Den första större förvandlingen i kyrkans interiör skedde under 1700-talet. De medeltida målningarna överkalkades 1730, samtidigt fick kyrkorummet ett nytt kor i öster och bänkinredningen förnyades. På 1740-talet ombyggdes och utvidgades sakristian och 1752 tillkom nuvarande altaruppsättning.
Under 1800-talet utsattes kyrkans interiör, dess inredning och inventarier för större förändringar och förnyelser som föga tog hänsyn till befintliga kvalitéer och kyrkans ursprungliga karaktär. Bland ingreppen kan nämnas införandet av öppna kyrkbänkar, förnyelsen av fönstren, rivningen av altarbord och gravhällar, bytet av predikstol, förstoringen av dörröppningen till sakristian med dörrbyte, övermålningen av altaruppsatsen samt försäljningen av en rad inredningar och inventarier. Till perioden hör också införandet av värmekaminer samt tillkomsten av kyrkans första orgel.
Den stora renoveringen som genomfördes 1938 inriktade sig däremot på att återställa, åter-skapa och konservera så mycket som möjligt av den medeltida kyrkan, men även av 1700-talets bidrag. Sakristian återställdes till större del till 1700-talets tillstånd. I långhuset återskapades tegelgolvet och i samband med detta grävdes hela golvet ut. Grönvalls praktfulla grav-häll återfördes på sin plats i koret efter att ha tjänat som tröskelplatta vid ytterdörren. Nya rekonstruerade slutna bänkar infördes och fönstren återfick blyspröjsar och antikglas. I väster revs läktaren och orgeln flyttades till tornrummet. Framförallt frilades det som återstod av kyrkans rika vägg- och valvmålningar.
Renoveringen som genomfördes under 1980-talet inriktade sig på funktionsförbättringar i byggnaden. Koret omdisponerades för att bättre motsvara nya behov. I samband med detta borttogs korets trappsteg som ersattes med ramp medan golvet fick ny tegelbeläggning.
Läktaren återinfördes i långhuset, orgeln ombyggdes och flyttades samtidigt fram. Bakom denna, i tornkammaren, inreddes samlingsrum i två våningar. Samtidigt uppsattes nya förvaringsskåp i sakristian och vapenhuset.
Helt dominerande i kyrkorummet är de praktfulla valven som genom restaureringen från 1930-talet återfått en del av sin forna glans. Långhuset mittvalv, ursprungligen korvalvet, är ett stjärnvalv med talrika ribbor, rikt målad dekor och dessutom figurer i relief. Till sin typologi är valvet ett s.k. sturevalv som bärs av atlanter i form av gubbar. Valvtypen kallas därför även gubbvalv (AC. Bonnier). Valvet i väster skiljer sig något i detaljer från det mittersta och anses till typen tillhöra de s.k. Vadstenavalven (L. Östlund). Valvet över koret är även det ett stjärnvalv dock av annan typ. Det uppfördes i samband med tillbyggnaden av kordelen på 1730-talet och saknar målad utsmyckning men ribborna har delvis dekorativa inslag.
På väggarna, i långhusets travéer, finns åtta bevarade (av 12 st) konsekrationskors som troligen härstammar från invigningen av kyrkan i början av 1300-talet. Tegelgolvet i långhuset är en rekonstruktion som utfördes på 1930-talet. Tegelbeläggningen i koret som avviker i tegelmönstret utfördes under 1980-talet, den är förhöjd i förhållande till kyrkorummet.
Sakristian som tillbyggdes 1746 har ett tegelgolv som delvis är från 1700-talet. Under nuvarande golv finns dessutom bevarade delar av äldre tegelgolv, i två nivåer. Under fyllnings-massorna påträffades vinkällare och öppen spis, båda infällda i de tjocka murarna. Den smala, rundbågiga dörröppningen mot kyrkorummet återställdes till ursprunglig utformning i samband med 1930-talets restaurering. Nuvarande plåtdörr, mot långhuset, återinsattes samtidigt. Detaljer tyder dock på att dörren ursprungligen varit högre och kan ha suttit på annan plats. Sakristian har gallerverk i fönstren samt järnluckor på insidan. Den nås även utifrån genom en dörr i väster. Genom 1930-talets restaurering har sakristian återfått mycket av sina ursprungliga detaljer och del av sin ålderdomliga karaktär.
Med tornets tillkomst på slutet av 1700-talet fick kyrkan ett nytt vapenhus som kom att ersätta det gamla uppfört mot södra långväggen. Altaret på norra sidan uppfördes på 1930-talet, och pardörrarna i väster och öster är troligen samtida liksom tegelgolvet som ansluter till kyrkorummets golv. I samband med den senaste restaureringen på 1980-talet tillfördes vapenhuset förvaringsutrymmen, toaletter samt en med dörr försedd trappa till tornkammaren.
Inredning och inventarier
Kyrkans nuvarande kor förenar 1700-talets barocka altaruppsats och 1980-talets tillägg i form av korfönstrets glasmålning och altarringens moderna formgivning.
