Robertson, William

Väverifabrikör William Robertson f 1792 22/10 d 1861 14/4

gift med Anna Christina Bergström f d 1853 21/12

Barn:
William f 1826 11/7
David f 1827 16/12
James f 1829 4/10
Margareta f 1831 1/8
Alexander f 1833 9/4
Anna Mathilda f 1835 13/4
Eugenia Isabella f 1837 7/3
Charles Albert f 1839 30/6
Johan Robert f 1841 14/3
Georg Heinrich f 1843 25/5
Viktor August f 1845 17/2

Av bouppteckningen 1854 (efter modern Anna Christina Bergström) film 159/83 s 855 framgår att äldste sonen William kallas färgerifabrikör och av församlingsboken framgår att han reste till Tyskland 1846.

I samma källa kallas David mekanikus och han begav sig på studieresa till Skottland 1844.

I samma källa kallas James bokhållare – han avled ogift 1876.

Av kyrkoböckerna framgår att Alexander avled i Danmark 1868.

Av kyrkoböckerna framgår att Charles Albert begav sig till Karlstad 1871 22/11.

Av kyrkoböckerna framgår att Johan Robert flyttade till Fässberg 1869 (nuv Mölndal).

Av kyrkböckerna framgår att Georg Heinrich avled 1875.

Av kyrkböckerna tycks framgå att Victor August flyttar till Malmö.

Av den omtalade bouppteckningen ovan framgår att familjen ägde stenhus no 11 i 10 Roten samt ytterligare tomter på Stampen till ett värde av 22.000 rdr. Detta måste röra sig om väveriet/färgeriet på Stampgatan 30, ungefär vid dåvarande Prippska tomten. Man äger 5 aktier i Göteborgs privatbank à 1000 = 5000 rdr, 5 aktier i färjeanläggningen mellan Göteborg och Hisingen till ett värde av 333:16 rdr. Familjen äger dessutom 20 st vävstolar, färgeri-inventarier och ett omfattande varulager. Säkra fordringar är 21.907 rdr och osäkra sådan 66.695 rdr. Efter avdragna skulder är boets behållning 19.013: 14 rdr. Således ingen stor summa alltså, men ändå en god slant i dåtidens Sverige.

Av Långströms matrikel över burskap i Göteborg framgår att Väverifabrikör William Robertson erhöll burskap i Göteborg 1830. Det tre äldre barnen är födda i Engelska församlingen och de yngre i Domkyrkoförsamlingen här i Göteborg. Makarna gifte sig 1826 i Engelska församlingen (se bilaga 4). William Robertson kom tydligen – enligt denna källa – till Göteborg 1826 och även om han kallas smed av Ashton etablerade hans sig 1830 i väveri- och färgeribranschen, med hemort vid Fattighusån på Stampen. Fabriken på stampen kallas bomullsfabrik och lämnade redovisningar 1840-74 (se bilaga 3).

Den av bröderna som lyckades bäst blev sedan David Robertson f 1827.

Så här ser familjeuppställningen ut kring denne man:

Fabrikör David Robertson f 1827 16/12 d 1904
gift med Math Carl Burman f 1822 11/6

Barn:
Antonia Magdalena f 1846
? f 1848
Ann Margret f 1855
Olga Davida f 1857
Asta Mathilda f 1858
David f 1861 d 1926

Boende på 12 Roten 44-45 (dvs på Stampen, troligen samma adress som ovan).

Fabrikör James Robertson avled ogift 1876 1 juni och enligt bouppteckningen vid Göteborgs RR EIIa:114 s 1371 ägde han tillgångar om 54.326 kr och skulder om 5.834 kr. Han hade aktier i Rosarebergs AB för 2000 kr (kan röra sig om Bomullsfabriken Rosenberg, se bilaga 3) och Ångfartyget Dalsland för 200 kr. Enligt ett bilagt testamente gav han 5000 kr till Jungfru Fredrika Börjesson och 5000 kr till hennes son Fritz Hjalmar Svensson.

Av Bodmans matrikel över Chalmers studenter (se bilaga 1) framgår att Ingenjören Charles Albert Robertson avled ogift den 25 nov 1911. Häri läser vi även att han varit anställd vid Karlstad mekaniska. Bodman är mycket korrekt rörande uppgifter om ägande respektive anställning, så denna uppgift har stor trovärdighet.

Hans bouppteckning vid RR i Göteborg 1912:237 har jag också genomsett. Han ärvdes av förre Stationsskrivaren Johan Robertson, systern Eugenie Isabella änka efter handlande Axel Lagergren, avlidne brodern David Robertsons barn: Ing Davy Robertson, dott Annie och dott Olga, avlidna systern Mathildas barn i hennes äktenskap med handlande Axel Lagergren (se ovan): ….

Tillgångarna i bouppteckningen var 20.960,63 kr och skulderna 1.360,46 kr; dvs behållningen utgjordes av 19.600,17 kr. Nästan hela beloppet var ett banktillgodohavande.

Sammanfattningsvis: William Robertson anlände till Göteborg 1826 och han etablerade sig som vävare och färgare år 1830. Den William R som talas om i anknytning till Carnegie och sägs göra affärer omkring 1836 med David Carnegie, omtalas som avliden år 1850. Vår William Robertson avled först 1861 och hade en mindre förmögenhet, men uppenbarligen inte de pengar som behövdes/var i omlopp kring Carnegies affärer. Helt tydligt rör det sig om två olika personer, men till namnet lika. Denna åsikt stöds även av John Ashton, som tydligt särskiljer två William Robertson (se bilaga 4).

Flera av sönerna Robertson avled ogifta och det kan idag ställas i tvivelsmål om att det kvarlever någon namnbärare Robertson av denna familj. En del av döttrarnas ättlingar emigrerade dessutom till Amerika.

De i familjen Robertson som kom att driva verksamheten vidare på Stampen var David Robertson (1827-1904) och hans son David/Davy Robertson (1861-1926). Davy Robertson

d ä var också under lång tid stadsfullmäktig i Göteborg. Hans porträtt finns i matrikeln över stadsfullmäktiges ledamöter. Deras affärer var framgångsrika men det finns inget i denna undersökning som talar om något engagemang i Karlstad.

Charles Albert Robertson var helt tydligt några år i Karlstad, men verksam där som anställd ingenjör – detta enligt Bodman. Liksom sina bröder sysslade han med teknik och affärer, i mindre skala. Hans bouppteckning visar ett gott positivt saldo, men det finns inget som tyder på några större finansiella intressen i Värmland. Hans ankomst till Karlstad drygt tio år efter faderns död kan kanske antyda att han i alla fall hade möjlighet att ekonomiskt engagera sig där både med det mindre arv han erhållit och även med lånade pengar. Om detta vet jag intet. Fundera kan man dock över att bomullsfabriken på Stampen lämnade ekonomiska redovisningar 1840-74, detta enligt Bodman (bil 3). Detta sammanfaller till viss del med dina tankar kring KMV, jag menar tidsmässigt.

Båda bröderna David f 1827 och Charles Albert f 1829 hade som sagt ärvt en del pengar efter föräldrarna, som de båda förvaltade väl och den mest framgångsrike härvidlag var uppenbarligen David som grundade ett mindre mekaniskt företag som kom att leva ett långt liv. Se även i detta fall Ashtons bok (bil 4).

LarsOlof Lööf, 2008