De Geers kronologi), under vilken de stora mellansvenskar ändmoränerna bildades (jfr pl. 13). Dylika isälvsdeltan är t.ex. de gamal excercisplatserna Axvalla hed i Västergötland och Malmslätt i Östergötland samt grushedarna i mellersta Dalsland. Allt eftersom isranden drog sig tillbaka kom åsparti efter åsparti att ligga inom det område, där de finaste sedimenten avsattes, d.v.s. kom delvis att täckas av den varviga ishavsleran. När landet sedan höjde sig ur havet och åskrönet stack upp ur vattnet, svallades en del av åsmaterialet ut över den omgivande leran, svallgrus. Lösa isblock, som inbäddats i gruset, har, när de så småningom smält, givit upphov till de s.k. åsgroparna.

Rullstensåsarna följer i stort sett den forna isrörelsens riktning och går alltså grovt räknat i N—S. Mindre böjningar och riktningsändringar kan förklaras med att smältvattner följde olika sprickor i isen.

∗

Rullstensåsar finns över nästan hela Sverige, men fördelningen är ganska oregelbunden. Man lägger särskilt märke till dem, där de höjer sig över en slätt eller som på bilden slingrar sig genom ett vatten. Särskilt kända är mälarlandskapens åsar, som man kan följa miltals i landskapet: Uppsalaåsen, Badelundaåsen, Enköpingsåsen, varav Hedesundaåsen är en fortsättning, m.fl.

Frågor och arbetsuppgifter: 1. Hur har en rullstensås uppkommit? — 2. Hur kan man se att materialet i en rullstensås varit i rörelse i vatten och avlagrats i detta? — 3. Var förekommer rullstensåsar mest i vårt land? — 4. Vilken är deras huvudriktning? — 5. Varför anlade man förr gärna landsvägar på rullstensåsarna? — 6. Sök på kartan upp rullstensåsar! — 7. Har vi i våra dagar någon praktisk användning av materialet i en rullstensås? — 8. Vad bildades om isranden av någon anledning stod still en längre tid? — 9. Ge exempel på sådana bildningar! — 10. I vilka andra länder förekommer rullstensåsar? — 11. Vilka slags träd är vanligast på rullstensåsarna? — 12. Studera stenarna och gruslagren i en rullstensås (grustag).

Litteratur: Magnusson-Granlund-Lundqvist, Sveriges geologi, 1949. G. Lundqvist, De svenska fjällens natur, 1948. L. von Post, Landskapet Dalsland, STF:s årsskr. 1936. C. Fries, Där Norrland och Mellansverige mötas, STF:s årsskrift 1932.

Hedesundaåsen, Gästrikland. Med hängare och metallhörnor utan kantband. På papp.
Svenska turistföreningens geografiska väggplanscher 1:11
Flygfoto: Aeronatic.
Tryck: Nordisk Rotogravyr
Text på baksidan:
Nr 11. Hedesundaåsen vid Hedesunda. Gästrikland.

Flygfoto från 300 m höjd.

En för den mänskliga odlingen mycket viktig form av istidsminnen i vårt land är rullstensåsarna. Dessa åsar består av sand, grus och rundslipade stenar, som avsattes ur inlandsisens väldiga smältälvar. Bilden visar en dylik ås, där den går tvärs över Hedesundafjärden av Dalälven. I bildens mitt ser vi åsen tydligast utbildad.

När människor först började färdas i Sverige stod skogarna täta och oftast svårgenomträngliga, och vår tids stora odlade slätter låg som oframkomliga sankmarker. Men här och var, åtminstone i Mellansverige, höjde sig rullstensåsarna som torrare, ganska jämna och lättframkomliga ryggar. På dessa sökte sig vägarna fram i äldre tider och gör så stundom än i dag. På rullstensåsen på bilden skymtar här och var vägen som ett smalt, ljust band (endast delvis synligt på den skogklädda delen av åsen). Just denna ås var i äldre tider an viktig färdled mellan Uppland och Gästrikland.

Där åsen mötte en vattenväg, växte bygd ofta upp. Så har skett vid Hedesunda i bildens bakgrund. Den vida, öppna byggden ligger här på en lerslätt, som bildats i havet vid inlandsisens avsmältning. Många av våra mellansvenska samhällen ligger vid rullstensåsar.

I åsarna går ofta starka källådror, och många samhällen i Sverige får utan större svårigheter ett rent och gott vatten från dessa. För övrigt har rullstensåsarnas grus och sand fått så stor användning att många av de vackraste hotar att bli helt förstörda av grustag.

∗

Rullstensåsarna är den ena av de två viktigaste formerna av s.k. glaciala sediment, d.v.s. avlagringar ur inlandsisens smältvatten. Den andra är den varviga leran (jfr pl. 13).

Rullstensåsarna bildades under inlandsisens avsmältningsperiod. Smältvattnet samlades då i stora älvar, som strömmade fram i tunnlar vid isens botten och ryckte med sig sand, stenar och block ur isen. Då smältvattnet uppfyllde alla sprickor i den väldiga isen, som var åtminstone 1.000 m mäktig, rådde ett betydande hydrostatiskt tryck vid dess botten, varför isälvarna drevs fram med oerhörd kraft. Vid tunnelns mynning, där tryck och hastighet plötsligt minskades, avlastades det medförda materialet. Strax innanför tunnelmynningen sjönk det grövsta till botten, det finare i tunnelmynningen och det allra finaste slammet fördes längst it och blev till den varviga leran på bottnen framför isen (jfr pl. 13).

Iskantens förskjutning bakåt under 2 år. Framför isen syns två blockrader — ändmoräner — och utanför tunnelns mitt på isbräckan är en rullstensås under uppbyggnad. I vattnet flyter tre isberg. (Svart = fast berg: svarta, kantiga partier = morän; svarta, runda partier = isälvsgrus; korta streck = varvig lera.) (Efter E. Granlund.)

Sommartid var avsmältning och ackumulation kraftigare, och det avlastade materialet bildade en kulle strax innanför isälvsporten. Därför består många rullstensåsar, särskilt de större, av en rad kullar, var och en representerande ett års avsmältning.