Norrbyskärs kyrksal

Skolan, där kyrksalen ursprungligen utgjorde samlingssal, uppfördes 189394 efter ritningar av Kasper Salin. Stilmässigt finns inslag av nybarock och amerikansk villastil. Den rektangulära byggnaden i två våningar är uppförd på huggen naturstengrund i liggande timmer (stående mellan tätsittande fönster). Fasaden är klädd med fältindelad stående och liggande dubbelfasspontpanel. Sadeltaket är täckt med falsad bandplåt, men var ursprungligen täckt av papp med påspikade lister. Fasadschemat är, liksom byggnadernas förhållande till varandra, strikt symmetriskt. Utmärkande drag för byggnadens huvudfasad mot norr är de båda trapptornen med karnissvängda takhuvar i byggnadens ändar samt den triangelformade frontespisen i mitten. Vid respektive torn finns öppna utskjutande farstukvistar med branta sadeltak och svarvade stolpar och räcken, vilket var på modet vid tiden. De rektangulära fönstren med korspost är målade i kromoxidgrönt, liksom de glasade spegeldörrarna och vissa detaljer på förstukvistarna. Fasaderna var vid karaktäriseringsbesöket ljust gråvita i likhet med fasaderna på de närliggande arbetarbostäderna längs bruksgatan.
Utvändigt har skolbyggnaden i stort sett behållit sin ursprungliga karaktär. Den mest påtagliga förändringen är att den höga slanka skorstenen bakom frontespisen är riven. Andra förändringar är bytet av takmaterial (från papp via eternit till bandplåt), för-enkling av listindelningen, byte av delar av panelen och delvis ändrad färgsättning. Förstukvistarnas snickerier var exempelvis inte gröna från början. Tornhuvarnas flöjlar och spiror rekonstruerades efter äldre foton 1988.

Skolan, där kyrksalen ursprungligen utgjorde samlingssal, uppfördes 189394 efter ritningar av Kasper Salin. Stilmässigt finns inslag av nybarock och amerikansk villastil. Den rektangulära byggnaden i två våningar är uppförd på huggen naturstengrund i liggande timmer (stående mellan tätsittande fönster).

Utvändigt har skolbyggnaden i stort sett behållit sin ursprungliga karaktär. Den mest påtagliga förändringen är att den höga slanka skorstenen bakom frontespisen är riven. Andra förändringar är bytet av takmaterial (från papp via eternit till bandplåt), för-enkling av listindelningen, byte av delar av panelen och delvis ändrad färgsättning. Förstukvistarnas snickerier var exempelvis inte gröna från början. Tornhuvarnas flöjlar och spiror rekonstruerades efter äldre foton 1988.

Även i byggnadens inre finns mycket från sekelskiftet 1900 bevarat. Bottenvåningen inrymmer en större tambur och två skolsalar. Via den västra trappan med svarvat räcke kommer man upp till kyrksalen i övre våningsplanet. De bevarade snickerierna, de svarvade trappräckena, spegeldörrarna, panelerna på väggar och tak samt trägolven är betydelsefulla för upplevelsen att miljön är relativt intakt, trots att en del förändringar genomförts som varit mindre lämpliga. Kyrksalen och rummet utanför (mot norr) upplevs tyvärr något mer förändrat än bottenvåningen.

Genom två spegelförsedda pardörrar som är ådringsmålade i mörkbrunt kommer man in i kyrksalen. Den har stora rektangulära fönster mot söder men saknar fönster mot norr. Koret är vänt mot öster och i väster finns en orgelläktare. I rummet samsas minst tre olika tidsperioder. Från byggnadstiden återstår det synliga takbjälklaget, med sina fina genombrutna sniderier i partiet mellan stödben och högben. Även det mörka fernissade trägolvet, fönsteröverstyckena över gavelfönstren i öst och väst, listindelningen av väggen ovanför bröstningshöjd, samt den enkla bänkinredningen fanns redan när rummet var samlingssal för skolan. Bänkarna påminner om parkbänkar med sina öppna gavlar, kryssmonterade ben och ribbor på sittyta och ryggstöd. De smidda ljuskronor som ursprungligen satt i rummet förvaras numera i klockstapeln, men utan lamp-skärmar.

Den andra synliga tidsperioden representeras av den kyrkliga inredning som tillkom runt sekelskiftet 1900, när samlingssalen inreddes till kyrksal. Predikstolen, dopfunten, nummertavlan, den halvrunda och genombrutna altarringen samt altarprydnaden i form av ett kors med svepduk har nyklassicistisk symbolik och utformning och upplevs därmed som betydligt äldre än byggnaden i övrigt. Detta har sin förklaring i att det var de många invandrande arbetarfamiljerna från Mo som var pådrivande för inrättandet av en kyrksal på Norrbyskär. Den kyrkliga inredningen tillverkades därför efter förebild av Mo kyrka från 1826, med inredning från 1880-talet i vitt och guldbrons. Inredningen är välbevarad.

Den tredje tydliga årsringen är från renoveringen 194748. Från början hade rummet ett brant sadeltak med synligt öppet bjälklag och utsmyckade hanband. Taket var klätt med fas- eller pärlspont. Väggarnas bröstpartier var likaså klädda med stående panel och indelad i rutor med mörkare lister. Läktarbarriären hade ett svarvat balusterräcke. Vid renoveringen på 1940-talet förenklades interiören genom att kyrksalens innerväggar och innertak kläddes med porösa träfiberskivor. Taket sänktes och fick formen av ett tredingstak varvid de översta delarna av takstolarna doldes bakom träfiberskivor. Läktarbarriären byttes också ut mot en enkel täckt front klädd med masonite. De gamla balusterdockorna sparades i klockstapeln. Troligtvis tillkom de nuvarande armaturerna i mässing vid samma tillfälle. Korfönstrets glasmålningar med sol, strålar och kors och färgade glas kan också ha tillkommit ungefär vid denna tid, liksom den nuvarande läktarorgeln från Åkerman & Lund med fasad i brunbetsad plywood.

Ytterligare förändringar i kyrksalen har skett men ovisst när. Vid inrättandet till kyrksal förlängdes podiet i öster och fick en rundning framför altarringen. Vid något senare tillfälle har koravsatsens rundning mot norr byggts igen med plywood, för att åstad-komma en större plan yta. Några bänkar har även tagits bort längst fram. Färgsättningen i sandbeige på väggarna, vitt i taket och mörkt senapsbrunt på lister och synligt takbjälklag tillkom troligen på 1970-talet. Dessa ytor är målade med latexfärg. Den ommålning som skedde invändigt i samband med renovering av byggnaden 1988 ändrade inte denna karaktär på något sätt. Ovarsamma tekniska installationer, såsom omålade panikreglar på dörrarna, radiatorer i vissa fall högt placerade på väggen samt inte minst de fläktar som är placerade på framsidan av läktarbarriären drar ner helhetsintrycket en del, men torde vara möjliga att åtgärda.