KÖPINGS KYRKA

Köpings kyrka och kyrkogård ligger utmed väg 136 mitt i samhället Köping.

Beskrivning av kyrkogården

Allmän karaktär
Köpings kyrkogård är en fyrkantig yta utlagd runt omkring kyrkan. De största ytorna finns
söder om kyrkan. Området var tidigare indelat i åtta gravkvarter. Denna indelning används
inte på den nya gravkarta som finns. I detta arbete har dock den gamla kvartersindelningen
använts för att underlätta för läsaren att orientera sig i beskrivningarna. Runt hela
kyrkogårdens mur är gravvårdar ryggställda mot muren och vända in mot kyrkogården.
Samtliga av dessa gravplatser är dock lagda i öst-västlig riktning. Majoriteten av gravvårdarna
står i ryggställda rader med häckar av olika slag emellan. Samtliga är vända mot öster eller
väster. Flera av raderna med gravvårdar är utlagda i rak nordlig-sydlig riktning. Det är dock
inte kyrkogården varför det ibland uppstår små korta rader med gravvårdar för att fylla ut
kilformade ytor. Trots detta ger kyrkogården ett mycket enhetligt och sammanhållet intryck.

Omgärdning
Kyrkogården omgärdas i samtliga väderstreck av en kallmurad kalkstensmur. På några ställen
har muren förstärkts med cement.

Ingångar
I öster, väster och söder: Dubblad svartmålades smidesgrindar mellan stolpar av
kalkstenskolonner från den medeltida kyrkan. Intill varje grind finns en klivstätta av kalksten.
I norr: Enkel trägrind med mönster av en sol. Inga stolpar.

Vegetation
Trädkrans: Blandad, olikåldrig trädkrans bestående av askar, lönnar och björkar.
Övrigt: Delar av kyrkogårdens mur är överväxt av murgröna, syrener, jasmine eller snöbär.
Gången från kyrkogårdens södra ingång fram till kyrkan kantas av knuthamlade lindar. Utmed
gången från kyrkogårdens ingång i öster fram till kyrkans västra ingång är flera olika buskar
bl.a. forsythia, smalbladig syren och olvon, planterade. I kvarteren finns häckar av rosor, tuja,
liguster och häckoxbär mot vilka gravvårdarna är ryggställda. I kvarter A växer en blågran.
Se vidare i de enskilda kvartersbeskrivningarna.

Gångsystem
Från var och en av kyrkogårdens fyra ingångar går en grusbelagd gång fram till
kyrkobyggnaden.

Gravvårdstyper
I Köpings kyrka förvaras en stor samling av runstensfragment som hittats på kyrkogården i
samband med olika arbeten. Runstenarna är från den äldsta kristna tiden. På kyrkogården
finns flera gravhällar. Den äldsta av dessa ska vara från 1200-talet och är dekorerad med ett
stavkors. Hällen står idag lutad mot kyrkogårdsmuren i öster. De flesta hällarna är dock från
1600- och 1700-talen. Deras kondition varierar en hel del från fullt läsbara till sönderdelade.
Flera av hällarna ligger som lock på gravtumbor. En av dessa tumbor bärs upp av fyra
arkitekturfragment från Borgholms slott. Täckhällen saknar dock inskription och inga
uppgifter finns om vem gravplatsen ursprungligen tillhört. Hällarna är av kalksten och
tumborna av kalksten eller i något fall av trä. Från 1800-talet finns flera gravvårdar av
skiftande utseende och material på kyrkogården. Många äldre hällar har bevarats och de finns
spridda i samtliga gravkvarter. De är av kalksten, granit eller i form av gjutjärnskors. Mot
slutet av 1800-talet blev de höga gravvårdarna av svart granit vanliga på kyrkogården.
Utformningen av dessa vårdar hämtar inspiration från flera håll. Gravvårdar med
osymmetriska krön och oslipade ytor är inspirerade av nationalromantiken och tanken är att
efterlikna runstenar och andra förhistoriska gravmonument. Flera av dekorelementen, som
vårdarna är utsmyckade med, är klassicistiska motiv, vanliga under antiken, t.ex. urnor, kransar, girlanger och draperingar. När det gäller dekoren är också den kristna symboliken
viktig med t.ex kors, facklor och duvor. Vid den här tiden var det relativt vanligt att ange den
dödes yrkestitel. Även de höga gravvårdarna från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet
finns spridda i samtliga kvarter. Under 1930-talet införde många kyrkogårdar bestämmelser
som förbjöd gravvårdar över en viss höjd. På Köpings kyrkogård var maxhöjden en meter. De
vårdar som nu blev vanliga var klassicistiskt inspirerade med symmetriska krön. Vanliga
dekorelement var kolonner och pelare som kunde vara uthuggna i stenen eller bara slipade
som ett mönster. I mitten av 1900-talet förenklades gravvårdarna. De blev låga rektangulära.
Dekoren bestod vanligen av ett kors, en duva eller en blomma. Yrkestitlar blev ovanligt. På
1970-talet blev talldungar och soluppgångar vanliga som motiv. Under 1990- och 2000-talet
har gravvårdarnas former mjukats upp och dekoren blivit mer personlig. Alla dessa typer
finns representerade på Köpings kyrkogård. Yrkestitlar var vanliga i början av 1900-talet och har aldrig helt försvunnit även om de blev mer ovanliga under 1900-talets andra hälft. På moderna vårdar kan dock dekoren bli en form av titel som berättar om den dödes intresse eller yrke. Att ange från vilken by eller gård den döde kommer brukar vara vanligt på landsortskyrkogårdar. Köping är ett mindre samhälle
men man har starka band till den omgivande landsbygden och det märks på kyrkogården. På
majoriteten av vårdarna finns den dödes hemort angiven. Regeln från 1930-talet som sa att
man inte fick ange den dödes hemort slog alltså inte igenom. På Köpings kyrkogård finns,
som på de flesta öländska kyrkogårdar, flera vårdar av kalksten. Det dominerande materialet
är dock granit. Svart och grå granit är vanligast men även röd förekommer.

