målning

"Sko blackan - En gammal lek, och andra lekar.
I den gamla tiden, det vill härvidlag säga i min barndom på 1860-1870 talet, var det ej så goda tillfällen till nöjen som i nutiden med sitt överflödande nöjesliv, då kunde både unga och gamla glädja sig åt även de primitivaste nöjen. Det var isynnerhet under de kulna vinterdagarna som inomhusnöjen tillgreps för att i någon mån stimulera sinnena mot tristheten. En hel del lekar och nöjen som kunde försiggå i stugorna stodo lyckligtvis ungdomen till buds. Bland dessa var leken ”sko blackan” inte den minst nöjsamma, den tillgick så att två stolar ställdes mittemot varandra på ett avstånd av cirka tre alnar, och på dessa lades en rund käpp, på denna käpp intog den lekande en sittande ställning, med benen korslagda, dock så att han ej kom att vidröra någon av stolarna, en annan käpp hölls med båda händerna och stöddes mot golfet, det gällde nu att överföra denna käpp från den ena sidan till den andra lika många gånger som det var söm i en hästsko, därav lekens namn. Att det givetvis blev flera nederlag än segrar är säkert, det var en svår konst att hålla balansen när käppens stöd på golvet vid överförandet saknades. Varje fallen hjälte hälsades med skallande skrattsalvor, men om någon verkligen lyckades kunde han vara förvissad om en välförtjänt beundran från hela auditoriet inberäknad far och mor.
En annan lek som kunde lekas såväl inne som ute var ”Barka lär” vid denna lek sutto alla deltagarna på stolar i en ring, en av deltagarna var dock utan för ringen, han skulle springa omkring utanför ringen under det han ropade ”barka huder å barka lär, å barka rött skinj i flyspring”, vid sista ordet i ramsan slog den springande en av de sittande i ryggen med handen, denna skulle då hastigt stiga upp och springa i motsatt riktning som den andre, och den som kom först till den tomma platsen intog denna och den andre måste fortsätta att springa och ropa.
En annan lek var: ”Ett skepp kommer lastat”. Vid denna lek var det ej nödvändigt att deltagarna skulle sitta i en ring. Någon virade ihop en näsduk eller en trasa och band ett band om den, så kastade han eller hon denna till någon av deltagarna under utropet ”skeppet är lastat!”, den som mottog kastet skulle då fråga, med vad? och då skulle den som kastat ögonblickligen svara varmed skeppet var lastat, den som dröjde för länge med svaret fick ge pant och den som mottaget bollen skulle i sin tur kasta den till en annan. Efter lekens slut avdömdes panterna, och det var mest häri nöjet bestod, ty många både roliga och befängda domslut avkunnades, och ingen fick undandraga sig fullgörandet av domen.
Att leka krig var ett nöje som idkades flitigt av pojkarna. Stugans stora slagbord eller bordkistans stenskiva voro då mycket lämpliga som slagfält. En del träpinnar täljdes och radades upp vid bordets båda kortsidor och fältherrarna intogo platserna, en vid varje bordsända, och som förebilder togs något av de historiska slagen, slaget vid Lutzen eller vid Lund eller Narva. Namnen på generaler och hjältar från dessa slag voro i regel kända av de äldsta pojkarna som läst svenska historien i skolan. Arméernas generaler representerades av träpinnarna och skottsalverna avfyrades vexelvis på så sätt att en vederbörande generals pinne drogs tillbaka så att den kom att ligga något utanför bordets kant, och den spelande riktade pinnen mot någon av moståndarens pinnar och med en böjlig bordskniv vars övre del böjdes tillbaka och släpptes hastigt mot pinnens utdragna ända med den påföljd att; om skottet riktats väl motståndarens generalpinne flög ner från bordet och ansågs därmed slagen. Den som först fick alla sina generaler nedskjutna hade förlorat slaget.

En annan inomhuslek var ”Att gömma ringen”. En av deltagarna gick ut i ett annat rum medan en ring eller något annat litet föremål gömdes av några av deltagarna, varefter den sökande inkallades, det gällde då för honom eller henne att finna det gömda föremålet, funnos mindreåriga med i rummet var uppgiften ganska lätt, ty deras ögon drogos oemotståndligt till gömstället.
Bland utomhus lekarna intog bollspelet första rummet. När ungdomen sommartiden samlats på någon lämplig plats, dröjde det inte länge förrän bollspelet var igång med en singlad boll, d.v.s. en boll av sammanrullade trasor som formats ut så att den fått en någorlunda rund form, denna trasboll påsyddes sedan med ullgarn i skilda färger och avdelade fält, att utsira en boll på det sättet kallades att ”singla”. Det uppstod på så sätt en ädel täflan emellan töserna att kunna framvisa den bäst singlade och grannaste bollen.
Att gätta gåtor kunde lekas både ute och inne. Gamla gåtor drogos fram och alltid var det några bland de yngre som ej hade varit med förut och ej kände till gåtornas lösning, exemp. Vad är det som går å går men aldrig når fars boränne svar: klockan. Två visa hy, två visa sky, fyra hängande, fyra dängande å ett slaskar bagette, svar: en ko. Frun från Lund hon hade en hunn, vad hette han, hans namn har jag sagt vad hette han? svar: han hetta vad.
Leken picka kag lektes rätt ofta av pojkarna, den tillgick så att en flat sten ställdes upprätt på marken, och en av pojkarna blev utsedd att vara ”Kagekung” d.v.s. han skulle gå och resa upp stenen igen när den föll omkull för något välriktat slag av någon av deltagarna. Varje pojke som ville delta i leken, försåg sig med en lämplig sten, som ej var större än att han kunde slunga den mot den uppställda kagen. När alla måttat sina slag skulle den slungade stenen bli liggande där den hamnat, och kagekungen skulle då ställa sig över kagen och med sin sten söka träffa någon av de andras slungade stenar, lyckades han häri, så blev den träffade stenens ägare kagekung efter honom, men träffade han ej någon sten, så fick han fortsätta som Kagekungen.
En annan lek var Höjer kung då en av pojkarna klev upp på en mindre kulle, och en i sänder av de andra skulle försöka draga honom ner från kullen, och den som lyckades häri fick i sin tur stiga upp på den lediga tronen.
Många andra lekar kunde nämnas, såsom Gömma skulle, Bollstatt ell. Bollstå, Klubbes, Mickel å gås, Bränna kyrka, Väva vallmall m. fl."

Smedstorp i April 1935
Frans Lindberg