HÖRNEFORS KYRKA

HISTORIK FRÅN BYGGNADSREGISTRET - Hörnefors kyrka står centralt i brukssamhället. Den uppfördes 1906-08 av byggmästarna Fredrik Hagberg och Erik Eriksson efter ritningar av Bror Almqvist och på bekostnad av Mo och Domsjö AB. 1913 överfördes kyrkan till församlingen. Denna långhuskyrka har brett mittskepp, smalare sidoskepp och sidoställt torn i norr samt en vidbyggd sakristia i söder. Murarna är av tegel med dekorativa inslag av granit och uppförda en blandstil av nygotik, jugend och nationalromantik. De dekorativa, ursprungliga muralmålningarna liksom altartavlan är verk av Vicke Andrén. Mittskeppet täcks av en öppen takstol. Koret och sidoskeppet har stjärnvalv. Förändringar av interiören vidtogs 1932 och omkring 1960 efter ritningar av Bror Almqvist respektive Jan Allpere. Ett varsamt återställande till ursprungligt skick ägde rum 1990 under VAB Umeå. Inredningen är till stor del ritad av Almqvist, både altaruppsats, predikstol, dopfunt, bänkinredning och läktare. Kyrkan är väl genomarbetad både i avseende på exteriör och interiör och utgör ett av de förnämligare byggnadsverken från denna tid.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1992-1999. Kompletterad 2003.

Hörnefors gamla kyrkogård
omger gamla brukskyrkan och invigdes samtidigt som kyrkan, dvs. 1797. Det är en liten kyrkogård, med plana gräsytor och ett mindre antal resta gravstenar och kors av gjutjärn. Inga begravningar sker längre här, men Hörnefors församling har fortfarande viss skötsel på kyrkogården. Brukskyrkan, magasinet och arbetarlängan ägs av Stiftelsen Hörnefors bruk. Kyrkan används sommartid.

Hörnefors nya kyrkogård
invigdes 1908. Den ligger som friliggande begravningsplats i mitten av samhället och omges av trästaket/plank mot Kungsvägen i norr, ett mindre skogsparti i öster, Megrundsvägen i söder och en stenmur från 1933 mot Kanalgatan i väster. Huvudentrén i väster har grindstolpar av sten, med avrundat pyramidformade och koppartäckta tak avslutade med klot och kors. Den äldsta delen av kyrkogården ligger i det nordvästligaste hörnet, och karaktäriseras av grusgravar, varav de allra flesta är inhägnade med låga måbärshäckar. Begravningsplatsen är utvidgad flera gånger (bl.a. 1925 och 1991) och utvidgningarna har sinsemellan lite olika karaktär. I den mittersta norra delen av begravningsplatsen finns ett område med många barrträd och karaktärenav skogskyrkogård, men med stor andel grusgravar med stenramar. Längst mot nordost finns ett område med gräsgravar, låga rygghäckar och gravstenar som är tidstypiska för 1950-talet. I södra delen av kyrkogården, som är den nyaste, förekommer spridd växtlighet och fler träd än i den allra äldsta delen. Där finns också en prydnadsdamm. De trädslag som förekommer på begravningsplatsen är tall, björk, lönn och alm. Mitt på begravningsplatsen ligger ett gravkapell från 1964, ritat av umeåarkitekten Åke Lundberg och utbyggt mot sydväst 1996. Byggnaden ersatte det ursprungliga gravkapellet, som var uppfört 1908 i likartad stil som kyrkan. I begravningsplatsens sydligaste hörn finns en ekonomi- och personalbyggnad.