EVERLÖVS KYRKA

Interiör
Genom kyrkans huvudentré i söder nås det rektangulära vapenhuset. Golvet är belagt med kvadratisk kalksten i varierande kulörer i rombiskt mönster innanför en bård. Vid ingången mot kyrkorummet ligger två nedsänkta gravhällar. Utmed de vitputsade väggarna löper murade sittbänkar, även dessa vitputsade. Rummet täcks av ett tredingstak av pärlspont målat i ljust grått. Mot västra väggen står två äldre gravhällar samt den medeltida järnbeslagna kyrkoporten fastklamrade.

Långhuset har samma golvbeläggning av kvadratiska kalkstensplattor som i vapenhuset. I de öppna bänkkvarteren som flankerar mittgången ligger såpskurade furugolv. När kyrkorummet valvslogs på 1400-talet krävde det för romanska kyrkor ovanligt breda långhuset att pelare placerades i kyrkans mittlinje, vilket gjorde kyrkan tvåskeppig med totalt sex kryssvalv med spetsbågiga sköld- och gördelbågar. Mot norr-, syd-, och västväggen vilar valven på knippepelare medan de mot östväggen vilar på pilastrar samt en centralt stående pelare försedd med titthål mot koret. De två fristående mittpelarna har oktagonalt tvärsnitt och profilerade kapitäl. Valven och till viss del även de vitputsade väggarna är dekorerade med målningar utförda av Everlövsgruppen (se vidare nedan). I väggen mot koret finns på var sida om triumfbågen bevarade nischer efter kyrkans medeltida sidoaltare, av vilka rester av det södra ännu kvarstår.

Orgelläktaren som upptar långhusets två västra travéer bärs upp av tre vitmålade järnbalkar som är fästa i pilastrarna och pelarna. Undersidan är klädd med gråmålad pärlspont och läktaren nås via en svängd trätrappa placerad i mittgången i samma kulör. Läktarbarriären i utpräglad renässans tillverkades 1632 och är gestaltad med rundbågemotiv som flankeras av kannelerade pilastrar och skulpterade mansfigurer ståendes på maskaronförsedda konsoler. Den ursprungliga färgsättningen som går i grågrönt och rött med detaljer i gult, vitt och grönt togs fram vid en konservering 1962.

Koret avskiljs från långhuset genom en rundbågig triumfbåge. Golvnivån är två steg högre än i långhuset och golvet är belagt med kvadratiska kalkstensplattor liksom i långhuset men plattorna är här ritsade för att ge illusionen av mindre plattor. De vitputsade väggarna och kryssvalvet pryds även här av kalkmålningar. Valvribborna med fyrkantig profil vilar på knippepilastrar som är lägre än de i långhuset men i övrigt har samma utformning. Under det södra fönstret finns en stickbågig nisch som troligen fungerat som sakramentsnisch, vilken emellertid döljs av en kyrkbänk som är placerad utmed väggen. I norr står en kortare bänk samt ett elpiano. På golvet ligger en matta i röllakansteknik.

Golvet i den halvrunda absiden är ett steg högre än i koret med samma beläggning av ritsade kalkstensplattor. Framför altaret ligger röda och grå kalkstensplattor av mindre format i rombiskt mönster. Väggarna och hjälmvalvet är vitputsade. Entrén i öster har en sentida vitmålad innerdörr. Fönstren saknar liksom långhus och kor innerbågar.

Kyrkorummets rika kalkmålerier utfördes kring år 1500 av den verkstad som getts namn efter just dessa målningar. Everlövsmästarens eller Everlövsgruppens verk finns bevarade i ett tjugotal skånska kyrkor men även i Danmark, där verkstaden emellertid benämns efter målningarna i Brarups kyrka på Falster. Karaktäristiskt för verkstaden är ett livfullt och folkligt måleri med schablonartat framställda figurer och förenklade varianter av äldre ornamentik. Målningarna kalkades över på 1700-talet men frilades delvis i långhuset 1852. Då detta var de första målningarna som påträffats av den tidigare okände mästaren eller verkstaden kom de att benämnas efter Everlöv. På 1950-talet togs ytterligare målningar fram, nu också i koret, och i samband med rengöring och konservering 2017 påträffades och frilades målningar av Everlövsgruppen på korets norrvägg men även romanska målningar på valvribbor och i sidoaltarnischen i norr. På korets valvkappor framställs de fyra evangelisterna och på korets norrvägg Maria, Josef och det nyfödda Jesusbarnet. I långhuset finns främst scener från Gamla Testamentet, bland annat Skapelseberättelsen, Utdrivandet ur paradiset och Syndafallet, men även från Nya Testamentet med motiv som de sju dödssynderna och berättelserna om Lasaros och den rike mannen samt Lasaros från Bethanias återuppväckande från de döda.

