SKÄRKINDS KYRKA

Historiken kompletterad vid inventeringen 2006:

Den medeltida kyrkans historik finns beskriven i rapporten "Skärkinds gamla kyrka".

Redan 1766 befanns den gamla kyrkan vara för liten och man började göra en insamling till en ny kyrka. I början av 1800-talet planerade man att bygga på samma plats som den gamla kyrkan, men det visade sig vara svårt på grund av markförhållandena. På 1830-talet genomdrevs byggnadsplanerna av den kraftfulle kyrkoherden Jacob Broman som såg till att bygget kom till stånd på en närbelägen plats som ansågs lättare att bebygga. Ritningar beställdes 1829 av fortifikationsingenjören Justus Weinberg från Göteborg, som gjort ritningar till flera nyklassicistiska kyrkor. År 1835 påbörjades byggandet som färdigställdes året därpå. Som byggmästare anlitades Abraham Nyström (1789-1849) från Kristberg som tillsammans med sönerna August (1814-1886) och Johan Robert (1817-1890) tillhörde storbyggmästarna i Östergötland. Utmärkande för Nyströms kyrkoinredningar är utsmyckning på altarring, läktarbarriärer och dörrar i form av liggande eller stående rombfält med olika ornament, framför allt blomornament. Kyrkan, som var utformad i empirstil, orienterades i norr-söder och fick korta korsarmar i öster och väster, rakslutet korparti med utbyggd sakristia i söder samt torn vid norra gaveln. Interiören var utformad med tunnvalv, bänkar och sidoläktare på vardera långsida och en altartavla av Pehr Hörberg från 1803, beställd redan då diskussionerna om en ny kyrka hade initierats. Hörberg (1746-1816) var sin tids mest anlitade kyrkomålare, och har målat 87 altartavlor varav 57 i Östergötland. Nyströms speciella dekorationsstil präglade de rikt smyckade kordörrarna med ovanliggande nummertavlor, den rundade altarringen och de slutna bänkkvarteren. Predikstolen är tillverkad av Johan Robert Nyström. Från den gamla kyrkan flyttades en orgel från 1632 som utökades med nya pipor. År 1870 försågs fönsteröppningarna med gjutjärnsbågar och 1899 tillkom en ny orgel tillverkad av Setterquist & Son i Örebro med fasaden ritad av arkitekt Thor Thorén.

Ett blixtnedslag 1906 utlöste en brand som förstörde tornets överbyggnad och delar av inredningen. Alla äldre inventarier förvarades lyckligtvis i den gamla kyrkans kor. Uppdraget att återställa kyrkan gick till stockholmsarkitekten Erik Lallerstedt och byggnadsarbetet leddes av byggmästare K Klason. Lallerstedt (1864-1955) var professor i arkitektur på konstakademin och en av landets mer inflytelserika arkitekter kring sekelskiftet. Till hans verk hör bl a Tekniska högskolan och Matteuskyrkan i Stockholm. Tornets öppna lanternin med kupolavslutning ersattes av en lanterninhuv krönt av en spira med obeliskform. Interiören blev försedd med en rik jugenddekor, bl a fick tunnvalvet och södra korväggen ett vegetativt dekormåleri i jugendstil vilket utfördes av dekorationsmålare C R Forslund från Sköldinge. Ny öppen bänkinredning, altarring, kordörrar och nummertavlor tillkom. Hörbergs altartavla flyttades till den västra korsarmen, och i koret placerades ett praktfullt 1500-talsaltarskåp från Antwerpen som hämtades från den gamla kyrkan. Det är det bäst bevarade flamländska altarskåpet i Linköpings stift, och det finns uppgifter om att skåpet ursprungligen har stått i domkyrkan och senare förts till Skärkind. Några år senare försågs korfönstren med glasmålningar gjorda av Neuman & Vogel.

Åren 1964-65 genomfördes en interiör restaurering under ledning av arkitekt Kurt von Schmalensee och ingenjören Ture Jangvik. Till de större ingreppen hör underbyggnad av samtliga läktare, borttagande av bänkar i norr, utvidgning av koret som försågs med bänkar samt ommålning av inredningen i blågröna nyanser. Till restaureringsförslaget hörde övermålning av korväggens måleri för att framhäva altarskåpet men detta förslag avslogs av Riksantikvarieämbetet eftersom man ansåg att måleriet utgjorde en betydande del av kyrkans jugendkaraktär. Efter en fasadrestaurering 1979 har endast mindre arbeten utförts.