fotografi

Anteckningar efter möte med Folke Ericsson-Trenck 2022-06-02. Therese Kruse

A-forden äges av Folkes far Eric Ericsson-Trenck (obs familjen har alltid stavat efternamnet med c och med bindestreck, men i folkbokföringen står de som Eriksson Trenck). Han var född 1/7 1888 och dog 1977. Eric föddes på Söder som näst yngsta barn av fyra och hade tre systrar: Alma, Ellen och Ester. Föräldrarna köpte så småningom huset Liden 114. Systrarna blev alla tre lärare och kutym var då att de inte skulle gifta sig. De byggde tillsammans ett sommarhus i Hittarp där Folke bodde varje sommar. A-forden användes även privat bland annat för transport till och från Hittarp. Folke berättar att fadern ringde när han skulle köra från stan och då sprang han uppför backen förbi Möllan och ut på Kulla Gunnarstorpsvägen för att möta honom och sedan få skjuts ner till huset. Folkes mamma hette Hulda och var son till kolhandlare Magnusson som bodde och drev sin verksamhet där Leo sedan byggde sin fabrik. Folke har ärvt huset i Hittarp av sina fastrar och där bor han idag.
Eric drev firman ”Eriksson-Johansson Smidesverkstad på Långvinkelsgatan 173 i Helsingborg, nuvarande Fredriksdalsplatsen 3. Huset är idag rivet. Firman startades på 1920-talet med kompanjonen Johansson, men han försvann tidigt ur bilden. Eric drev firman till han var i 80 års-åldern. Sedan flyttade han till sina systrar som bodde på Långvinkelsgatan 114.
Eric sågs för det mesta klädd i ”smedkeps”, brun läderjacka, löskrage och fluga. I mungipan satt alltid en cigarrstump som han tände på svetslågan från det karbiddrivna verket på flaket och ibland blev näsan lite bränd. Han var aktiv i Hantverksföreningen och ordförande i Helsingborgs smidesmästarförening. De hade sin torsdagssamling i hantverkshuset där det bjöds på ärtsoppa med tillbehör. Det sägs att ibland varade lunchen till söndag förmiddag….
A-forden användes som firmabil i smidesverksamheten. På flaket fanns en svetslåda som innehöll svetsverktyg. På denna satt 3-4 man som arbetade i firman, och ibland Folke när han fick åka med, när de skulle ut på jobb. Batteriet tog ofta slut. Då snabbladdades det med ett svetsaggregat för elström. Om det inte fanns tillhanda fick den vevas igång.

Det berättas att när Eric en dag år 1966 var på väg hem från ett jobb då han såg att polisen följde efter honom, kanske för att bilen inte var godkänd. Eric lyckades skaka av sig förföljarna och ta sig hem till gården och parkerade bilen bakom utedasset. Bilen var dock välkänd i stan så polisen kom efter. Ärendet var att göra en ”flygande besiktning”. Helsingborgspolisen ”Dubbelnisse” ville ta en provtur och det fick han. Han belade bilen med körförbud på grund av dåliga bromsar. Eric blev sur över detta och skulle visa att det inte var något fel på bromsarna. Han upptäckte då att ”Dubbelnisse” hade glömt lossa handbromsen och sa detta till polisen. Bromsarna hade slitits ner och blivit överhettade av detta och Eric krävde polisen på ersättning, men kravet avslogs.
Familjen köpte så småningom en Dodge för privat bruk och en Volvo lastbil som firmabil.
Eric ansåg inte att bilen var värd att renovera så han skänkte den till de anställda smederna som ville renovera den tillsammans med Yrkesskolan i Helsingborg. Så blev inte fallet, utan bilen skänktes senare till Helsingborgs museum som också fick mottaga en mängd av smedjans inventarier.

Enligt registreringshandlingarna som finns i museets arkiv så importerades forden utan hytt och flak, då det var olika skatteregler för hela fordon och för fordon som var halvfabrikat. Chassiet kompletterades sedan med hytt och flak i Sverige. I framskärmarna fälldes plåtlådor in för reservhjulen, som byggdes av Axel Nihner’s Karrosserifabrik i Frosta Hammarlunda.