kronkåsa, dryckeskärl, kåsa

"Kåsa av trä (gran el. fur) målad i lackrött med detaljer i guld och svart samt 'tecknad' dekor i svart.
Skålens yttersida dekorerad med vapensköldar, målade i svart och guld. På ena sidan Gyllenstiernas, på den andra Bielke däröver initialierna E:G:R. (=Erik Gyllenstierna Riddare) resp. F:K:B. (=Fru Karin Bielke). Se Elgenstierna, Den introd. sv. adelns ättart.: Gyllenstierna af Lundholm, tab. 6.

H. 62,5. B. 47. Se f.ö. särskild lapp med måttuppgifter.

Ett stycke av foten kompletterat.

Se G.M. Årstryck 1908, s. 69 (om det personhist:a).
Se G.W. Fleetwood, i Sörmlandsbygden 1941, s. 77 ff m. figur.
Se Sven T. Kjellberg, Att dricka öl, 1967, s. 117 f.f...

[Förvärvad] 1905 ur f.d. Konstindustriavdelningen. Köptes till G.M. år 1878 från familjen Fleetwood (jfr G.W. Fleetwoods cit. uppsats).

Erik Carlsson Gyllenstierna till Vinstorp i Dala sn och Årås i Kölingared, Nynäs i Bälinge och Pintorp i St. Malm samt St. Dala i Dala sn, riksråd, död 1586 10/5 på Årås och ligger med sin fru begraven i Kölingareds kyrka.
Gift 1557 med Carin Nilsdotter Bielke, f. 1539 på St. Dala, död 1596.
(Se Elgenstierna; Gyllenstierna af Lundholm, tab. 6.)" [enl katalogkort]

dryckeskärl, kåsa, s.k. kronkåsa. Denna typ av kåsor tillverkades i sydvästra Finland och ev i Västerbotten. Kåsan är snidad i ett stycke med utgångspunkt från en granrot som utgör själva dryckeskärlet; kronan följer trädets riktning och är således snidad ur stammen.
Sådana dryckeskärl förefaller endast ha brukats av adelsfamiljer.

Sigurd Erixon anser att kåsorna var en specialitet för högadeln och påpekar att de går direkt tillbaka på en rent folklig dryckeskärlstyp av uråldrigt slag, ett nord- och östeuropeiskt kärl med förhistoriska anor.
Många gånger har man tagit för givet att de svenska kåsorna utvecklat sig ur de finska. I själva verket framträder stora olikheter. Den svenska kåsan har en utpräglad kalkform med utsvängd fot, avskiljd från kuppan av en kransliknande nod. Greparna eller hornen är också helt olika - här bör dock obersveras bilden av kåsan med goticerande ornament. Den finska kåsan utformades så att man kan träda huvudet in mellan grenarna. Ingen svensk kåsa kan användas på det sättet. Kåsorna har utan tvekan varit i bruk vid samkväm av olika slag, såsom gillen, bröllop, namnsdagsfirande. Redan Olaus Magnus framhåller att de användes som dryckeskärl vid högtidligare tillfällen.