Sofia Magnussons thebrödsbageri grundades 1898 eller möjligen 1897. Bageriet fanns inte med i de ursprungliga byggnadsritningarna för Vasaplatsen 4 byggåret 1897, men året därpå finns bakugnen med på ritningar över huset. Bageriet var inhyst i två rum i källaren, där det förblev fram tills nedläggningen.
Sofia Magnusson övertog bageriet endast någon månad efter att det startats. Bageriet dyker upp i Göteborgs adress- och industrikalender år 1900. Något år står det Ida S. Magnusson istället för Sofia Magnusson; i båda fallen handlar det dock om samma person. Sofia Magnusson drev verksamheten fram till 1938, då den övertogs av Berta Reuterberg. Berta Reuterberg hade varit anställd på bageriet sedan 1923. Hon drev bageriet tillsammans med sina systrar Helga och Gunhild fram till nedläggningen i januari 1970.
Intendent Kristina Söderpalm nedtecknade följande, efter samtal med systrarna i samband med Historiska museets besiktning av bageriet i augusti 1970:
”PÅ 1920-talet var det sex anställda, alla kvinnor. Av dessa var en ugnsskötare och en expedit. I affären hade man också en extrahjälp som kom vissa, särskilt bråda dagar i veckan. Sedan 1963 hade systrarna klarat sig utan hjälp.
Affären har gått mycket bra hela tiden, men skatter och pålagor har varit mera kännbara på senare år. Man upphörde av åldersskäl. [Systrarna var vid tillfället 68, 67 resp 63 år gamla].
Man bakade inte bara småbröd, utan även matbröd, både grovt och fint. Före andra världskriget levererade man bröd även till en affär i Haga, matbröd. Man bakade sista gången den 31/12 1969.
Bageriet har under årens lopp inte genomgått några större moderniseringar. Viss ombyggnad – flyttning av väggar – har företagits såsom framgår av bifogade ritningar: någon gång före 1920-talet har lokalen förminskats genom inrättning av en liten separat affärslokal på nordsidan, samtidig har väggen mellan affär och bageri flyttats ett stycke åt söder till nuvarande läge; en takbalk ovanför disken markerar var den gamla väggen legat.
Inredningen i bageriet är helt och hållet den gamla: bakbordet utmed förnste väggen, som dock under systrarna R:s tid fått skivan förstärkt, det runda bordet för färdigt bröd, brödhäckarna utmed väggarna, degtrågen, mjölbingen, pinnstolarna, de höga tre- och fyrbenta pallarna vid bakbordet, järnplåtarna samt bakugnen som under hela verksamheten eldats med ved.
Enda maskinen är en degknådare som inköptes på 1920-talet (elektrisk).
Ved köptes hos Strömbergs i Vasastan.
Ugnen tar 12 plåtar åt gången. De skickades in med hjälp av en brödspade med ett par meter långt skaft. På senare år kunde sådana spadar inte köpas färdiga utan beställdes från släktingar på landet.
Elektiskt ljus och värmeledning installerades på 1920-talet. Också affärsinredningen förefaller ganska ursprunglig, i stort densamma åtminstone sedan 1920. I stället för det nuvarande bordet med marmorskiva framför skyltfönstret stod dock ursprungligen ett slagbord. Kassaapparat har funnits sedan ca 20 år. Ovanpå den gamla disken sattes på senare år en glasdisk i vilken kakor och småbröd kunde exponeras utan att kunna beröras av kunderna. Man köpte den begagnad från en affär i grannskapet som lades ned. Tidigare hade alla varor exponerats på hyllorna på väggen bakom disken. På nedersta hyllan stod en våg för skorpvägning och på golvet intill en stor korg för skorpor. På översta hyllan hade man på senare år även en del specerier såsom kaffe och hårt bröd och socker. Kunderna tyckte det var bekvämt att kunna inhandla sådana småsaker i samband med brödinköpet. [1]
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