Tornet nås endast utifrån via dörren i söder. Från ett mindre utrymme innanför dörren leder en trappa i trä i väster vidare upp i tornet och en trappa i öster leder ner till ett tidigare pannrum. Tornrummet i norr med golvnivå cirka en meter över marknivå nås via två trappsteg. Golvet är belagt med ett sentida obehandlat furugolv medan taket utgörs av tornvåningens golv av äldre furuplank som vilar på ekbjälkar. Södra väggen är reveterad på vassmatta medan övriga naturstensmurar är oputsade med brett utstrukna fogar och inslag av tegel. Mot långhuset i öster syns delar av en igenmurad rundbågig öppning med omfattning av röd sandsten och i västra väggen återfinns tornets enda fönster i en mindre rundbågig nisch med tegelomfattning. På norra väggen finns en putsad murstock. Rummet används för förvaring av diverse föremål.

Tornvåningen en trappa upp har liknande utförande som tornrummet, med brett utstrukna fogar på naturstensmurarna och obehandlat furugolv. En plåtlucka i öster leder in till vindarna. På klockvåningen ytterligare en trappa upp står klockbocken i ek med kyrkans två klockor. Över klockbocken finns två ekbjälkar förankrade i murverken i vilka klockorna tidigare hängde. Tornhuvens bultade saxtakstolskonstruktion är från 1950-talet och delvis utförd i tryckimpregnerat virke.

Vindarna över långhus och kor har svensk takstolskonstruktion som liksom absidens takstol är utförd i dymlad furu. Valven är oisolerade. På väggen mellan långhus och kor finns fragmentariska rester av kalkmålningar i det norra hörnet.

Inredning och inventarier
Altaret i polykromt bemålat trä är daterat till 1626 och är samtida med altaruppsatsen. Sidorna indelas av pilastrar med skuren relief samt karyatider och hermer vid kapitälen. Framstycket har tre målningar framställande kvinnofigurer. Den ursprungliga färgsättningen som går i grått, rött, svart och gult togs fram vid en konservering 1962.

Altaruppsatsen i ek är av additionstyp och är samtida med altaret. På predellans två texttavlor framställs bibelcitat på latin i gul text på mörkgrön botten innanför en tandsnittsfris i rött, grönt och gult. Mittpartiets två större texttavlor som indelas av karyatider framställer Tio Guds bud och Första Korinthierbrevets ord om nattvardens instiftande på danska. Mittpartiet flankeras av sidostycken med skuren ornamentik i form av växter, frukter, änglahuvuden och kvinnofigurer. Entablementet har ytterligare två texttavlor som indelas av tre konsoler med inskriptionerna ANO, 16 och 26. Altaruppsatsen avslutas med en tavla framställande lammet, korsfanan och en kalk, vilken flankeras av en herm och en karyatid och kröns av ett skuret överstycke med Christian 4:s monogram.

Altarringen i gråmålat trä är uppbyggd av trifoliebågar med en enkelt profilerad överliggare och stoppat knäfall klätt med grönt sammetstyg på en gråmålad sockel. Grindar finns närmast norr- och sydväggen.

Predikstolen med baldakin och dörr i polykromt bemålat trä är samtida med altare och altaruppsats. Korgens fyra synliga sidor har snidade framställningar av de fyra evangelisterna med respektive attribut flankerade av karyatider ståendes på maskaronförsedda konsoler. Överstycket är försett med bibelcitat på latin. Den sexsidiga baldakinens sidor har bibelcitat på svart botten och avslutas uppåt av tandsnitt, kymation och ett förkroppat listverk målat i rött, grönt och vitt. Baldakinen kröns av skurna spiror och änglaansikten. Undersidan indelas av ramverk i triangelformade fält bemålade i ljusblått med vit ornamentering. Centralt hänger en försilvrad duva. Den gråmarmorerade ramverksdörren till trappan har två speglar med målningar där Kristus framställs i den övre och en maskaron i den undre. Omfattningen utgörs av ett gavelmotiv där kannelerade pilastrar bär upp ett entablement som pryds av tre små vapensköldar med initialerna N.A.S., H.O.W. samt T.P.S. Ovanpå entablementet finns ett skuret överstycke med ett änglaansikte snarlikt de på baldakinen. Den gråmålade trappan med genombruten barriär ska ha tillkommit vid restaureringen 1915.