Minneslund
Minneslunden är belägen öster om kyrkan. Platsen omgärdas av tujahäck. I den södra delen
finns rabatter med rosor och sommarblommor, ett prydnadskörsbär och små gångar belagda
med kalkstensplattor. Även i norr finns rabatt samt ett träkors och ett skåp för ljus. Här är
marken insådd med gräs. Minneslunden stod klar 1992.

Byggnader
Öster om kyrkogården finns en byggnad som rymmer vaktmästeri och garage. Byggnaden har
liggande gul panel, vita snickerier och sadeltak belagt med tegel. Framför en av byggnadens
dörrar ligger en gravhäll som trappflisa. Utanför kyrkogårdens norsöstra hörn ligger en rad med bevarade kyrkstallar. Byggnaden har stående rödmålad panel, svarta dörrar, vita snickerier och pulpettak belagt med svart plåt. I en del av utrymmena förvaras en samling av arkitektur fragment från den medeltida kyrkan. Föremålen är placerade på en bädd av singel.

Övrigt
Utmed kyrkogårdsmuren i nordöstra hörnet av kyrkogården är ett antal gravvårdar som
plockats bort från kyrkogården placerade Flertalet av dessa har lagts ner. Ett antal gravhällar
eller delar av gravhällar står uppställda vid både den östra och västra ingången till
kyrkogården. På Köpings kyrkogård finns flera gravhällar, tumbor och stående gravvårdar av hög ålder som gör dem kulturhistoriskt värdefulla. Det finns också vårdar som är tillverkade av speciella
material, har en särpräglad utformning eller på annat sätt har en intressant historia. En
inventering av vilka gravvårdar som är av störst intresse och ett förslag till åtgärdsprogram
gjordes 1998. Detta genomfördes dock aldrig varför flera kulturhistoriskt värdefulla
gravvårdar och hällar på kyrkogården idag är i akut behov av åtgärder.

Beskrivning av enskilda kvarter/områden

Kvarter A-E
Allmän karaktär
Kvarteren A-E ligger söder om Köpings kyrka. Öster om den grusgång som går från kyrkans
södra ingång rakt söderut på kyrkogården ligger kvarteren A-C samlade utan synliga gränser
mellan de olika kvarteren. Väster om samma gång ligger kvarteren D och E och inte heller
mellan dem finns någon tydlig gräns. De tre kvarteren A-C ligger samlade utan någon synlig
gräns mellan de olika kvarteren. Gravvårdarna är placerade i ryggställda rader vända mot
öster eller väster. Mellan raderna är häckar av rosor, liguster, tuja eller häckoxbär planterade.
En del gravplatser är också placerade utmed kyrkogårdens mur och gravvårdarna är här vända
in mot kyrkogården. Området har en enhetlig karaktär och binds samman av häckarna emellan
raderna av gravvårdar.

