karta

Liselotte Johansson berättar:
En 40 årig skidhistoria

Den går aldrig över….skräcken. Känner den varje gång jag ser de första pisterna, vilken skidort vi än anländer till. Ska JAG åka nerför de branterna? Men plötsligt står jag där, lika oförtrutet envist, trots skräcken…..för att jag älskar det! Tänk att ”flyta” nerför blå backar, solen lyser och snön ligger blank som sammet framför en. Då glömmer man allt och bara njuter.
En make som vägrade badsemester! Ja det var så min skidkarriär inleddes vid 35 års ålder. Vi började i liten skala i St Martin in Tennengebirge i Österrike. Envist stampade jag upp och ner i samma backe. Liftkillen blev så imponerad att han bjöd ut mig. Liftträning utan vantar ledde till skrapsår på händerna. Av skadan bir man vis! Köpte färsk mjölk i närmaste bondgård. Maten fantastisk, närproducerad. Jag var fast! Sölden, Ischgl, Mayerhofen, Saalbach, Val d´Isère, Meribel, Zürs, Verbier, Andorra, svenska fjällen där Vemdalen är favoriten tills vi till sist hittade vår drömort: Selva/Wolkenstein i Val Gardena i Italien. Dolomiterna, blå himmel, balkong mot dal och sol, fantastisk mat men framförallt – fantastiska pister.
Visst har vi råkat ut för dimma och snöstormar. Vi har blivit instängda av laviner i Val d´Isère.
Men framförallt innebär skidåkningen att man umgås mer med sin familj, fikar tillsammans i solen vid någon fäbod. Sist i duschen får kallt vatten. Sen äter vi gott, spelar spel och sover som stockar.

Therese Kruse, född Johansson, berättar:

Första skidresan gjordes till S:t Martin 1976 och sedan gjorde familjen en skidresa varje år. I början alltid med familjen Blixt, lärarkollegor till mina föräldrar som hade två barn födda 69 och 66. Vi åkte med dom till Sölden och Ischgl och när familjen Blixt slutade med sina resor så reste vi med andra familjer. Under resorna till alperna bodde vi alltid i lägenheter och lagade vår egen mat utom en kväll då vi gick ut på restaurang. Detta var enda gången på året som min familj gick på ett restaurangbesök. Vi gjorde heller aldrig några andra typer av semesterresor utom till vår sommarstuga i Blekinge. När vi barn inte längre hängde med på resorna åkte mina föräldrar själva eller med vänner till alperna eller svenska fjällen.
Vi har sedan gjort gemensamma resor med min och ibland Karis familj och föräldrarna som en resa till Selva val Gardena, och sedan till svenska fjällen när mina barn var små såsom Kläppen, Idre och Stöten. Min son Fabian fick även som 5-åring följa med mormor och morfar till Selva och det kanske har bidragit till att han är bäste skidåkaren i familjen. Vi åkte alla tre familjer till mammas favorithotell i Selva några år efter min pappas död. Mamma har sedan även följt med till Sälen två gånger och julen 2019 firade vi alla tillsammans i Åre där min systerdotter jobbade säsong som skidlärare. Skidintresset har alltså gått i arv, min egen familj har fortsatt resa på skidresa nästan varje år liksom min lillasyster Lindas familj som åker till norska fjällen.