RIMBO KYRKA

Rimbo kyrka består av långhus med rakslutet korparti, sakristia i norr och vapenhus i söder. Väster om kyrkan står en klockstapel, uppförd 1825, som även fungerar som huvudingång till kyrkogården. Sydväst om kyrkan ligger ett gravkor, uppfört 1805. Av den äldsta kyrkan, som sannolikt var byggd av trä, finns inga spår bevarade. Den nuvarande stenkyrkan, som invigdes åt aposteln Andreas, uppfördes under 1400-talets senare hälft och har inte förändrats till formen sedan dess. Även valven är ursprungliga. Kyrkans blottade murar består av natursten med tegel i rösten och omfattningar. Såväl långhus som sakristia och vapenhus har skiffertäckta sadeltak. Fönstren är stickbågiga, förutom fönstret i östra gaveln som har svagt spetsbågig form. Vidare finns ett rundfönster ovanför den nuvarande ingången i väster, som sannolikt togs upp på 1670-talet i samband med att vapenhuset började användas som bisättningsrum för friherre Bengt Horn på Ekebyholm. Kyrkans medeltida exteriör är mycket välbevarad, och i det närmaste oförändrad sedan uppförandet. Interiören präglas främst av korets kalkmålningar (från omkring 1500) samt av altaruppsatsen och predikstolen, som skänktes till kyrkan vid en renovering på 1640-talet. Av kalkmålningarna märks bl.a. framställningen av de sju sakramenten på norra korväggen. Målningarna togs fram och återställdes vid en större restaurering 1903 under ledning av ark. Sigge Cronstedt. Vid restaureringen avlägsnades även putsen från kyrkan, som varit putsad sedan 1700-talet. Vidare tillkom den nuvarande öppna bänkinredningen. Under 1950- och 60-talen utfördes åtskilliga restaureringsåtgärder, bl.a. togs den ursprungliga färgen på predikstol och läktare med pelare fram på 50-talet.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996

Kyrkogården är utökad flera gånger under 1900-talet och bildar ett närmast labyrintartat landskap avdelat av gråstensmurar och häckar klippta i jämn höjd med murarna. På norra sidan löper muren tätt intill kyrkan och ger en fingervisning om ett äldre utseende med kyrkogård som löpte tätt intill kyrkan. Kyrkogården utvidgades första gången på 1920-talet enligt förslag av arkitekt M Wernstedt. Denne har även gjort flera andra kyrkorgårdsutvidgningar vid kyrkor i trakten vid denna tid. Muren mot söder och väster togs ned vid denna utvidgning, mot norr och öster är gråstensmurar av hög ålder. Nästa utvidgning skedde åt söder på 1950-talet enligt ritningar av Åke Porne. Den senaste utvidgningen gjordes västerut år 2002. Utvidgningen ritades av Markkonsulter AB i Uppsala och har en friare plan än tidigare kvartersindelade kyrkogårdar, omkring halva ytan omfattar en minneslund. I söder gränsar kyrkoanläggningen mot åkermark vilket ger en värdefull öppenhet åt området.

Den äldsta kyrkogårdsdelen har ett stort bestånd av äldre lövträd. Det finns ett stort antal gravar från tidigt 1900-tal, däremot endast enstaka från 1800-talet eller äldre. Gångarna är mestadels grustäckta.

I nordväst finns även ett anspråkslöst men omsorgsfullt utformat bårhus som idag nästan helt är övervuxet av fasadväxter. Bårhuset är byggt omkring 1960 likt flera andra bårhus i pastoratet och har putsad fasad och kopparklätt tak.

Klockstapeln är byggd över huvudingången till kyrkogården. Två massiva murade stenpelare bildar fundament åt klockstapeln som ovan dessa är byggd i trä i två våningar. Över klockvåningen står en fyrsidig lanternin krönt av ett förgyllt kors. Takfallen är täckta med falsade plåttak. Klockstapeln är utvändigt helt klädd med gråmålad locklistpanel, även stenfoten. Klockvåningen har tre ljudluckor åt alla väderstreck och det finns tre klockor gjutna år 1644, 1656 och 1869.

De många särpräglade klockstaplarna och klocktornen vid kyrkor i trakten, alla uppförda under en ganska begränsad period under slutet av 1700-talet och 1800-talets början, är en intressant lokal företeelse med få motsvarigheter.

År 1805 lät Claes Horn, död 1823, bygga ett utpräglat klassicistiskt gravkor sydväst om kyrkan, antagligen ritat av Olof Tempelman. Gravkoret är nästan opropotionerligt högt och har en markerad gavel med putsrustik över vilket vilar ett tympanonfält med tandsnittsdekor. På det flacka sadeltaket står en takryttare med tälttak, takryttaren går i det närmaste i liv med gravkorets nedre del. Porten är en hög plåtklädd dubbeldörr och över dörren liksom på långsidorna finns lunettfönster.

I sydväst finns en särpräglad uthusbyggnad som idag fungerar som redskapbod mm för kyrkogårdsskötseln. Uthuset har rödfärgad stående locklistpanel och tak täckt med skiffer. Långsidan mot kyrkogården har en pelargång buren av fyra runda träpelare. Det nyklassicistiska formspråket antyder att uthuset är byggt under 1700-talets slut eller 1800-talets första årtionden.