Johansson, Cyrillus

Indebetou, Govert och Hylander, Erik (red): Svenska teknologföreningen 1861 - 1936. Biografier. Del 1. Födelseåren 1811 - 1884. Stockholm, 1937. Sid 746.
Svenskt biografiskt lexikon.
Svensk uppslagsbok.
Bohman, Nils (red): Svenska män och kvinnor. Biografisk uppslagsbok, I - VIII. Stockholm, 1942.
Bonniers lexikon.
Wirulf, Berthold (red): Lexikon för konst. Bildkonst, arkitektur, konsthantverk, konstindustri, I - III. Stockholm, 1957.
Nybloms förlag (utgivare): Svenska konstnärer. Biografisk handbok. Stockholm, 1982.
Bodman, Gösta: Chalmers tekniska institut. Matrikel 1829 - 1929. Göteborg, 1929. Sid 135.
Vennberg, Erik och Eklund, Pehr (red): Stockholms näringsliv. Del 1. Stockholm, 1924. Sid 93.
Ahlberg, Hakon: Swedish architecture of the twentieth century. London, 1925.
Andersson, Henrik O och Bedoire, Fredric: Stockholms byggnader. En bok om arkitektur och stadsbild i Stockholm. Tredje omarbetade upplagan, Stockholm, 1977.
Bedoire, Fredric: Industriarkitektur i Stockholms innerstad. Stockholm, 1973.
Hesselman, Georg: Historik över byggnadsyrket i Stockholm 1250 - 1950. uo, 1952.
Råberg, Per Göran: Funktionalistiskt genombrott. En analys av den svenska funktionalismens program 1925 - 1931. Stockholm, (1970) 1972.
Finlands arkitekturmuseum (utgivare): Nordisk klassicism 1910 - 1930. Utställningskatalog. Helsingfors, 1982.
Ehn, Ola m fl: Stadsbildens framtid. Om konstnärligt och historiskt värdefull bebyggelse i Uppsala. Uppsala, Stockholm och Göteborg, 1964.
Brunnberg, Hans, Neumüller, Hans Fredrik och Lönnroth, Inga Mari (red): Trettiotalets byggnadskonst i Sverige. Från akademiska opponenter till oakademisk arkitektur. Stockholm, 1943.
Bergquist, Göran och Malmquist, Sune: Malmarna. En byggnadshistorisk undersökning utförd på uppdrag av Stockholms stads byggnadsnämnd. Del 1 och 2. Stockholm, 1969.
Ridderstedt, Lars (red): Kyrkan bygger. Kyrkfrämjandets årsbok, 1960-61. Stockholm 1961.
Arkitekturmuseet (utgivare): Cyrillus Johansson 1884-1959. Utställningskatalog, Stockholm 1979.
Sundberg, Margit: Arkitekt Cyrillus Johansson. En presentation jämte beskrivning av Årstabron i Stockholm och Värmlands museum i Karlstad. Uppsats vid Stockholms universitet, VT 1981.
Hegardt, Helena: Villa och trädgård. En studie av Cyrillus Johanssons Villa Arken på Lidingön. C-uppsats vid konstvetenskapliga institutionen, Uppsala Universitet, VT 1994.
Schölin, Erica: I svenska kyrkans tjänst. 60 poängs uppsats vid Konstvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet, VT 2001.
Sundsvalls museum, Nilsson, Ingrid och Stjernberg, Anders: Villa Wallerstedt. Haga, Sköns församling. Dokumenterad 1993-94. Rapport A 1994:6.
Teknisk tidskrift - Arkitektur åren 1910-1921.
Material i Arkitekturmuseets arkiv.
Akvareller finns i Stockholms Stadsmuseum.
Si Han: Albin Stark och Cyrillus Johansson. Två svenska arkitekter och Kina i början av 1900-talet. 60-poängsuppsats vid Institutionen för konst- och bildvetenskap, Göteborgs universitet VT 2001.

