Olson, Carl, 1864-1940

född och död i Göteborg. Föräldrar: sjökapten Benjamin och Josephine Elisabeth Edel. Ogift.
Olson utbildande sig först för Carl Larsson vid Göteborgs musei rit- och målarskola samt för Bruno Liljefors. 1889-91 vistades han i Paris där han studerade för Gabriel Ferrier, Francois Flameng och Leon Bonnat och omkring 1890 utställde studier av dansöser på salongen. Under denna tid tillhörde han kretsen i Grez. 1892 var Olson i Portugal, 1894 i Sydamerika och 1908 målade han i Danmark.
1910 reste han till Italien samt målade under dessa år även i Sverige. Olson som främst målade landskap men även figurer och stilleben i olja eller akvarell, utställde i början av seklet tillsammans med Carl Wilhelmson i Göteborg. Han deltog i Stockholmsutställningen 1897 och hade redan tidigare deltagit i utställningar i Göteborg; vid hantverks- och industriutställningen i Lund 1907 och vid "Baltiska utställningen" i Malmö 1914 var han göteborgskonstnärenas kommissarie. Olson utförde franska trädgårdsmotiv i konstnärsförbundarnas anda där hans skicklighet som tecknare kom till sin rätt. Under sin resa till Portugal utförde han gatubilder och stadsmotiv och från hemlandet hämtade han kustmotiv. Han har också utfört tuschteckningar i tidens eleganta stil.
1897 blev han medlem i Svenska Konstnärenas förening samt var även medlem av Göteborgs konstnärkrets, för vars tidning "Maneten" han en tid var redaktör.