sida 11

vad står det?
mot; dö, död, böd, röd, nöd, föd, göd; bad, rad, wad; tid, wid, lid, rid, wid.

Åt, båt, låt, wåt; ät, lät, nät, mät, rät, tät; löt, söt, nöt, röt, möt; mat, fat, lat, hat; hit, dit, bit, nit; det, fet, get, wet, het; ut, hut, lut; by, ryt; fil, sil, mil; hel, del, fel.

Dessa nu anförda ord böra wara de första, som man låter barnet försöka att läsa utan stafning, då man så finner tjenligt. De äga af sin likhet i ändelserna all den lätthet, att barnet snart kan utsäga dem. Man bör genast wid första stafningen göra barnet uppmärksamt på renläsningen. Det sker derigenom, att man jemför wissa stafwelser eller ord med hwarandra t. ex. bi, bo, by. Barnet skall då lätt häraf finna likheten i dessa ljud, och lätt inse, att i, o, y, göra här hela skillnaden i ljuden. Och så bör man fortfara wid alla förekommande ord. Häraf skall barnet fatta sättet att läsa, förrän man tror. Will man först alltid trubba med stafningen, utan att derwid göra sådana små anmärkningar, samt sedan bryta twärt af och börja med renläsningen; finner man, huru detta blir trögt och swårt för barnet, och huru förwändt man handlar. Men än en gång upprepar jag: låten aldrig barnet lemna något ord, som det ej fått förklaradt,