Böcker och lokal medicin, Books and local medicine

They are medicines from Kashgar in Chinese East Turkestan, collected by the missionary Lars Erik Högberg in order to be exhibited in the Museum of Ethnography in 1907.

This is what he writes about these medicines:
“The first task of a Kashgar doctor is to determine the patient’s elements. This is done by feeling the pulse, observing the tongue, the color of the skin, and the urine. In most cases, the disease is caused by the patient having consumed cold nutrition instead of hot, or the other way round. When the patient’s elements and the cause of the disease have been explained, the doctor decides on what medicine to use – wet-hot, dry-hot, wet-cold or dry-cold – and if it should be of the first, second or third degree, according to the nature of the disease.”

The bundles are telling us about something we all do: we arrange, classify and give names to our reality, in order better to understand it and cope with it.

There is Uigurian writing on the medicine bundles, indicating how the medicines are to be used. For example, you find here a wet-hot medicine that will reinforce your heart, lungs, brain and memory.

Högberg himself in his turn has numbered the bundles in red and black ink, in order to keep his collection in order.

When the medicines arrived in the museum, every little bundle was given an item number, visible on the bundle itself in microscopic digits and also on the attached label. The medicines have been arranged according to various classification systems over the years. Here and now, however, the system is built on the item numbers.

Continue to showcase E13

Nursing and missionary work have always gone hand in hand. By offering more efficient treatment of illnesses the missionaries hoped they could make the local population realize that “not only did they represent a superior knowledge of diseases, but a superior religion as well”. Several of them had a basic education as doctors or they were nurses.

In Kashgar people were suffering from various kinds of diseases. The missionaries treated severe infections, goiter, broken legs and arms and far progressed syphilis. They assisted at deliveries and performed operations. The supply of European medicines was irregular and insecure and the missionaries studied what was offered by the local “pharmacies” and careful notes were made about which diseases the various substances were supposed to cure.

The missionary station in Kashgar ran a famous printing office where, beyond the Christian texts, calendars and school textbooks of all kinds were produced. The stations also established their own little libraries with local publications, for the study of the languages in the region.

Missionerande och sjukvård har alltid gått hand i hand. Genom att erbjuda en mer effektiv behandling av sjukdomar hoppades man få lokalbefolkningen att inse att missionärerna ”inte bara representerade en överlägsen kunskap om sjukdomar utan också en överlägsen religion”. Flera missionärer hade en grundläggande läkarutbildning eller var sjuksköterskor.

I Kashgar led folk av allsköns sjukdomar. Man fick behandla svåra infektioner, struma, brutna ben och armar, långt framskriden syfilis. Man bistod vid förlossningar och genomförde operationer. Sjukhusen hade osäker tillgång till västerländska mediciner och man samlade därför in och studerade vad lokala ”apotek” hade att erbjuda, noggrant noterande vilka sjukdomar olika substanser förväntades vara verksamma mot.

Missionsstationen i Kashgar hade ett berömt tryckeri där man vid sidan om kristna texter tryckte kalendrar och läroböcker av allehanda slag. Stationerna byggde också upp egna små bibliotek av lokala böcker, inte minst för att studera områdets språk.

Vad är det här för små knyten?
Jo, det är mediciner från Kaschgar i kinesiska Öst-Turkestan, insamlade av missionären Lars Erik Högberg för att visas på Etnografiska museet 1907.

Så här skriver han om medicinerna:
” Den kaschgariske läkarens första uppgift är att bestämma patientens element. Det sker genom att känna på pulsen, se på tungan, hudfärgen och urinen. Sjukdomsorsaken är i de flesta fall den att patienten har ätit kalla näringsämnen istället för heta eller tvärtom. Sedan patientens element och sjukdomsorsak förklarats bestämmer läkaren våt-het, torr-het, våt-kall eller torr-kall medicin av första, andra eller tredje graden allt efter sjukdomens natur.”

Knytena berättar om något som vi alla ägnar oss åt: Att sortera, klassificera och benämna för att förstå och hantera verkligheten.

På medicinknytena finns uighurisk skrift som anger hur medicinerna ska användas, här finns till exempel våt-het medicin som är stärkande för hjärta, lungor, hjärna och minne.

Högberg har i sin tur numrerat knytena med svart och rött bläck för att hålla ordning på sin samling.

När medicinerna kom till museet fick varje litet knyte ett föremålsnummer som du kan se både på själva knytet med pyttesmå siffror och på varje vidhängande etikett. Flera olika klassifikationssystem har ordnat medicinerna genom åren men här och nu är det föremålsnumren som gäller.

Fortsätt till monter E13.