Japanska drakar.
Konsten att flyga drake uppfanns i Kina för omkring 2000 år sedan. I Japan dök drakarna för första gången upp under Heian-perioden (794-1185). De kallades pappershökar precis som i Kina. Därför menar många att draken infördes till Japan direkt från Kina. Under Heian-perioden användes drakarna ofta för att sända meddelanden. Det sägs att de till och med vidarebefordrade hemlig information över vallgravarna och in i slottstornen.
I Japan fanns redan bambu, papper, lina av hampa, som var utmärkta material för drakbygge. Drakflygning blev populärt och människor över hela Japan började uppfinna olika sorters drakar. Men draken fick sin verkliga gulålder först under Edo-perioden (1603-1868). Papperet hade tidigare varit så dyrbart att det bara var adeln som hade råd att flyga drake, men nu började drakflygningen spridas också bland vanligt folk. Det blev ett folknöje att flyga drake. Man började flyga dem över samurajernas egendomar för att - om än bara symboliskt - kunna se ned på sina herrar. Detta blev faktiskt så populärt att det tidvis förbjöds.
Idag finns det förmodligen fler typer av drakar i Japan än i något annat land i världen. Sköldpaddor och tranor - symbolerna för långt liv- är vanliga motiv. Man flög med drakar också för att avvärja det onda. För att skydda sig och sin familj mot sjukdomar och olycka försåg man ofta drakarna med demonansikten. Drakkonsten upplever idag en liten renässans, och varje år nyskapas mängder av drakar baserade på de traditionella mönstren.
Japanska snurror
Snurror fördes till Japan från Kina och Korea för omkring 1200 år sedan. Liksom många andra importerade nymodigheter var det till en början mest överklassen som roade sig med dem, men så småningom också vanligt folk. Runt år 1700 var snurrleksaker, hanterade av skickliga underhållare, mycket omtyckta. Idag finns ett tusentals olika snurror i Japan, från de enklaste till underhållningsartisternas komlpicerade snurror. Beroende på hur de manipuleras kan de japanska snurrorna delas in i fyra kategorier. Det finns dessutom snurror som brummar och olydiga snurror som ser ut som de inte går att snurra över huvud taget.
En bra snurra ska kunna snurra länge och dessutom vara vacker att se på. När man tillverkar en snurra måste man framför allt tänka på var man lägger tyngdpunkten. Snurror görs av trä från lönn och skogskornell. Även sedan virket har torkat kan den del som kommer från nordsidan ha en helt annan vikt än sydsidans, vilket gör det svårt att beräkna exakt var tyngdpunkten ska ligga.
Det är mycket svårt att förstå de fysikaliska lagar som styr snurrorna. Vi kan ju se planeten Jorden som en sorts snurra som aldrig upphör att vrida sig runt sin egen axel. Mycket intressant, kan man då tycka, att vi människor som bor på denna jord också snurrar våra små snurror. Det är bedrövligt att de japanska mästarna som skapar traditionella snurror bara blir färre år från år. Även denna urgamla konstart bord få uppleva en renässans.
Broschyr : Japanska drakar