Blommor i drifbänk / Frans Hedberg

Blommor i drifbänk är en skarp kritik av flickpensioner. Inledningen, som utspelas i Kungsträdgården, är härlig och fartfylld. Vi får möta ett socialt brokigt galleri av lekande barn, moraliska och omoraliska män, stolta och skenheliga kvinnor samt en grupp tonårsflickor som är internerade vid M:lle Palméns pension. Den andra akten, som utspelas i skolsalen, klargör lärarnas olika ambitioner och visar att utbildningens kvalité haltar betänkligt. Lektionen i franska handlar sålunda inte så mycket om språket i sig, utan snarare om hur unga kvinnor bör använda det för att framstå som kvinnliga, inte minst i mötet med män. Fröken lär dem följande:

   Se nu på mig, när man vill säga det der ordet expressift, så sätter man hufvudet på
   sned, blickar mot himlen, ifall man inte har något annat att se på, och säger med den
   djupaste inspiration, ordet: j’aime! J’aime! j’aime!

På pensionen finns också bra lärare, som den buttre men rekordelige magister Bruus och den goda och utsatta underlärarinnan Anna. Efter diverse konflikter orsakade av falska rykten och missförstånd får allt en lycklig upplösning i kärlekens tecken, både för lärare och skolflickor.

Ulrika Lindgren