mobiltelefon, telefon

Givaren har använt telefonen när han arbetade på SKF: "Telefonen var min tjänstetelefon på SKF i Gamlestaden där jag 1986-1992 var Drifts- och underhållschef. Detta var en av de första "ficktelefonerna". Den stora innetelefonen 1986/1987 var Ericssons HotLine. En kollega till mig utrustades med en sådan.
På SKF hade man fått vetskap om att Ericsson också tillverkade samma telefon åt Panasonic, som var ett antal tusenlappar billigare.
(Bägge kostade en bra bit över 20000:- kr/styck) Jag och kollegan fick därför utvärdera och jämföra de bägge produkterna.
Vi konstaterade att de var helt jämbördiga.

Stand by- och samtalstiden var ytterst begränsad med det lilla batteriet. Med det större och betydligt tyngre batteriet hade man något längre tid.
Fortfarande handlade det om samtalstider på max 20-30 minuter innan omladdning alt batteribyte.
Inte mycket jämfört med dagens moderna smartphones.

NMT-nätet hade i alla fall en täckning som var väldigt bra – bättre än de första GSM-telefonerna.
Jag pendlade dagligen mellan bostaden i Trollhättan och SKF i Göteborg och det var många ärenden jag klarade med hjälp av telefonen
som då var strömförsörjd från cigarettuttaget.
Det fanns täckning i stort hela vägen, med undantag av sträckan vid ”Walls kiosk” vid nuvarande Alebacken mellan Nol och Älvängen.

Efter 30 år på vinden tyckte jag telefon gjort sitt i mitt hus och kontaktade intendenten på Innovatum (fd Bofors-Nohab) i Trollhättan, men han tyckte att telefonen kunde vara av större intresse för eftersom det finns kopplingar till SKF."
Henrik Söderström