pensel

Ravensbrücksamlingen på Kulturen
I Krakow möts konsthistorikern Zygmunt Lakocinski och den unga studentskan Carola von Gegerfelt från Lund. Det är tidigt 1930-tal. De förälskar sig och gifter sig i Lund. Carola von Gegerfelt arbetar som bibliotekarie på universitetsbiblioteket. Zygmunt Lakocinski undervisar i polska vid Lunds universitet. 1939 väntar de sitt första barn och flyttar in på Sölvegatan 8a. Zygmunt Lakoncinski vill ge sig ut i kriget när Polen invaderas, men den polska exilregeringen i London ger honom ett uppdrag. Han ska dokumentera tyskarnas illdåd i Polen och övriga Europa. Centrum för insamlingen blir Lund och härifrån sänds viktig information vidare till polska exilregeringen och de allierade. Carola och Zygmunt Lakocinski engagerar sig aktivt i kampen mot nazismen. De går med i den antinazistiska Tisdagsklubben och hjälper danska och norska flyktingar. Tyskvänliga grupper formerar sig på flera håll i Lund. De upprättar svarta listor på nazistmoståndare. Carola och Zygmunt Lakocinski står med på listorna.

1939 stod nazisternas koncentrationsläger för kvinnor färdigt i Ravensbrück. Kvinnor fördes dit från hela Europa: judar, romer, politiska motståndskämpar, homosexuella, Jehovas vittnen, prostituerade och kriminella. Till lägret hörde många fabriker där fångarna utnyttjades som slavarbetare. 132 000 kvinnor och barn var inspärrade i Ravensbrück. Av dessa dog 92 000 av undernäring, misshandel, avrättningar, sjukdomar och medicinska experiment.

I slutet av 1944 byggdes en gaskammare där nära sextusen kvinnor mördades. I april 1945 hämtades många kvinnor till Sverige med de Vita Bussarna. Den 30 april 1945 befriade Röda Armén lägret. Många av de fd fångarna kom till hamnen i Malmö. Efter bad och desinficering placerades de ut på olika karantänlokaler. I Lund kom de till skolor och andra lokaler, bl a Idrottshallen. Zygmunt Lakocinski hjälpte flyktingarna med att tolka från polska. Han fick då veta att många hade tagit med originaldokument och minnessaker gömda i kläder och på kroppen. Han förstod värdet av att spara det åt eftervärlden. Myndigheterna var rädda för smittsamma sjukdomar och ville bränna det mesta. Genom kontakter och envishet lyckades Zygmunt Lakocinski rädda något från att försvinna. Han tog också initiativet till intervjuer med de som orkade och ville. Allt detta skulle minna eftervärlden om nazisternas brott.

Samlingen av föremål deponerades 1966 på Kulturen och de skriftliga dokumenten placerades på Lunds universitetsbibliotek. En utställning gjordes samma år på Kulturen och 1998 gjordes en utställning med allt material. En del av föremålen har visats permanent i utställningen Lund efter 1658. I samband med utställningen 1998 gjordes ett antal intervjuer med överlevande från Ravensbrück.

2004 skänkte barnen Lakocinski samlingen till Kulturen. Ett utbyte gjordes också mellan Lunds universitetsbibliotek och Kulturen så att alla föremål ägs av Kulturen och allt arkivmaterial av biblioteket. Den 27 januari 2005 öppnade den permanenta utställningen Att överleva - röster från Ravensbrück.