skål

"...Ting yao, kännetecknat av ett klingande, tunnväggigt och genomlysbart gods och en elfenbensvit glasyr...Godset i vår Ting-skål är orangefärgat vid genomlysning. Kring fotringen finns ett föertal rispor under glasyren, för Ting yao karakteristiska skönhetsfläckar som kan ha uppstått vid hantering i samband med glaseringen. Eftersom skålen brännts stående på mynningskanten är denna oglaserad. För att dölja den råa godsytan försågs kanten ofta med en metallskoning, ibland helt utan lödfog. Den vackra sexpassformen kommer på vår skål, som saknar skoning, fullt till sin rätt. Skålen har en fritt tecknad, naturalistisk blomdekor, skuren och ristad av en konstnär med säkert öga och lydig hand. Kring en graciöst utlagd bladranka grupperar sig, inom en tunnt [sic!] ristad cirkellinje, en stor lotus med synlig frökapsel, en sagottaria (pilblad), en lotusknopp (?) och ett från sidan sett lotusblad. Dekortypen med sitt suveräna, skissartade utförande är inte ovanlig i Ting-varan den anses ha uppstått vid mitten av Norra Sung, kring 1000-talets mitt, och fortsatt in i Chin, dvs. efter 1127."
Gunilla Eriksson, Kulturens årsbok 1978, s. 160-164