målning

"Uppe i Göingebygden ej långt från Finjasjöns södra strand ligger Hovdala säteri. Det har gamla anor och har många gånger varit medelpunkten i de dansksvenska gränsfejderna och i snapphanekrigen. Den äldste med säkerhet kände ägaren är Björn Stensson av släkten Laxman, vilken satt som herre här vid 1600-talets [sic] mitt. Genom hans dotter Elsas giftermål med Ejler Grubbe övergick gården till denna släkt. Deras son var Sigvard Grubbe, vars dotter genom gifte förde gården till Jochim Beck, som emellertid 1648 måste avstå den till sina kreditorer. Det var av dessa räntmästare Jöns Michelsen, 1687 adlad Ehrenborg, förvärvade Hovdala 1665, och därmed hade Hovdala kommit i den släkts ägo, där det stannat allt intill nu, då det förvärvades av staten.
I Kulturens samlingar ingår sedan 1945 en i olja målad tavla av Hovdala troligen utförd av Eva Eleonora Ehrenborg (1836-1901), dotter till ryttmästare Chr. Abr. E. på Hovdala. I en dalsänka med skogsåsar i fonden ligger gården förbifluten av den nu så gott som uttorkade Hovdalaån. Det märkligaste i anläggningen är det stora tornet, som i ankarslut är daterat 1600 och har Sigvard Grubbes initialer. Till vänster synes den s.k. Borgen, gårdens corps de logis. Tvåvåningshuset med det rundbågade portvalvet är murat i gråsten och uppfört 1805. Den östra längan i en våning har ankarslut med årtalen 1681 och 1682, som angiva återuppbyggnadsåren för detta hus efter svenskarnas förödelse 1678. Äldst är den vänstra (norra) längan i två våningar, vars undre del enligt ankarsluten skall härröra från 1511. Övervåningen skall ha uppförts 1751.
Den lilla tavlan är icke något märkligt konstverk men en typisk produkt av en målande herrgårdsfrökens hand från förra århundradets senare hälft, då ännu en liten, liten fläkt av 1700-talets idyll fanns kvar på våra gamla herrgårdar."
Kulturens årsbok 1947, Karlsson William, s. 42-43, bild s. 43.