Gravvårdstyper
I de fem gravkvarteren finns en stor variation av gravvårdar från olika tider. Äldst är de
gravhällar och tumbor som finns bevarade. Några av hällarna står uppställda mot
kyrkogårdens mur, bl.a. den äldsta hällen från 1200-talet dekorerad med ett stavkors. Flera
hällar och tumbor ligger också ute på kyrkogården. Inskriptionen har i en del fall nötts bort
men flera går att datera antingen genom bevarad inskription eller genom upptäckningar av
inskriptionen. Bland dem som går att datera är kyrkoherde Olof Törnanders tumba från 1751,
i kvarter A, den äldsta. I samtliga fem kvarter finns också flera gravvårdar från 1800-talet. Det
är framförallt från mitten av 1800-talet som fler och fler gravvårdar finns bevarade. Samtliga
kvarter har också brukats kontinuerligt fram till idag. I kvarter A och B finns en övervikt för
äldre vårdar från omkring sekelskiftet 1900 och i kvarter C är flera vårdar från 1980-talet men
även i dessa kvarter är den stora blandningen det mest utmärkande draget.
De första gravvårdar man lägger märke till, förutom hällarna, är de höga gravvårdarna från
slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Dessa vårdar är en viktig del av gravkvarterens
karaktär. De har för tiden typiska stildrag och dekorer. Det samma gäller gravvårdarna av
yngre datum. De är låga och rektangulära med dekorelement som var vanliga under olika
perioder av 1900-talet. Materialet är främst grå och svart granit men även röd förekommer.
Det finns också flera vårdar av kalksten, vilket är ett typiskt öländskt drag. I övrigt finns ett
gjutjärnskors i kvarter A, ett marmorkors i kvarter C, en gjutjärnsurna och ett modernt träkors
i kvarter D samt två gjutjärnskors och ett modernt träkors i kvarter E. Att ange från vilken by
eller gård den döde kommer är mycket vanligt. På fler än hälften av vårdarna i varje kvarter är
det angivet. Även yrkestitlar är relativt vanliga i samtliga kvarter. De vanligaste titlarna är
lantbrukare och hemmansägare. Ovanliga titlar är komministerfru, redaktör, drängen,
kronobåtsman och trotjänarinna.

Övrigt
I kvarter A och E är fler av socknens präster begravda. Olof Törnander (1751), Anders
Carlsson (1950), Carl Johan Kjellberg (1894), Abraham Lindwall (1878) och Johan Sandberg
(död i Mortorp 1920) är alla begravda i kvarter A medan Uno Hummerhjelm (1930) och Peter
Dahlström (1854) är begravda i kvarter E.
I kvarter A finns en gravvård i form av en avbruten trädstam. Vården är av kalksten och har
en marmorplatta med inskription. Den är familjegrav för A. P. Davidsson från Äsa. Det
avbrutna trädet ska symbolisera den avbrutna livsbanan. Den visar också på tidens
nationalromantiska strömningar där närheten till naturen var ett viktigt inslag.
En av kyrkogårdens gravtumbor, längst söderut i kvarter C, ska enligt traditionen bestå av
arkitekturfragment som hämtats från Borgholms slott. Inskriptionen på tumbands gravhäll är
idag bortnött.

Kvarter F-H
Allmän karaktär
Kvarteren F- H är belägna norr om kyrkan. Längst i öster ligger kvarter H följt av kvarter G
utan någon synlig gräns mellan de båda kvarteren. Genom kvarter G går en grusgång från
kyrkogårdens ingång i norr och söderut på kyrkogården. Gränsen mellan kvarter G och
kvarter F längst i väster är även den otydlig. Även här är vårdarna placerade i ryggställda
rader med häckar av tuja och häckoxbär emellan. Gravvårdarna är vända mot öster eller
väster. Det finns även gravplatser utmed kyrkogårdens mur och dessa vårdar är vända in mot
kyrkogården.

