föreställde dessa och som användes i zemikulten. Kraftfullast var Yucahu, "Herre över Yuccan och Havet" samt Atabey, "Sötvattnets Gudinna och Beskyddarinna av mänsklig fruktsamhet".
Varje individ hade sina egna zemi och hävdade att just dessa var särskilt kraftfulla. Hövdingarnas zemi var de mest vördade. De förvarades i en särskild byggnad. En gång om året hedrade byns invånare hövdingens zemi då de gick i procession till den och erbjöd sina gåvor.
I zemikulten ingick kräkning som rituell rening; kräkningen framkallades genom att sticka en spatula, "kräksticka" i svalget. Dessutom förekom ett hallucinogent snus, cohoba, som drogs in i näsan med ett rörliknande redskap. Effekten var tranceartad. Det var nödvändigt att nå detta tillstånd för att få kontakt med zemi. Osäkert är dock om alla fick använda cohoba i kulten.
Tainos shamaner
Tainos "medicinmän" eller shamaner, bohuti, hade till uppgift att bota sjuka. De tog betalt för sina tjänster, ofta i form av yuccabröd, vilket inte alla taino hade råd med. För att kunna bota måste bohutin ha kontakt med zemi. Han renade sig genom att svälja en ört som fick honom att kräkas. Sedan tog han cohoba-drogen.
Ofta menade bohutin att patientens sjukdom berodde på ett främmande föremål i kroppen, Som en del av botgöringsritualen sög bohutin ut det främmande objektet. Om patienten dog, ställde de anhöriga en rad frågor till den döde om dödsorsaken. Om det var bohutins fel så blev han misshandlad av de anhöriga.
Tainos bollspel
Ett viktigt inslag i tainokulturen var bollspelet, batey. Bollen var av massivt gummi. Spelet ägde rum på byns öppna plats eller på särskilda rektangulära planer, som ofta var kringgärdade av stenblock med inristningar av zemi.
Planerna brukade mäta 50 x 20 m men det finns också planer som är tio gånger större. Spelet kan ibland ha varit ett alternativ till strid mellan konkurrerande hövdingadömen. Ett lag bestod av 10 till 30 spelare. Den hårda, tunga och farliga gummibollen fick ej studsas med händer och fötter utan med höften. Därför var det nödvändigt med kraftiga skydd runt midjan.
De säregna "stenkragarna" förknippas med bollspelet. Vissa kan faktiskt ha varit de skydd man verkligen använde, andra var sannolikt ceremoniella varianter av de skydd som användes i spelet.
Tainos öden efter mötet med Columbus
Typiskt för tainokulturen var att de olika hövdingadömenas elit tävlade om att dela ut gåvor och uppträda gästfritt. På samma sätt bemöttes Columbus, i synnerhet av hövdingen Guacanagari på norra Hispaniola.
Men många mäktiga hövdingar var fientligt inställda. Snart uppstod konflikter och strider. Ju fler spanjorer som kom, desto hotfullare blev situationen för taino.
Med Columbus andra resa hösten 1493 medföljde 1500 man, bl a präster som skulle kristna "los indios", indianerna. I hopp om att finna stora guldfyndigheter startade spanjorerna Amerikas första "guldrush".
Konflikterna mellan taino och spanjorerna ökade 1494. Särskilt fientlig var hövdingen Caonabo på södra Hispaniola som senare togs till fånga. Andra hövdingar och nitaino fick dela hans öde. Många massakrerades men de flesta sattes i tvångsarbete eller krävdes på varor, t ex guld och bomull. Hövdingen Guacanagari var lojal mot spanjorerna. En anledning kan ha varit att han därmed kunde höja sin hövdingastatus.
Spanjorernas erövring, conquista, genomfördes under stora svårigheter. Fria hövdingadömen fanns ännu 1497 på Hispaniola. Men tainos öde var beseglat. Nya sjukdomar och epidemier härjade. Tainos känsliga försörjningssystem stördes genom spanjorernas indrivning av livsmedel. Resultatet blev massvält. I takt med tainokulturens upplösning upplöstes också tainos familjebildning.
Tainos hade funnits i Västindien i över 1000 år. Runt 1530, knappt 40 år efter deras första möte med Columbus, var deras kultur
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