Altaruppsatsen från 1752 är en gåva av lagmannen A. Grönvall, vars gravhäll numera är åter-förd till koret. Den består av ett altarkors över en sockel som på sin framsida är målad med ett motiv föreställande Nattvarden. Till altaruppsatsen hör även ett altarbord och den praktfulla marmorerade omfattningen kring korfönstret som skapar en tredimensionell arkitektur. Omfattningen av marmorerat och förgyllt trä består av bl.a. pilastrar som bär ett rakt överstycke med förgylld sol. Vid slutet av 1800-talet övermålades altaruppsatsen i vitt och guld, men den återfick på 1930-talet sin ursprungliga färgsättning.
Den färgstarka glasmålningen i korets fönster är från 1980 och utförd efter en kartong av konstnären Sven Bertil Svensson. Motiven föreställer Det himmelska Jerusalem. Nuvarande altarring med knäfall tillkom vid 1980-talets restaurering, den är utformad av konstnär Per Hartman.
Den ena av korets två nummertavlor är från 1700-talet, möjligtvis samtida med altaruppsatsen, den andra är en kopia. De bärs av pilasterliknande stolpar med marmoreringar. Tavlorna som är sköldformade inramas av snidade och förgyllda kransar.
Dopfunten av täljsten och är ett gotländskt arbete som dateras till 1200-talet. Den kan här-stamma från ett tidigare kapell på platsen. Tillhörande dopfat är betydligt yngre och är en gåva från 1938.
Kyrkan har haft en rad predikstolar som efterträtt varandra. Föregångaren till nuvarande var en rikt utsmyckad predikstol från 1600-talet, vars snidade figurer numera återfinns i läktarbarriären. Nuvarande predikstol som tillkom 1845 är tillverkad i Västerås, möjligen hos den kända fabrikören O.A. Dahlman. Predikstolen har ljudtak och korgen som har konisk avslutning i nedre del har speglar som bär förgyllda liturgiska symboler på blå bakgrund. Trappan och räcket härstammar från senaste restaureringen, 1981. Timglaset är från 1756.
Under århundraden har många bänkinredningar passerat i långhuset. Bänkarna förnyades exempelvis 1730 och 1794. De slutna bänkarna ersattes 1891 av öppna s.k. bönhusbänkar, vilka avlägsnades i samband med 1938-års restaurering då nuvarande slutna bänkar insattes. Bänkdörrarna är utförda efter en bevarad 1600-tals dörr som fått stå som förebild och färg-sättningen är en rekonstruktion.
Kyrkans äldsta ljuskrona hänger numera i sakristian. Den dateras till 1660-talet och är ett lokalt arbete utförd i smide. I kyrkorummets mittgång hänger tre ljuskronor av mässing. Endast en bär inskription, med dateringen 1775, men övriga bedöms vara från samma sekel. I vapenhuset hänger en sällsynt träkrona, ett allmogearbete som bär årtalet 1845. På väggarna hänger fem ljusplåtar i mässing från 1700-talet.
I samband med restaureringen på 1980-talet kompletterades belysningen med nya plåtarmaturer ritade av arkitekt J. Alton. Armaturerna hänger huvudsakligen över bänkkvarteren och under läktaren.
Det är oklart när första läktaren uppfördes men känt är att denna utvidgades och förändrades vid flera tillfällen, bl.a. 1725. Vid restaureringen på 1930-talet revs kyrkorummets läktare och den ersattes av utrymmet i tornrummets nedersta våning, över vapenhuset. Dit flyttades även orgeln och tornrummet lämnades öppet mot kyrkorummet. På 1980-talet återskapades läktaren i kyrkorummet och den fick då sin nuvarande form. Kyrkans nya orgel installerades samtidigt på läktaren. Utrymmet över vapenhuset inreddes med två våningar, bl.a. som personal- och samlingsrum. I samband med tillbyggnaden utsmyckades den nya läktarbarriärens speglar med apostlafigurer som härstammar från korgen av en tidigare predikstol, från omkring 1600-talets mitt. För formgivningen av läktarbarriären stod konstnär Per Hartman.
Kyrkans första orgel, en Åkerman, tillkom 1876 och placerades på läktaren i väster. Nuvarande orgel är uppförd 1982-83 av Magnussons orgelbyggeri. Den inkluderar nio stämmor från den gamla Åkermansorgel som återanvänds i nya verket. Orgelfasaden är formgiven av Jerk Alton och gallret framför svällverket av Per Hartman.
Den fristående kororgeln från 1980 är tillverkad av Åkerman & Lund.
Tornet bär tre klockor av vilka den äldsta, lillklockan, är från 1643. Mellanklockan är ursprungligen från 1672 men omgjuten 1783 och 1814. Storklockan tillkom samtidigt som lillklockan men omgöts 1706 och på nytt 1727. Stor- och lillklockorna är gjutna i Grytnäs.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