Laurentius Cyrillus Johansson, född den 9 juli 1884 i Gävle, död den 20 maj 1959 på Lidingö, var en svensk arkitekt. Han var far till inredningsarkitekten Ann-Marie Lagercrantz.
Cyrillus Johansson avlade examen vid Chalmers tekniska läroanstalt i Göteborg 1905 och tre år senare vid Konstakademien i Stockholm. Därefter startade han sitt arkitektkontor och undervisade samtidigt i stadsplanering vid Konsthögskolan. Han ägnade sig även åt stadsbyggande och stadsplanefrågor, och var mellan 1917 och 1940 i perioder verksam som stadsarkitekt i Södertälje, Ludvika, Linköping och Vaxholm.

Johansson följde tidigt den av Nordtyskland präglade tegelarkitekturen vid sekelskiftet 1900 och höll fast vid denna stil in på 1950-talet, och tog sålunda avstånd från tjugotalsklassicism och den senare funktionalismen. Tegelarkitekturen inspirerades senare av 1920-talets tyska och holländska tegelexpressionism och uppvisar inte sällan kinesiska inslag som svängda takfall. Hit hör arbeten som Vattentornet i Vaxholm (1923), tjänstemannamäss 1919 åt Forsbacka Jernverk Forsbacka Wärdshus där signumet med små spröjsade fönster och pagodtaket finns med, Centrumhuset i Stockholm i hörnet av Sveavägen-Kungsgatan (1929–1931), samt Villa Wikström och Villa Bonde (båda 1924) – två av villorna i Diplomatstaden i Stockholm – men även Värmlands museum (1926–1928) i Karlstad som med sitt svängda pagodtak för tanken till kinesisk byggnadskonst. Ytterligare ett exempel på detta är Tobaksmonopolets hus i rött tegel på Hultmans holme vid Gullbergskajen i Göteborg. Byggnaden uppfördes 1928–29 i en kinesiserande stil med utsvängt koppartak.

Till Johanssons verk hör även industriprojekt som Årstabron (1923–1924) i Stockholm och huvudlager för Vin- & Spritcentralen (1920) i Stockholm. Vidare kan nämnas kyrkobyggnader som Björneborgs kyrka i Värmland, Nikkaluokta kapell utanför Kiruna och Essinge kyrka i Stockholm (1959), som kom att bli det sista fullbordade verket. Johansson stod även som arkitekt för stora delar av brukssamhället Sörforsa i Hälsingland, varav en del byggnader finns bevarade samt Fagersta Bruks ABs huvudkontor, arbetarbostäder i Mackmyra och Hofors samt kontor och arbetarbostäder vid Svanö, Sandviken, Bollstabruk, Utansjö och Forsse i Ångermanland samt kyrkskolan i Järbo i Gästrikland (1927).

Cyrillus Johansson var Ludvikas stadsarkitekt åren 1931–1941. Som sådan ritade han även några byggnader i staden, bland dem Ludvika stadshus (klart 1934), affärs- och bostadshus Storgatan 30 (klart 1936), Sagahuset (klart 1939) och Ludvika järnvägsstation (klart 1939). Han framlade även ett förslag till en planskild korsning mellan järnvägen och Grangärdevägen vid Ludvika bruk/Hammarbacken. Förslaget realiserades dock aldrig.

Sin egen bostad, Villa Arken, ritade han under åren 1926–1936 på norra Lidingö. År 1926 förvärvade Johansson sluttningstomten med utsikt över Askrikefjärden. Till en början uppförde han 1930 ett fritidshus, vilket 1936 byggdes ut till permanentbostad i en blandning av nationalromantik och tjugotalsklassicism. Villan består av olika byggnadskroppar med fasadbehandling i rött tegel och beigefärgad puts. Han gestaltade sin trädgård med mycket omsorg, där han såg vägen från grinden upp till huset som en metafor för vandringen genom livet. Han var också god vän och granne med Osvald Sirén på Lidingö.
Han är begravd på Lidingö församlings kyrkogård.