Gravvårdstyper
I de tre kvarteren finns en blandning av gravvårdar från olika tider. Det som skiljer dessa
kvarter från kvarteren på kyrkans södra sida är att här saknas hällar och tumbor. Man kan
också se en viss övervikt för gravvårdar från 1900-talets andra hälft. I samtliga tre kvarter
finns dock vårdar från mitten av 1800-talet. Den äldsta daterade stenen är en minnesvård i
form av ett kalkstenskors från 1855 som finns i kvarter F. Liksom på den södra sidan utgör de
äldre höga vårdarna en viktig del av områdets karaktär. Alla tre kvarteren har också brukats
kontinuerligt fram till idag vilket gör att här finns flera typer av gravvårdar som varit vanliga
under 1900-talet. Materialet är främst grå och svart granit men också röd granit förekommer.
Det finns också flera vårdar av kalksten. Utöver dessa material finns en vård av marmor, ett
smideskors och ett kors av plåt i kvarter H samt ett gjutjärnskors i kvarter F. Den gård eller by
den döde kommer ifrån finns angivet på mer än hälften av gravvårdarna i samtliga tre kvarter.
Det är också mycket vanligt att ange den dödes yrkestitel, i synnerhet i kvarter H. Liksom på
den södra sidan är lantbrukare och hemmansägare de vanligaste men här finns flera olika
titlar. Ovanliga titlar är fil.dr, odlare av Skedemosse, flaggjunkare, ålfiskare, hovfotograf och
rikssångledare.

Övrigt
I kvarter H ligger flera medlemmar av släkten Hildebrand begravda. Här finns bl.a. Albin
Hildebrands gravvård från 1848 (datering saknas dock på vården). När Sveriges befolkning i
mitten av 1800-talet började växa kraftigt genomfördes på statligt initiativ flera nyodlingar av
mossmarker och sänkningar av sjöar. Skedemosse var ett av dessa område som ansågs
lämpligt. Staten gjorde en stor del av dessa arbeten och därefter såldes gården Skedemosse till
studerande Albin Hildebrand och bokhållaren Niklas Hammarström. Hammarström valde
efter en tid att lämna projektet och därefter drevs gården av Hildebrand. Albin Hildebrand var
född på Flerohopps bruk i Madesjö socken. Han var äldre bror till riksantikvarien Bror Emil
Hildebrand. Albin Hildebrand dog 1848. Gården ägs än idag av familjen.
I kvarter F ligger hovfotografen Karl Nilsson begravd. Han grundade en fotoaffär och ateljé
som idag heter Nilsson-Foto. Även hans yngre bröder Erik och Knut var engagerade i
företaget och blev med tiden delägare. År 1932 utnämndes Karl till hovfotograf av Gustav V.
Senare fick även Knut denna titel och också Eriks son Bengt Nilsson.

HISTORIK FRÅN BYGGNADSREGISTRET - Köpings kyrka är belägen nära Köpings Alvar i en fornlämningsrik trakt, vid den vikingatida hamnen. Ett stort antal kristna gravmonument från 1000-talet har hittats på platsen. Den nuvarande kyrkan består av ett rektangulärt, i tre skepp indelat kyrkorum med kor i öster, sakristia i norr och torn i väster.

En medeltida stenkyrka av klövsadelstyp av ovanligt stora dimensioner revs 1805. Delar av murarna är fortfarande bevarade och delvis synliga, bland annat står den nedre delen av den gamla långhusmuren kvar intill den norra muren. Med hänvisning till sättningsskador revs 1805 års kyrka 1953, och den nuvarande kyrkan uppfördes efter ritningar av Ärland Noreen. Tornet står kvar efter den tidigare kyrkan och innehåller även delar av det medeltida tornet. Det kröns av en åttkantig lanternin; en lanterninform som kom att bli stilbildande för de öländska nyklassicistiska kyrkorna. De moderna byggnadskropparna, undantaget den oputsade kalkstensfasaden, har med sina sadeltak och stora rundbågiga fönster nyklassicistisk prägel. Interiört anknyts istället, med det treskeppiga rummet, till den medeltida kyrkan. Det förhöjda mittskeppet täcks av valv med stjärnvalvskaraktär, sidoskeppen av plana trätak.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Köpings kyrka (riven 1953, utom tornet) Kyrkan uppfördes 1805-08 av murmästaren Johan Petersson, Kalmar, dels efter ritningar utförda av Jacob Wulff 1799, dels efter det av Johan Petersson omarbetade förslaget. Den nya kyrkan, som ersatte en medeltida klövsadelkyrka på samma plats, var på sin tid den största på Öland och ansågs också som den vackraste, varför den blev stilbildande. Framförallt var det lanterninen och sydportalens rusticerade omfattning, som togs som mönster. Kyrkan revs, med undantag av tornet, 1953 främst på grund av brister i grundläggningen och ersattes av en ny byggnad. Invigningen hade förrättats 1808 av biskop Magnus Stagnelius.

PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt kyrkorum med kor och stor utbyggd sakristia i öster samt torn i väster. Ingång i tornet samt mitt på sydsidan. Murar av kalksten, spritputsade med slätputsade omfattningar och avfärgade i vitt. Medeltida murar ingick i kyrkans väst- och nordväggar. Plåttak, ursprungligen tegeltak.

EXTERIÖR - Kyrkobyggnaden utfördes enligt ritningarna från 1799, 1800 och 1802. I stället för sadeltak blev dock taket brutet. Den åttkantiga lanterninen följde Peterssons eget förslag. Dess ursprung kan sannolikt härledas till lanterninerna på domkyrkan i Kalmar. Även fönstrens storlek och placering gav tornet ett ålderdomligt intryck.

INTERIÖR - Kyrkorummet utgjordes av en ljus nyklassicistisk salkyrka. Altaruppställningen, ritad av Johan Fredrik Åbom och utförd av byggmästaren Olof Jacobsson, Mortorp, härstammade från 1856. Altartavlan,"Nattvarden", kopia efter Schröders målning i Växjö domkyrka utfördes av Sven Gustaf Lindblom 1855 och finns numera i den nya kyrkan. Predikstolen, ritad av Carl Gustaf Blom Carlsson, var tillverkad 1823 av bildhuggaren Olof Petersson Stockholm. Ursprungligen var en altaruppsats från 1762 med altartavla, "Kristus på korset", jämte en predikstol från 1946, placerade vid korväggen som altarpredikstol. Altaruppställningen var utförd av Jonas Berggren och Anders G och Paul Wadsten. Omfattningen bestod av ett "enkelt bildhuggeri enligt toskanska ordningen". Överstycket finns fortfarande bevarat och några figurer överflyttades till orgelfasaden. Altaret med buktiga sidor var tillverkat av snickaren Nils Linhardt Lindman. På ömse sidor om altaret stod ett golvur. Den slutna bänkinredningen var samtidig med kyrkan och vitmålad. Orgelläktaren vilade på vitmålade kolonner med förgyllda kapitäl, återanvända i den nya kyrkan. Bröstningen smyckades av en skulpterad och förgylld, ännu bevarad lyra, flankerad av akantusrankor. Orgelfasaden vilade på vitmålade kolonner med förgyllda kapitäl, återanvända i den nya kyrkan. Bröstnigen smyckades av en skulpterad och förgylld, ännu bevarad lyra, flankerad av akantusrankor. Orgelfasaden, i huvudsak utförd 1828 enligt ritning av Jacob W Gerss av orgelbyggaren Sven P Pettersson, var målad i vitt och ljusbrunt med ljusgrönt och guld.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993

Kyrkogårdens historik
Forntida gravlämningar och kristna runstenar vittnar om att platsen där Köpings kyrka är
belägen är en gammal kultplats i bygden. Den långa kontinuiteten ger en extra dimension åt
platsen. Hur den medeltida kyrkogården såg ut och vilket område den omfattade vet vi inte.

Däremot finns ett antal vårdar från medeltiden bevarade, dels på kyrkogården och dels på
gårdar i trakten där de t.ex. används som trappflisor.

Kyrkogården bör tidigt ha haft någon form av omgärdning, troligen i form av en mur. En
bekräftelse på att detta ger en uppgift från 1570- och 80-talen. Då ska, enligt
sockenstämmoprotokollen, fattigt folk ha byggt sina stugor utanför kyrkogården. Det är
möjligt att kyrkogårdsmuren då blev stugans ena vägg. I slutet av 1500-talet omnämns också
för första gången att det finns en klockstapel på kyrkogården. Den stod i det sydvästra hörnet.

