näsduk

Brev ställt till Eva Möller, Kulturen. "Lund i februari 2002. Jag vill gärna berätta lite om damerna som broderade så vackert. Damene tillhörde mina farföräldrars bekantskap. Mina föräldrar ärvde bekantskapen och på så sett, kom jag inn i bilden. Damerna hette Annette och Bolette, Anne och Bolle Andersen och bodde i en liten skogsgård som hette Vestmanneröd. Huset såg ut som ett U och flyglarna var mycket långa. Framsidan var täckt med Murgröna. Vi fick dra i en klocksträng. Då vi öppnade förde en brant trappa upp till en stor hall med mahognymöbler klädd med mörkt blå ylletyg. Det fanns en dörr till vänster och en till höger. Den högra dörren förde till ett mycket stort vardagsrum. Kortväggen var full av bokhyllor och i rummet fanns tre möbelgrupper klädd med grönt ylletyg. På kortväggen stod hundkorgen till Schott, en engelsk sätter. Halva långväggen var fylld med tavlor av Munch. Från vardagsrummet kom man inn i matsalen. Det var panel på väggarna och över dessa var det målat en varm, vinröd färg. På väggarna hängde reproduktioner av Gaugin och Cesanne. Vi åt på en italiensk matservis och drack kaffe ur Meissenkoppar. Till höger var det en dörr och till vänster kom man ut i köket som var mycket stort. Från köket kom man till en lång korridor med många rum och längst ner var toaletten. Anne och Bolle var mycket förmögna och fungerade som Mecenater. De hade också konstnärer som bodde hos dem i långa perioder. Rickard Nordrokks piano stod i vardagsrummet och jag fick alltid spela. De läste mycket och alltid på orginalspråket. Det fanns en vacker byrå också i vardagsrummet. I en låda hittade min mamma ett manuskrift till en bok. Detta handlade blant annat om likställdhet mellan mann och kvinna. Vi hittade också [oläslig pga dålig kopia]. Vet inte om de rökte. Schott var svartsjuk på mig så de fick binda honom. De kallade mig för Barnet. I denna miljö satt de och broderade. Det var nog Anne som broderade mest. Hon vävde ochså flamsk. En stor norsk konstnär som Hette Wold Thorne ritade katonger med mönster. Att det var så många Muchtavlor, är inte så konstigt. Han var mycket på Vestmanneröd och behövde ofta pengar. Munch hade sin stuga i Åsgårdstrand där han målade mycket. Han gick genom Deras skog som sträckte sig ner till Oslofjorden. En eftermiddag satt vi ute och drack te. Munch kom gående. Vi fortsatte och dricka te och låtsades icke om Munch om det var någon i sällskapet som Munch icke kände. Han var mycket blyg. Så småningom kom Munch med i konversationen. En venninna till Anne och Bolle var Bibbi Dahl, mycket vacker med sina bruna ögon. Hon klippte ut pappersdjur åt mig och ställde dessa på ett mahognybord, och blåste på dem så de fick liv! Detta var lite av vad jag kunde berätta.
Med vänlig hälsning från
Bettan Gydenius Päronvägen 37
22456 Lund.
Ser att jag har skrivit lite norska. Ber om överseende.”