Brev

Brev 1905-01-03 från John Bauer till Ester Ellqvist, bestående av fyra sidor skrivna på fram- och baksidan av ett vikt, tunt pappersark. Huvudsaklig skrift handskriven med blyerts samt svart bläck. Brevet saknar underskrift. Handstilen tyder på John Bauer som avsändare.
.
BREVAKVSKRIFT:
.
[Sida 1]
[skrivet längst upp på papperet: Sörgonn[?] i Jura. den 7 Jan. 1904 An Ann An]
Sjövik Jönköping
3 Jan. 1905
Snö
Esther.
Kan du förlåta mej?
Jag kan inte förmå mej
att skrifva, berätta och
dilla och ljuga. [överstruket: Du är ju
snäll och god och du fin-
ner dej i det. Detta är
alltså inget bref, inte
ens ett skylldighetsdito]
Jag finner allt sä litet
och lumpet [inskrivet och överstruket: Må val] [överstruket: O Gud
hvad allt är litet och
lumpet.] Det är ett sorgligt
faktum och kan inte
[skrivet på tvären i högra marginalen: hjälpas och skrifa kan jag inte]
.
[Sida 2]
3. då kysser jag dej och du
skulle vara nöjd med mej
och inte längta mera Och så
skulle vi gå ut. Ut på berget[?]
och då skulle alla stjärnor
[överstruket: tindra] lysa och bda[?] Hela
det mäktiga hvalfvet skulle
vi ha öfver oss och rundt
omkring skogarna. Och
vi skulle stå där som
2 små stackas människo
kryp [inskrivet men/m[?]] 2 s . . . 2 [överstruket ord] lig sliga[?]
mankryp[?]
darfor att de hålla af
hvarandra
Som du ser är alljemt
mina drömmar de samma
Gud vet hur många
gånger jag har sagtt dej
den och skrifvit dej den
En liten st[?] släde har jag
köpt mej nere i -l[?] Rålanda
.
[Sida 3]
[överskrivet: bonnen] b-nnen[?] och den har jag
målat hvit. Och i Rya får
jag låna häst så mycke jag
vill. Kälken [överstruket: skulle vi låta
stå i st] hade vi skjulet på
Husberget. Och så skulle jag
komma ridande på Rya-
hästen som en prins och
du skulle ta emot mej.
Och så spände vi för
kälken och så bund å
vi bjällror på Ryahästen
och så körde jag den
genom skogarna så
snön yrde och bjällror
ma klang
[inritat streck]
Julen hemma har varit
så lik alla andra. Mindre
kalas än vanligt, [överstruket: men] glöggat
ha vi gjordt, men pant
.
[Sida 4]
lekar äro bortlagda. Henny är sig
lik. Rar och äsklig och palti[?]
som vanligt. Hon har förlåtit
mej och jag har aldrig
behöft komma fram med
[överstruket: mi[?] klänges[?] och vackra
tal om kärlekens obegriplig
het som jag [överstruket: får] flitigt
forberett [inskrivet: mode[?]] mej på.
Sista glöggen på Sjövik
var idealisk. Jag har knap-
past någon Julia kväll
haft så fullödig och helgjuten stäm
ning.