plansch, skolplansch, Isräfflade hällar i Gillöga skärgård, Uppland

Vid nedisningens början var Sveriges berggrund efter en lång landperiod täckt av ett tjockt lager vittringsgrus. Detta blev infruset i isens bottenlager. Dessutom bröts klippstycken loss ur den fasta berggrunden, dels rent mekaniskt, dels genom frostsprängning, frös fast i isen och fördes med av denna. Isens undre lager var alltså späckade med sten och block och kunde därigenom verka starkt nötande på berggrunden. Denna nötning var kraftigast på den sida varifrån isen kom. På denna s.k. stötsida blev berget avnött och rundslipat, på den motsatta, den s.k. läsidan, plockade isen i stället bort bit efter bit ur berget, Denna sida blev därför brantare och mer ojämn. Med någon överdrift kan man säga, att varje berghäll i landet är en mer eller mindre väl utformad rundhäll, men särskilt tydligt ser man företeelsen på låga, svagt sluttande och friliggande hällar i våra urbergsområden. Rundhällarnas former är något olika beroende på bergarten. Vackrast blir de i finkorniga, massformiga (alltså ej siktade) bergarter, såsom graniter. I skiktade bergarter påverkar skiktningen i viss mån formen. I sprickfyllda bergarter blir läsidan skrovlig.

I de avslipade hällarna ristades intill centimeterdjupa räfflor av de i isen fastfrusna blocken, s.k. isräfflor. Man kan dock ej alltid urskilja dem. Ibland är de täckta av lavar, ibland har de vittrat genom väder och vind. Bäst bibehållna är de, där hällen nyss blottats, antingen därigenom att man schaktat bort överliggande jordlager. Det sista har skett med det område, som bilden visar. När inlandsisen smälte bort i dessa trakter, alltså mellersta Uppland, låg havsytan ca 150 m högre än nu. Landhöjningen uppgår f.n. till ungerfär 1/2 m per 100 år.

Rundhällarnas stöt- och läsidor ger oss en ungefärlig upplysning om isens rörelseriktning. Genom isräfflorna kan denna noggrannare bestämmas. Hjälp i detta fall kan man också ha av block av mera sällsynta bergarter, som av isen förflyttats från sitt ursprungliga läge. — Ett omvänt förhållande fick man använda sig av vid uppspårandet av Bolidens malmfält. Man fann ett malmhaltigt block, som förflyttats av isen och kunde sedan genom att iaktta isräfflornas riktning i trakten spåra varifrån det kommit. Då emellertid malmfältet var dolt under ett på sin håll 22 meter tjockt täcke av lösa jordlager, kunde dess exakta läge fastställas först sedan man tagit moderna elektriska malmletningsmetoder till hjälp.

Frågor och arbetsuppgifter: 1. Vad har åstadkommit berghällarnas form och reporna i dem? — 2. Hur kan man se vilken rörelseriktning isen haft? — 3. Vilken är skillnaden mellan stötsida och läsida? — 4. Sök upp och studera rundhällar och isräfflor! Försök med kompassens hjälp bestämma läget av stöt- och läsida samt isräfflornas riktning!

Litteratur: Magnusson-Granlund-Lundqvist, Sveriges geologi.

Isräfflade hällar i Gillöga skärgård, Uppland. Med hängare och metallhörnor utan kantband. På papp.
Svenska turistföreningens geografiska väggplanscher 1:10
Foto: Gösta Lundqvist.
Tryck: Nordisk Rotogravyr.
Text på baksidan:
N:r 10. Från Gillöga skärgård, Uppland.
Bilden visar berghällar formade, slipade och räfflade av inlandsisen med hjälp av stenar och block, som legat fastfrusna i isens bottenlager.

Längst ute i havsbandet, ofta miltals från den inre skärgården i Uppland och Södermanland, ligger grupper av låga, kala öar, de s.k. utskärgårdarna. Från en av dessa, Gillöga, är bilden hämtad. Berghällarna på bilden har varken lösa jordlager eller skog och vi kan därför där studera själva den nakna bergytan. Som vi ser är hällarna mjukt rundade och avslipade men också tydligt räfflade. Detta är inlandsisens verk. I dess botten låg stenar och block av olika storlek fastfrusna. Som ett väldigt ojämnt sandpapper drog isen fram över landet och formade om även det fasta berget.

Dylika isslipade hällar kallas rundhällar och det är väl få minnen från istiden, som är så allmänna och välkända som dessa. Så gott som överallt, där låga gråstenshällar sticker upp ur flatmark eller vatten, framför allt ute i våra skärgårdar, kan man studera dem.