Kanske var det också under 1500-talet som kyrkogården fick den form som den har än idag.
Inga utvidgningar av kyrkogården är kända från 1600-talet och framåt. En bild av kyrkan och
kyrkogården ritades av Rhezelius 1634. I kyrkogårdens sydvästra hörn syns en klockstapel, en
byggnad som troligen varit ett gilleshus samt en ingång. Vid denna ingång ska samma år ha
byggts en stiglucka med ett sadeltak. I den östra muren kan man ana en klivstätta. På kartor
från slutet av 1600-talet redovisas tre ingångar till kyrkogården i öster, söder och väster.
Varken gilleshuset eller klockstapeln syns dock på dessa kartor. En ny klockstapel byggdes
1697 i kyrkogårdens sydöstra hörn men den gamla bör ha stått kvar när kartorna ritades.
Under danskarnas härjningar 1677 fraktade de bort en stor del av den finhuggna kalksten som
kyrkogårdsmuren ska ha varit byggd av. En ny mur bör ha byggts inom några år. Muren syns
på Frigelius teckning från 1750. På bilden ser man också klockstapeln och stigluckan i söder.
Ytterligare en stiglucka har tillkommit i öster. På Frigelius bild syns inte de träd som ska ha
planteras 1747. Planteringen gjordes efter ett beslut på sockenstämman. Träden, askar, skulle
placeras tio alnar från varandra och tre alnar från muren. Under 1700-talet bör också den
solvisare, som än idag står på kyrkogården, ha tillkommit.

År 1805 revs den medeltida kyrkan. I samband med det placerades flera arkitekturfragment
samt gravvårdar och kistor, som tidigare legat i kyrkan, på kyrkogården. Kvar i kyrkan blev
tre hällar framme i koret. Kyrkogårdsmuren gjordes om och för det använde man delar av
runstenar och material från medeltidskyrkan. Vid de tre ingångarna till kyrkogården byggdes
klivstättor av trä. När den nya kyrkan stod klar revs klockstapeln.

Under 1910- och 20-talen hittades flera runstenfragment vid grävning på kyrkogården. Man
gjorde också andra intressanta fynd. År 1926 ansökte Karl-Alfred Gustafsson om bidrag från
Riksantikvarieämbetet för att gräva ut Ölands och Kalmar läns första kända stenåldersboplats
som fanns på Köpings kyrkogård. Platsen hittades av arbetaren Elis Pettersson i samband med
grävarbeten i sydöstra delen av kyrkogården. Man hittade bl.a. 8 keramikskärvor och svallad
flinta. Året därpå erbjöds Vitterhetsakademin att lösa in tre mynt som arbetaren G A Nilsson
hade hittat i samband med att en jordvall vid den norra kyrkogårdsmuren tagits bort.

I Kalmar läns museums arkiv finns en flygbild över Köpings kyrka från 1935. Bilden visar
kyrkan och en stor del av kyrkogården från söder. Gravvårdarna är utlagda i oregelbundna
rader. Oregelbundenheten beror bl.a. på att gravplatserna är olika stora. Gravkvarteren är
insådda med gräs men majoriteten av gravplatserna är belagda med grus. Många gravplatser
är också omgärdade av låga häckar. De gravvårdar som kan urskiljas är höga, stående vårdar.
Många gravplatser utmärks också av gravkullar överväxta av murgröna. Bilden visar att
kyrkogården vid den här tiden var omgärdad av trädkrans i öster och söder. Möjligen finns en
trädkrans av unga träd i norr men bilden är svårtydd.

De flesta runstenar man funnit på kyrkogården genom åren har varit delar av sönderslagna
stenar. En hel sten finns dock kvar. Den flyttades 1936 in från kyrkogården och placerades i
vapenhuset. Frågan om att flytta in värdefulla stenar och arkitekturfragment blev aktuell i
början av 1940-talet men landsantikvarien Manne Hofrén hävdade att de borde få stå kvar. Att
låta äldre byggnadsdetaljer få en ny funktion t.ex. som portstolpar vid ingången till
kyrkogården, var en gammal sedvänja på Öland som i sig hade ett kulturhistoriskt värde,
hävdade Hofrén. Så länge gravvårdarna eller arkitekturfragmenten inte led någon skada borde
de få stå kvar. Man tog dock bort ett stort träd som hotade att skada en runsten på
kyrkogården.

Från Köping finns, liksom från flera av de öländska kyrkogårdarna, svaren från Ivar
Hylanders frågelista bevarade. Hylander genomförde 1949 en inventering av kyrkogårdarna i
Växjö stift. Enligt svaren fanns det inga bevarade gravplatser i kyrkan. Några utvidgningar av
kyrkogården var inte kända. Träd som alm och ask samt syren och forsythsia ska ha varit
planterade på kyrkogården. Kyrkogårdens gravplatser var vid den här tiden inte uppdelade
efter bysamfälligheter och det fanns inget linjegravsområde. Fortfarande fanns flera
gravkullar men det hade börjat bli vanligt att jämna av dem och belägga gravplatserna med
grus. Gravvårdarna var oftast av kalksten eller granit. De fick vara max en meter höga.
Inskriptionernas utseende kunde skifta men man hade bestämt att man inte fick ange
gårdsnamn vilket var en ovanlig regel.

