Rydberg, Viktor, 1828-1895, Agricola [pseudonym för Viktor Rydberg]

De första åren av sin barndom framlevde Viktor Rydberg under tämligen välbärgade förhållanden. Fadern, som tidigare varit soldat och 1809-13 deltagit i strider både i Finland och Tyskland, erhöll 1827 tjänst som slotts- och fångvaktmästare vid Jönköpings kronohäkte. Familjens bostad var inrymd vid fängelsets borggård. Det kunde förefalla vara en dyster uppväxtmiljö med lekplatser på borggården inom synhåll från fångarnas gallerförsedda celler eller på fästningsvallarna. Men när R på äldre dagar blickade tillbaka till denna värld tycktes den honom vacker "Nästan allt som jag såg var skönt: den stora blå himlakupan med solen, månen, stjärnorna och skyarna; fästningsvallen med sin grönska, syrenträdet med sina blommor...så även tavlorna på kammarväggarna, mina leksaker, de blanka kärlen i köket och elden på kökshärden eller i kakelugnarna". Gossen fröjdas enligt denna minnesbild åt faderns kokard och värja som hängde på salsväggen: "Allra mest fröjdade mig dock min moders anlete"

Hur mycket modern som levande person kan ha betytt för R är ovisst. Att hon som minne och saknad hade ett svåröverskattbart inflytande är tydligt. R skulle som vuxen ständigt återkomma till detta minne och åberopa hennes roll genom den religiösa uppfostran hennes roll genom den religiösa uppfostran och idealistiska inriktining hon gav honom. Hennes död i kolera då R var fem år gammal fick också en omvälvande, katastrofal betydelse för familjen. Faderns själsförmögenheter undergrävdes av sorgen, han måste ta avsked från sin befattning och intogs på anstalt. Familjen skingrades.

R utackorderades under sin skolgång i olika fosterhem, där han ibland fick slita ont. Hans skolgång blev likväl framgångsrik, och efter att ha genomgått Jönköpings högre lärdomsskola inskrevs han vid Växjö gymnasium. Detta var en traditionsrik skola och den unge R kom i beröring med eforus-biskopens familj. Då Esaias Tegnér begravdes fanns han med bland de skolgossar som bildade häck. Någon trivsel erfor R emmellertid inte i Växjö. Han har senare sagt om gymnasieåren att de "äro de enda åren av min livstid, som jag ser tillbaka på med verkligt obehag". En av anledningarna till detta obehag antydde han med orden: "Den invigning jag där fick i ynglingaålderns mysterier var sådan, att jag ständigt längtade tillbaka till mitt glada, fantasisvärmande gosseliv bland ofördärvade jämnårige i Jönköping". Det fanns vågar man säga, ett förblivande förpubertalt drag i R:s fantasi- och känsloliv som fick honom att idealisera gosseåldern och ingav honom missmod inför yttringar av vuxen sexualitet.
Fattigdom lika mycket som vantrivsel torde dock ha varit bestämmande för att R 1847 avbröt studierna i Växjö och återvände till Jönköping. Där kom han i kontakt med Jönköpingsbladet, vars utgivare Johan Sandwall var en radikal i C J L Almqvists anda. R knöts nu till Jönköpingsbladet och då Sandwall 1848 övertog redigeringen av GHT följde han denne till Gbg och var anställd vid tidningen till 1850.

Erfarenheterna från den publicistiska verksamheten fick nu avgörande betydelse för R. Nu utformades den radikala samhällssyn som, visserligen med tiden modifierad och fördjupad, skulle prägla honom livet ut. Nu förvärvade han vanan att med pennan i hand, kommenterande och debatterande, följa dagshändelserna. Och nu framträdde han för första gången som diktare. Det han publicerade, t ex Vampyren (-48) eller Ett äventyr i finska skärgården (-50), var visserligen följetongsberättelser i tidens sensationsromantiska stil och skulle senare av R aldrig betraktas som en del av hans seriösa oeuvre. Men de var likväl förstlingsverk och innehöll genom sin kombination av melodramatisk intrig och radikal politisk hållning något som skulle karaktärisera även R:s mogna romaner. Några av hans mest käna verk är Singoalla och dikten Tomten.

51-52 avbröt R för en tid sin publicistiska verksamhet för akademiska studier. Han avlade studentexamen vid LU och intriktade sig på juridiken. I Lund kom han också in i en litterärt engagerad kamratkrets där man bildade det vittra sällskapet Sjustjärnan. Några satiriska verser från denna tid bär vittne om R:s uppgörelse med den hegelianska filosofin som då var förhärskande vid det sydsvenska lärosätet. Om sin lundatid har R i efterhand uttalat sig i olika riktningar. Han har skrivit att vinsten av hans vistelse vid universitet var "lika med noll + en liten erfarenhet av brödbekymmer, rummel, skånskt surbröd, filosofiska fraser, råhet, sk studentvänskap och betygvingleri". Men han har också på tal om vantrivsel i Växjö sagt: "Först vid universitetet i Lund, i en krets av högsinnade och begåvade kamrater, återfann jag mig själv."