ljusstake, miniatyrmöblemang

"För 17 år sedan köpte köpman Wiggo Dahl i Båstad på en konkursauktion för 800 kr en dockskåpsliten paradsängkammare med 25 utsökta pjäser i barockstil från slutet av 1600-talet. Allt var utfört i silverfiligran, dvs i spetsliknande mönster med tunna trådar och kulor. Ett år senare kontaktades han av auktionsfirman - Henry Peterson AB i Båstad - som undrade om han inte ville sälja den till Kulturhistoriska Muséet i Lund. Det pris som då uppgavs var 12.000 kr, men egentligen var möbeln så unik i sitt slag att den helt enkelt var ovärderlig.
Men Dahl sålde inte. Istället sände han silvermöbeln till en dotter som emigrerat till Amerika och gift sig där. Dahl säger till HP att han avsåg att möbeln skulle bli ett minne från Sverige och barndomshemmet. Samt att han hoppats att den för alltid skulle stanna i släktens ägo.
För en vecka sedan köpte Dahl av en händelse en sydskånsk tidning. Han slog upp Lundasidan och trodde inte sina ögon. Där presenterades i ord och bild den silvermöbel han sänt till Amerika. Intendent Bengt Bengtsson på Kulturen, sade bl a; Det är en unik liten samling. En del av filigranmöblerna har man aldrig tidigare sett i naturlig storlek, bara hört talas om genom bouppteckningar o d. Typen av ljusstakar slutade tillverkas efter omkring 1700. Man kan anta att miniatyrsängkammaren varit en gåva till en nybliven mor. Det tyder flera av möblerna på, exempelvis en vagga och ett torkställ för barntvätt.
Intendent Bengtsson på Kulturen sade vidare att Kulturen fått uppsättningen av en anonym givare, som köpt den på auktion i Sverige. Ursprungligen hade silvermöbeln, som troligen är tillverkad i Italien, gått i arv inom en tysk släkt och kom till Sverige efter andra världskriget.
Beskrivningen överensstämde i allt med den möbel som Dahl en gång ropat in, och han undrade först om den genom stöld eller dunkla omständigheter kommit på avvägar, eftersom han inte hört talas om någon försäljning. Men det kunde ju finnas kopior. Ett samtal med Lund gav klarhet. Dottern i Amerika hade sålt den och nu fanns den på Kulturen. Priset ville man inte uppge, men man kan anta att det är högre än de 12.000, som den värderades till för 16 år sedan. Silvermöbeln betecknas fortfarande av experterna som unik följaktligen "ovärderlig".
Dess öden äro märkliga, den hade gått i arv inom den tyska släkten Diestel. När godsägaren Arnold Diestel tvingades överge sina egendomar i Ostpreussen förde han med sig det dyrbara silvret i en ryggsäck. Omsider kom han och familjen till Båstad. Silvermöbeln lämnades senare som säkerhet för ett lån och förvarades i ett bankfack innan den, som förut nämnts, såldes på en auktion för att slutligen få en fristad på Kulturen, där den kan beundras av alla konstintresserade.
Men Diestel och hans familj kunde aldrig dra fördel av klenodens fulla värde. Arnold Diestel och hans maka, som förlorat tre söner under kriget, levde i Båstad under små omständigheter. Godsägaren, allmänt känd som "den tyske baronen" var en vital och bildad man med en grundlig kännedom om konst och konsthistoria. Han kopierade kända målningar och ägnade sig också mycket åt religionsfilosofi inom vilket område han skrev många artiklar. Diestel avled den 5 oktober 1966, makan tidigar.” A.L./Hallandsposten

Den ursprunglige ägaren, som var en rik senator i Hamburg, skall ha inköpt denna möbler under en resa i Italien på 1790-talet. Pjäserna har sedan gått i arv inom den tyska släkten fram till 1945 då den kom till Sverige genom en dotter.
Hans Friedrich Mertell, Gotlänning till börden, hade till 1938 lantbruk på sin hemö. Gifte sig 1930 med en tysk dam, vars föräldrar ägde ett gods i Östra Tyskland. Då de ansåg att de var för åldriga för att sköta sin egendom, önskade de, att svärsonen (Mertell) skulle överta den. Detta gjorde han 1938, då han försålde sin gård på Gotland. Ända till 1943 levde de tämlingen ostörda, men sedan började besvärligheterna. Sedan ryssarna belagt Ö.Tyskland, drevs Mertell och hans familj därifrån och godset beslagtogs av ryssarna, som delade upp det på mindre lotter. Under sina försök att komma över till Sverige hamnade hela familj i ett ryskt koncentrationsläger, där den under mycket plågsamma förhållanden måste stanna i tre veckor, då en engelsk kontrollkommission befriade dem. Därefter nådde de så småningom Sverige och hamnade i Båstad, dit senare även Mertells svärföräldrar lyckades ta sig fram. Denna möbler var det enda familjen lyckats rädda med sig. Förvarad i en enkel skokartong hade den t. o. m. undgått uppmärksamhet i det ryska lägret. Den 28 maj 1948 presenterade Herr Mertell kartongens innehåll på Kulturen. Han önskade en summa på 2000.00 kr. som dock översteg Kulturens möjligheter. Skada, ty det var ett unicum. Ingen pjäs har någon stämpel. I värmebäckenet med draghål, genombruten panna för kolen och i nattstolen med sängen ett bäcken, allt av silver.