Norrfors kyrka

Genom kyrkporten kommer man in i vapenhuset i tornets bottenvåning. Både vapenhuset och sakristian har plana vita brädtak med synliga dekormålade mörkare bjälklag, samt vita väggar, lackade trägolv, mörka socklar och mörka dörrar. Båda utrymmena är välbevarade.

Kyrksalen är treskeppig med avgränsande pelare mot de två lägre och smalare sido-skeppen. Mittskeppet täcks av ett brett och högt spegelvalv, gestaltat som ett treklöver-valv med synligt tvärgående bjälklag. Takets svängda former och färgsättning i grått och blått för tankarna till den folkliga barocken. Flera motivmålningar finns på taken; valven är täckta av moln, valvhjässans spegel har målade evangelistsymboler och frisen längs valvets bas är målat med äggstavsmönster. Sidoskeppen har plana rödbruna tak med fyra sjuuddiga blå stjärnor. Dekorationsmåleriet (förutom evangelistsymbolerna) är utfört av konstnären Yngve Lundström, som ofta samarbetade med Nordenskjöld. Väggarna i kyrkorummet täcks av stående gråvit slätspontad panel. De avgränsande pelarna i kyrkorummet är marmorerade i blågrått och kröns av kapitäl som liknar lotusblommor. Golven utgörs av lackade furubräder. Koret är indraget och upphöjt med två trappsteg. En diskret placerad och utförd hk-ramp finns vid östra sidogången utanför predikstolen. Det runda korfönstret är ritat av Yngve Lundström och har gröna glasmålningar som föreställer Jerusalem, den heliga staden. Bänkinredningen är öppen och disponerad med mittgång och sidogångar samt bänkar mot ytterväggarna. Bänkarna går i grått och gråblått, med rektangulära gavlar och marmorerade speglar som liksom överliggarna är brunröda. Altarringen är halvrund med marmorerade speglar. Altartavlan är målad av Gunnar Torhamn och utgörs av ett altarskåp (triptyk) med krönande spiror och stjärnor över gångjärnen. Predikstolen är femsidig med fristående nedåt avsmalnande kolonetter som flankerar förgyllda skulpturer. Dessa föreställer Kristus och de fyra evangelisterna och är utförda av skulptören David Wretling 1929. Predikstolens platta ljudtak kröns av likadana spiror som altarskåpet. Läktarbarriären som bara når över mittskeppet är rakt framtill och insvängt på sidorna samt har marmorerade speglar. Färgsättningen på den fasta inredningen går huvudsakligen i grått, mörkare gråblått och brunrött. Den är väl sammanhållen i hela kyrkan.

Interiören har genomgått en del förändringar sedan byggnadstiden, men inget som allvarligt förändrat karaktären. Uppvärmningen med varmluft ersattes av elektrisk värme 1954 och i samband med det togs en del bänkar bort. Vindstrappan som ursprungligen anslöt direkt från vapenhuset kompletterades med en spiraltrappa från kyrkorummet. En toalett inreddes i vapenhusets södra del. Spegelvalvet kompletterades med evangelistsymbolerna i valvhjässan av konservatorn Gösta Lindström, Stockholm. Tidigare var valvhjässan målad i mörkblått med stjärnor i guldfärg. År 1957 byttes den låga rektangulära klassicistiska orgeln på läktaren ut mot en ny, mera framträdande barockinspirerad Grönlundorgel, med orgelfasaden ritad av arkitekt Jörgen Fåk, Stockholm. Åren 19871988 skedde en ny restaurering, under ledning av Rolf Sixtensson, VAB, Umeå. Bland annat förlängdes korgolvet något mot kyrkorummet och hk-rampen vid långhusväggen till vänster om koret tillkom. En avbalkning gjordes under läktaren för inrymmande av klädrum och städskrubb. Golvet slipades, altaret flyttades fram, några bänkar togs bort både längst fram och längst bak i kyrkorummet, en ny ambo tillkom liksom högtalaranläggning, spotlights och dynor till bänkarna. Kyrkan är ommålad flera gånger invändigt.

Kyrkan är disponerad med torn i nordost, ett bredare rektangulärt långhus, ett smalare utskjutande rakt korparti i sydväst samt en sakristia i vinkeln mellan kor och långhus i söder. Kyrkan har en stomme av stående timmer på en grund av kilad sten. Långhusets och sakristians sadeltak täcks av enkupigt lertegel och över koret är taket valmat. Det förhållandevis låga och breda tornet avslutas med en ljudvåning utformad som ett genombrutet galleri med brunmålade balusterdockor. Takfallet ovanför är insvängt och har en lökkupol med en spetsig hög spira som avslutas med glob och kors. Hela torntaket med spira är täckt av tjärat brädspån. En spånklädd nockprydnad med kors och vimpel finns även på andra sidan av långhuset, mot koret. Fasaderna är klädda med varmt beigevit stående lock-listpanel och har i dagsläget något ljusare vita detaljer, såsom dörr- och fönsterfoder, hörnpilastrar, lisener mellan långhusets fönster samt omfattningen runt huvudentrén. Långhuset har omvikt takfot, ett typiskt drag för 1920-talet, och tornets hörnpilastrar avslutas på samma höjd och på motsvarande sätt. Längs långhusets sidor finns höga rundbågiga fönster, men i övrigt är fönsterformerna runda och kvadratiska. De småspröjsade rutorna har rödbruna bågar. Samma färg återfinns på de rutmönstrade dörrarna. Sidoingångarna längst bak på långhusets långsidor och på korgaveln är liksom sakristieingången stickbågiga och försedda med ett ovalt litet fönster. Kyrkporten i tornets bottenvåning är rektangulär och har svarta gångjärnsbeslag samt ett mycket konstfullt smitt lås på insidan. Omfattningen med pilastrar, profilerat bjälklag och avrundat överstycke flankeras av två karaktärsfulla och för Nordenskjöld så typiska lyktor.

Kyrkans yttre är i stort sett oförändrat sedan byggnadstiden, förutom att färgsättningen ändrats flera gånger och att tegeltaket lades om 1988. Kyrkan målades senast om 2007 och den nuvarande färgsättningen är troligtvis något ljusare än den ursprungliga som beskrevs som sandfärgad. Kulören upplevs som varm och inbjudande, men tyvärr blev kontrasten mellan fasadfärg och snickeridetaljer väldigt liten, vilket gör att detaljerna idag inte syns så mycket som arkitekten avsett. Ljudvåningen är sedan länge brunmålad men var ursprungligen tjärad, vilket skulle passa kyrkans karaktär bättre. Utöver ändrad färgsättning är det största ingreppet den handikappanpassning som gjordes 198788. Man har undvikit separat ramp genom att hela marknivån istället har anpassats så att vägen sluttar från grindstolparna fram till kyrkporten, men tyvärr framstår materialvalet, i synnerhet betongplattorna med frilagd ballast, som ett främmande inslag i kyrkomiljön. Den ursprungliga trappan som togs bort var femsidig och fem trappsteg hög. Ett tornur sattes in 1993.