Landsantikvarie Manne Hofrén uppmärksammade 1950 att häradshövdingen Rydströms grav
hade flyttats. I arkiven finns dock ingen förklaring till varför flytten hade gjorts eller var på
kyrkogården den var belägen.

I samband med Ragnhild Boströms undersökning av kyrkan 1953 framkom ytterligare
runstensfragment. Bland dessa fanns fragment med bevarade färgrester. För både nya och
gamla fynd ordnades en uppställningsplats i en tornkammare. Samlingarna har utökats med
nya fynd t.ex. 1963 då man lade om en del av kyrkogårdsmuren som skadats av en stor ask.
En genomgång av de gravvårdar som fanns på kyrkogården gjordes 1958 och då
konstaterades vilka som behövde åtgärdas av konservator. Vilka av dessa åtgärder som
genomfördes framgår dock inte av arkivmaterialet.

Gravplatsernas oregelbundna placering som kunde iakttas på flygfotografiet från 1935
framgår också tydligt på en karta över kyrkogården som arkitekt Ärland Noreen ritade 1952 i
samband med att den nya kyrkan byggdes. Undantaget är ett område norr om kyrkan, i dag
kvarter G, och ett mindre område sydost om kyrkan, där minneslunden idag ligger. Här
förefaller det som att inga äldre gravar finns och därför har man planlagt gravplatserna i raka
rader. En större förändring av kyrkgården för att skapa större regelbundenhet ska ha
genomförts 1967. Åtgärderna ska ha gjorts för att underlätta skötseln av kyrkogården. Exakt
vad som gjordes framgår inte men vi kan anta att det rör sig om flera för tiden typiska
förändringar som att ta bort gravplatsomgärdningar, jämna ut gravkullar och så in hela
kyrkogården med gräs. Kanske var det också vid den här tiden som kyrkogårdens rygghäckar
planterades.

Under 1970-talet genomfördes två förändringar. En ny ingång till kyrkogården togs upp i norr
1973. Den försågs med en enkel grind av ek. År 1978 godkändes ritningarna till ett skärmtak
för gravvårdar och arkitekturfragment. Taket ritades av arkitekt Gunnar Wirén. Det byggdes
dock inte. År 1998 talar man på nytt om att ordna uppställning för gravvårdar från medeltid
och framåt. I samband med de här diskussionerna upprättade Ingegerd Edling-Arnell en lista
över gravar och gravvårdar som var i akut behov av översyn och konservering. Den omfattade
37 gravvårdar. År 2000 flyttades arkitekturfragmenten in i kyrkstallarna. Museet har föreslagit
att man ska göra en inventarielista och fotodokumentera föremålen men det har inte gjorts.
En minneslund anlades 1992 öster om kyrkan. Vem som gjorde ritningarna är inte känt.
Ytterligare ett runstenfragment påträffades 2004 i muren strax söder om kyrkogårdens västra
ingång. Runstensfragment har även hittats 2006 i samband med den utgrävning som företogs
inför tillbyggnaden av kyrkan.

ARKIV OCH LITTERATUR
Antikvariskt Topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet
Kalmar läns museums topografiska arkiv
Lantmäteriet
Boström, Ragnhild, Sveriges kyrkor, Öland Köping, Uppsala 1977
Bucht, Eivor (red), Kyrkogårdens gröna kulturarv, Klippan 1992
Erixon, Sigurd, Sveriges bebyggelse IV, Uddevalla 1959
Hammarskiöld, Hans mfl, Minnets stigar en resa bland svenska kyrkogårdar. Stockholm
2001
Hammarskjöld, Britt-Marie, Ett läns utveckling-Kulturminnesvårdsprogram för Kalmar län.
Etapp 1, Översikt. Kalmar 1985
Håkansson, Gunnar, Öländska personminnen, Göteborg 1942
Rahmqvist, Sigurd (red), Det medeltida Sverige, Bd 4, Småland 4, Stockholm 1999
Ullén, Marian, Medeltida träkyrkor, 1 Småland samt Ydre och Kinda härader i Östergötland.
Stockholm 1983
Muntliga uppgifter kyrkvaktmästare Bengt-Åke Nilsson.