| Text in document <itemDescription> |
-
Underbara ting 100 år sedan upptäckten av Tutankhamons grav Fotoutställning på Medelhavsmuseet 20 september – 31 december 2022 Hösten 1922 såg ut att bli arkeolog Howard Carters sista i Konungarnas dal. Efter flera års resultatlösa undersökningar var finansiären Lord Carnarvon beredd att ge upp. Men den 4 november påträffades en trappa som ledde till en dörr, förseglad med den kungliga nekropolens...
Visa hela
Underbara ting 100 år sedan upptäckten av Tutankhamons grav Fotoutställning på Medelhavsmuseet 20 september – 31 december 2022 Hösten 1922 såg ut att bli arkeolog Howard Carters sista i Konungarnas dal. Efter flera års resultatlösa undersökningar var finansiären Lord Carnarvon beredd att ge upp. Men den 4 november påträffades en trappa som ledde till en dörr, förseglad med den kungliga nekropolens sigill. Graven tillhörde en relativt okänd farao vid namn Tutankhamon. Drygt tre veckor senare kikade Carter för första gången in i graven genom ett litet titthål. Som svar på en nervös fråga från Carnarvon, skall han ha då sagt: ”Ja, jag ser underbara ting!” Howard Carters arbete med graven och föremålen dokumenterades av fotografen Harry Burton. HB02 Tutankhamons sarkofag var omsluten av fyra förgyllda kapell. Att hantera dem, särskilt det yttersta och största, var inte lätt. Locket lyftes upp med hjälp av kilar och hävstång, för att sedan försiktigt skjutas åt sidan och slutligen sänkas ner på golvet utanför gravkammaren. HB03 Howard Carter (till vänster) ledde själv arbetet med att avlägsna ett stort sjok linnetyg som hade spänts upp mellan de två yttersta kapellen. Försiktigt rullades det sköra tyget på en stång av trä, medan påsydda blommor i metall avlägsnades för att skona tyget. HB05 Det var trångt mellan kapell och vägg när Carter, i skenet av en arbetslampa, öppnade den första förgyllda dörren. Sigillet på dörren innanför var obrutet. Plundrare hade visserligen tagit sig in i graven, men allt talade för att Tutankhamons mumie låg orörd i sina kistor. HB08 Den första bilden på Tutankhamons stensarkofag, innanför kapellens öppnade dörrar. Både på dörrarna och sarkofagen syns Tutankhamons namn, inneslutet i ovala kartuscher. Utmejslat i sarkofagens sandsten anas vingarna och händerna på de gudinnor som skyddade den döde. HB10 Att flytta föremålen krävde försiktighet och tålamod. Carter hade köpt 32 balar kraftigt bomullstyg och över 1600 meter bandage för ändamålet. Här packar han, tillsammans med Arthur Callender. en av de två väktarstatyer som flankerade öppningen till gravkammaren. I bakgrunden syns det yttersta av de kapell som omslöt Tutankhamons sarkofag. HB09 Flera föremål var i behov av omedelbar konservering. Ett fältlaboratorium inrättades i Sety II:s grav. Här arbetar Arthur Mace (stående på bordet) och Alfred Lucas med att fästa det flagnande guldet på en väktarstaty. Träet i statyn hade krympt i den torra ökenluften och guldet satt oroväckande löst. HB13 En staty av schakal-guden Anubis mötte Carter i rummet bakom gravkammaren. Där fanns även ett förgyllt kanopskrin, i vilket Tutankhamons inre organ förvarades. Carter beskrev skrinet, som omgavs av fyra skyddsgudinnor, som det vackraste monument han någonsin hade sett. HB14 Den oreda som rådde – även inuti flera förvaringskistor – visade att plundrare hade brutit sig in i graven, men hastigt flytt eller ertappats. Flera föremål låg kvar där tjuvarna hade tappat dem, andra hade hastigt ställts tillbaka eller bara fösts åt sidan. HB17 Föremålen packades i lådor, som transporterades på räls ner till Nilen. Att lägga en järnväg skulle ha tagit för länge. I stället fick arbetarna plocka upp rälsen när den sista lådan hade passerat, för att sedan springa fram och lägga ut den framför den första vagnen. I en värme som gjorde rälsen brännande het att hantera. HB20 Vid Nilen lastades lådorna ombord på en väntande båt som skulle ta fynden till Kairo. Det var på vårvintern och vattenståndet i Nilen var så lågt att lådorna fick bäras ombord på plankor och spångar. HB23 Howard Carters kontor var inrymt i en packlår vid ingången till Tutankhamons grav. På bilden tar Carters assistent Richard Bethell igen sig efter en förmiddags arbete. Bethells oväntade död (sannolikt av förgiftning eller kvävning) hösten 1929 gav fart åt rykten om en förbannelse, som sades drabba dem som hade arbetat i graven. HB24 Ett av de ömtåligaste föremålen i graven var det tyg som hade spänts som en himmel mellan de två yttre kapellen i gravkammaren. Arkeologen Percy Newberrys hustru Essie, aktiv i brittiska Embroiderers’ Guild, tog sig an den första nödvändiga konserveringen utanför ingången till Sety II:s grav. HB30 I Tutankhamons grav fanns totalt 5398 föremål, allt från små amuletter till möbler och stridsvagnar. Denna förgyllda Horus-falk, en symbol för kungamakten, satt monterad på en av kungens vagnar. Solskivan på falkens huvud innehåller Tutankhamons tronnamn Nebkheperrure. HB37 Shabti-figurer var ett slags små tjänstehjon, som fanns i graven för att utföra eventuellt arbete som deras ägare kallades till. Tutankhamon hade med sig 413 shabti-figurer. Shabtin på bilden är tillverkad i trä och bär Tutankhamons anletsdrag. På huvudet bär han den kungliga nemes-duken och de två skyddsgudinnorna Nekhbet (gamen) och Wadjet (kobran). HB 43 Tutankhamon hade med sig en ansenlig garderob i graven. I lådor och kistor låg underkläder, dräkter, skor, handskar och ceremoniella mantlar. I en förvaringskista fann Howard Carter denna vävda mantel med ett spänne som bildar Tutankhons tronnamn Nebkheperrure. Skarabén i spännets mitt är tillverkad i guld och solskivan nedanför i karneol.
Stäng
|
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
