BURLÖVS GAMLA KYRKA

Kyrkan är enskeppig och har långhus och kor täckta av fyrdelade ribbvalv. Valven i långhuset är från sent 1200-tal eller tidigt 1300-tal medan de i östra traven och koret är från 1400-talet. De försågs med kalkmålningar i samband med valvslagningen. Kalkmålningarna karaktäriseras av enkel växtornamentik och geometriska mönster på valvribborna samt kvadermålning i valvbågarna. De är utförda i gult, rött och ljust grått. Målningarna dateras till 1200-1300-tal i långhus och torn samt till 1400-tal i koret. De har varit övermålade och togs de fram vid renovering 1908-1909.
Murarna har flra spår som minner om medeltiden. I triumfbågen finns urtag på vardera sidan i muren efter den tvärbjälke, trabes, som skilde kor från långhus. I koret finns på den östra väggen en mindre nisch och på den norra sidan vittnar en igensatt dörröppning om en på 1590-talet riven tillbyggnad. I norra långhusväggens västra del markerar en rits kyrkans norra ingång. Korsarmen täcks av trävalv. Långhuset har tre slutna bänkkvarter indelade av mittgången och gången till sakristian. Golvytan framför korsarmen och orgeln är till viss del möblerad med lösa stolar. Vapenhuset har väggfasta, murade bänkar tillkomna i samband med uppförandet på 1300-talet. Golven har tegelbeläggning med tegelsten av olika format och kulör, mestadels i gult. Teglet ligger på sandbädd. I sakristian kan delar av golvet vara medeltida. Golvet är ojämnt och ger ett ålderdomligt intryck. Några fönster har glasmålningar från tidigt 1900-tal.
Kyrkan har efter medeltiden genomgått olika ombyggnader. Vid 1800-talets mitt genomfördes ändringar bl.a. togs en dörröppning i tornets västvägg upp och blev huvudingång. Södra vapenhus blev materialbod. Trots om- och tillbyggnader blev kyrkan inte tillräckligt stor för den växande församlingen och en ny kyrka byggdes 1899-1900 istället i Arlöv, där ett samhälle kring sockerbruk och järnväg växt fram under senare delen av 1800-talet. Den gamla kyrkan övergavs. Visst underhållsarbete gjordes dock och efter knappt tio år genomfördes en större restaurering under åren 1908-1909 under ledning av domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin. Restaureringen syftade till att ta tillvara kyrkans medeltida karaktär. Restaureringen omfattade i huvudsak byte av takstol, ny taktäckning med tegel istället för bly, in- och utvändig ommålning, återupptagande av äldre dörr- och fönsteröppningar och igensättning av en öppning på tornets sydsida samt nedmontering av orgel och läktare. I samband med restaureringen togs kyrkans överkalkade medeltida kalkmålningar fram. 1971 ombyggdes vapenhuset i söder, dagens sakristia, efter ritningar av arkitekt B Tornberg.
Kyrkans fasta inredning och inventarier
Altaret är murat i tegel och vitputsat. Altarskiva av trä. Framsidan och sidopartierna är dekorerade med tavlor i ek med text på latin. Utsmyckningen, daterad 1598, är tillskriven Köpingemästaren.
Altaruppsatsen är ett s.k. additionsaltare från 1598 och tillskrivs Köpingemästaren. Den är utförd i ek, rikt skulpterad och utformad i renässansstil. Den är fyra våningar hög och har elva mindre tavlor, utförda 1770 av Pehr Holbeck, Malmö. De ersätter de ursprungliga tavlorna, som hade bibeltexter på latin.
Altarundeln är fyrkantig till sin form och har gråmålade balusterdockor. Det finns ingen uppgift om när den tillkommit, troligen kan den dateras till 1700-talets första del.
Dopfuntens fot och nedre del av cuppan är daterade till 1200-talet och utförda i gotländsk kalksten. Funtens övriga delar är kompletterade 1959 i samband med att funten åter togs i bruk efter att ha stått på kyrkogården. Funten har dekor i låg relief med rundbågsarkad. I Skånes medeltida dopfuntar av Anders Tynell hänförs dopfunten till Ravlundgruppen.
Predikstolen från ca 1600 och utförd av Köpingemästaren. Den är utförd i ek i renässansstil och polykromt bemålad. Korgen pryds av de fyra evangelisterna. En ommålning gjordes 1773 av Pehr Holbeck. Restaurerad 1991.
Bänkinredningen är till sitt ursprung från 1730-1750-talen, ombyggd och kompletterad på 1970-talet. Bänkinredningen är sluten och målad i en grågrön kulör. Nuvarande färgsättning från 1991. En äldre bänkgavel med årtalet 1579 finns bevarad. Bänkarna är väggfasta och har skurna luckor av renässanstyp. I främre delen av långhuset och på golvytan invid korsarmen finns lösa stolar. Stolarnas ryggar har dekorativ utformade, skurna krön.
Murade, väggfasta bänkar i gamla södra vapenhuset, dagens sakristia. De tillkom troligen i samband med att det ursprungliga vapenhuset från 1200-talet utvidgades vid mitten av 1300-talet.
Orgeln är uppställd i korsarmen. Orgelfasaden från 1979 är indelad i tre fält med högre mittfält och har synliga pipor, 45 st. Fasaden är målad i blått med förgyllda detaljer. Orgelverket är byggt av A Mårtensson, Lund 1979. Spelbordet är inbyggt.
Övriga notiser
Kyrklockor stora klockan 1636, Helsingör, lilla klockan 1739 A Wetterholtz, Malmö. Ljuskronor 3 stycken i mässing, daterade till 1773, 1909 och 1934. Kormatta, märkt med AA och årtalet 1950, vävd i ljust grått, rött och med fågelmotiv och mönsterbård. Altarmatta, grön i röllakan med bl.a. symbolerna A och . Glasmålningar från tidigt 1900-tal med blomstermotiv. Gravhäll i golvet framför altarrundeln, minner om en församlingspräst och dennes hustru, döda 1625 resp. 1631. Solvisare från 1735, utförd i kalksten, finns på sakristians södra fasad. Skåp ,1700-tal, i trä är uppställt bakom altaret. Målat i ljusgrått och med rocailledekor i blått. Det är i senare tid inrett för textilförvaring
Under tiden 1631-1848 fanns i väster en läktare för kyrkobesökare. Den var utförd av J Kremberg och hade bröstning med målning 12 apostlarna. Den blev ersatt med ny orgelläktare 1848 i samband med att kyrkan fick sin första orgel. En ny läktare för socknens manliga ungdomar byggdes samtidigt i korsarmen. Samtliga läktare är idag borttagna.