Göteborgs Frivilliga Brandkår, Göteborgs Frivilliga Brand Corps

Trots en vilja att effiktivisera brandväsendet efter bränderna i början av 1800-talet lyckades man inte förhindra eldens härjningar. Framträdande personer i staden med fabriksmästaren J.A. Rossing i spetsen lade därför fram ett förslag till regeringen 1830 om att få bilda en frivillig brandkår. Pengar insamlades, material inköptes och den 9 juni 1832 konstituerades Göteborgs frivilliga brandkår.
En enhetlig uniform, bestående av vit segelduksrock, högkullig hatt med mässingplåt samt bälte infördes. Den frivilliga brandkåren hade byggts upp efter mönster av The Fire Brigade of London och arbetade helt självständigt vid sidan av stadens brandväsende.
Om Frivilligkårens första uttryckning har C.R.A Fredberg skrivit i bokverket "Det gamla Göteborg":
"En novembernatt samma år debuterade efter en tids övningar den nya brandkåren officiellt. Kanonerna utanför Högvakten hade talat sitt kända språk och som vanligt väckt upp hela staden.
- Elden är lös!
-Var? Var?
Frågorna som korsade varandra, fingo snart svar, ty från de båda kyrktornen i city stucko lyktorna fram som röda trollögon, visande mot söder. Lika folktom som staden varit förut, lika rörlig var den nu. Ur snart sagt vartenda hus sprungo män, kvinnor och barn, ty ingen ville vara inne en brandnatt och förresten hade vartenda hushåll sin brandbricka, erinrande om att sända minst en man till sprutorna.
Man var nyfiken att se Frivilliga brandkårens första utryckning. Mycket riktigt. Den kom med sin nya spruta Smedjegatan utefter , hästarne tyglades av män i vita rockar och högkulliga hattar och det låg energi och hurtighet i deras uppträdande. Som en vindil försvann sprutan åt Hagahållet, där elden utbrutit."
Frivilliga brandkåren var en mönstekår för sin tid. Ihärdighet och offervilja var utmärkande drag hos dess medlemmar i olika samhällsställningar. Tack vare den Frivilliga brandkårens effektivitet och i kombination med ett annat byggnadssätt, (under dess fyrtioåriga tillvaro) förskonades staden från större eldsvådor, undantaget då bränder i förstäderna.
Numerären var ursprungligen 63 man fördelade på tre divisioner, som utökades med en fjärde vilken sattes upp i Majorna 1834. Innevånarna drog en lättnadens suck när Göteborgs Frivilliga Brandkår beslöt att etablera sig i deras samhälle.
Den gamla brandvakten upplöstes 1844 och 1864 antogs en ny brandordning, enligt vilken tornväktarna i Christine kyrka fick nya direktiv. Förutom tidigare föreskrift skulle under dagen hängas ut flaggor och under natten brinnande lyktor av olika färg. För eldsvåda inom staden skulle slås fem slag och visas vit flagga respektive vitt ljus. För Stampen och Redbergslid: fyra slag och grön färg; Haga och Hagaheden tre slag, färg röd; Pustervik, Masthugget, Majorna och reviret två slag och färg blå och för området mellan Fattighusån, Mölndalsån och Hagaheden samt inom Galgkrogarna ett slag och brandgul färg. Färgkombinationer vid olika larm var en kvarleva ända in på 1950-talet.