Ulrica Eleonora, drottning av Sverige, 1656-1693, Ulrika Eleonora, drottning av Sverige, 1656-1693

Ulrika Eleonora var gudfruktig, tålig, mild och välgörande. Sitt nya fädernesland var hon uppriktigt tillgiven. Genom dessa egenskaper vann hon i sällsynt hög grad sina undersåtars tillgivenhet.
Hennes utseende var behagligt, utan att vara vackert; hon förde sig enkelt och värdigt. Ulrika Eleonora hade gott huvud samt var road av läsning och skön konst, särskilt målarkonst. Klen till hälsan kunde hon sällan deltaga i yttre förströelser utan förde ett tillbakadraget levnadssätt, mest på Kungsör och Karlberg.
Barnens uppfostran och välgörenhetsverk tog största delen av hennes tid i anspråk. Ulrika Eleonora hade sju barn, av vilka endast tre, prins Karl samt prinsessorna Hedvig Sofia och Ulrika Eleonora d.y., överlevde henne.
Ulrika Eleonora utdelade sina gåvor åt de fattiga med urskillning; hon lämnade inte bara tillfällig hjälp, utan inrättade även varaktiga stiftelser, nämligen ett fattighus på Kungsholmen, det ännu vid 1900-talets början befintliga s.k. drottninghuset vid Johannes kyrka och ett barnhus vid Karlberg. Måhända stod detta senare i samband med den där anlagda och av Ulrika Eleonora understödda s.k. "tapetskolan", på vilket ställe 1680-1690 vävdes tapeter (ännu vid 1900-talets början i kungliga husgerådskammaren befintliga).

Ulrika Eleonoras äktenskap var lyckligt, om också inte utan misshälligheter, till vilka hennes svärmor, änkedrottning Hedvig Eleonora, inte torde ha varit utan skuld. Rangtvister och änkedrottningens avsky för allt danskt uppges som anledningar till missämjan.
Förhållandet dem emellan torde likväl inte ha varit så spänt som det av en del författare skildras. Genom sin fasthet och sitt saktmodiga, lugna lynne gick Ulrika Eleonora segrande ur striderna. Karl XI visade vilket förtroende han satte till Ulrika Eleonora genom att ge henne plats i den eventuella förmyndarstyrelsen för sonen. Han sörjde henne också djupt, då hon, efter en längre sjukdom, avled på Karlberg den 26 juli 1693.