galge

"Min mor, Ingrid Schultze, hade en kusin, Margit Persson, som under många år drev hotell i Malmö, Nya Hotellet, Engelbrektsgatan 15 (snett emot Temperence). Hotellet hade många återkommande gäster, bl a en representant för Svenska Pälsvaruindustrin i Tranås.

Som ett erkännande för god service och vänligt bemötande genom åren, erbjöd han hotellinnehavaren att få köpa en av de pälsar som firman sytt upp för att teckna order från svenska pälsbutiker inför vintersäsongen 1958-1959. Troligen var Malmö med omnejd sista anhalten på säljresan och året hans sista för företaget. Kusinen berättade om sitt pälsköp (en vildmink som jag minns det) för min mor, som då bad henne fråga om inte även hon kunde få lov att köpa en av visningspälsarna. Med påföljd att representanten kom hem till oss på Stora Södergatan 67 i Lund, med tre pälsar. Min mor hade indikerat vad hon var intresserad av, och valde den Ozelot-päls, som sedemera gått i arv till mig. Affären gjordes upp kontant och något kvitto skrevs aldrig. Därtill hade min mor en önskan. Att få uppsytt en matchande mössa i ozelott-skinn. Denna levererades någon månad senare utan extra kostnad och kompletterades med ett sametsomtag av min mor.

Som handarbetslärarinna/textillärarinna var hon modeintresserad, kunnig i sitt fack och hade öga för kvalitet. Hon förutsåg dock inte det samhälleliga mottagande pälsen skulle få. Tidigt visade det sig att hon inte kunde bära den utan att få syrliga kommentarer "på stan". Även någon av hennes väninnor ställde sig tvekande till valet. Pälsen kom därför endast att användas 3-4 gånger 1959-1960. "Label" saknas - och har aldrig funnits, då pälsen primärt inte var avsedd för försäljning." //Staffan Schultze