Kyrkans saknar dopfunt sedan den romanska dopfunten genom en olyckshändelse förstördes i samband med restaureringen 1915.

Den öppna bänkinredningen tillkom vid restaureringen 1915 och ritades av domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin. De kannelerade gavlarna kröns av skurna rosetter. Ryggstöden består av ramverk med stående panel och på sittbänkarna ligger dynor klädda med grönt tyg. Bänkarna är försedda med bok- och fotstöd. Färgsättningen går i rött och olika nyanser av grått.

Kyrkorgeln tillverkades 1954 av A. Mårtenssons orgelfabrik i Lund och har åtta stämmor fördelade på två manualer och bas. Fasaden i ek och fur med synliga pipor är ritad av domkyrkoarkitekt Eiler Græbe.

Kyrkan har två kyrkklockor i malm. Lillklockan är omgjuten av Lars Olsson i Malmö 1818 och pryds av repstav och akreterionfris samt inskriptioner. Storklockan omgöts 1854 i Hörby och är dekorerad med bladfris samt inskriptioner.

Kyrkans planform utgörs av långhus, smalare och lägre kor, halvrund absid i öster, vapenhus i söder samt kvadratisk torn i väster. De romanska byggnadsdelarna långhus, kor och absid har skråkantad sockel av sandsten målad med svart/mörkgrå silikathartsfärg. Övriga byggnadsdelar saknar markerad sockel men de nedre delarna av fasaderna har samma bemålning. Murverken är utförda av gråsten i skalmursteknik och de vitkalkade fasadernas spritputs följer murverkens ojämnheter. Långhusets, korets och vapenhusets sadeltak är liksom tornets valmade sadeltak avtäckta med rött vingtegel medan absidens hjälmtak är klätt med svartmålad plåt i skivtäckning med parallella tvärfalsar.

Ingången till tornet återfinns i sydfasadens östra del, där en enkel svarttjärad bräddörr med smidesbeslag är placerad djupt in i en högsmal och rundbågig slätputsad nisch. Framför dörren ligger en kalkstenshäll. Frånsett norra takfallets takfönster har tornet endast ett fönster, vilket återfinns i västfasadens andra våning och utgörs av ett småspröjsat och vitmålat rundbågigt fönster i trä, placerat i en rundbågig nisch utan karm. Klockvåningen har i samtliga väderstreck rundbågiga ljudöppningar med svartmålade ljudluckor med smidesbeslag. I samtliga fasader finns ett flertal svartmålade ankarslutar som stilhistoriskt kan dateras till medeltid och sent 1500-tal. Fasaderna avslutas mot det valmade sadeltakets takfotstassar med en enkel och vitputsad utkragande takfotslist i två språng.

Kyrkans huvudentré i vapenhuset i söder utgörs av en brunmålad rundbågig dörr klädd med diagonalställd panel och slätputsad omfattning indragen från fasadlivet. Framför dörren ligger två nedsänkta kalkstenshällar. Ovan och på ömse sidor om dörren finns totalt tre högsmala ljusgluggar med enkelt glas utan båge, av vilka den östra är placerad i en rakt avslutad djup nisch. Sydfasaden avslutas med en trappstegsgavel som avtäcks med rött munk- och nunnetegel. Öst- och västfasaderna avslutas uppåt med en takfotslist i två språng. Mot västfasaden står fyra äldre gravhällar som vid restaureringen 1915 påträffades i kyrkgolvet.

Långhuset har fem fönster, tre i norr och två i söder där den västra fasaddelen upptas av vapenhuset. Fönstren utgörs av svartmålade spetsbågiga gjutjärnsfönster med enkelglas placerade direkt i dekorativt murade fönsteromfattningar av rött oputsat tegel i tre språng med tandsnitt i det yttre språnget. Solbänkarna är avtäckta med svartmålad järnplåt. Fönstren tillkom vid mitten av 1800-talet, liksom den fyra murskift höga och utkragande takfotslisten i rött tegel. Under takfotslisten löper en vitputsad romansk rundbågefris av sandsten. Frisen avslutas någon meter från västfasaden och övergår på sydfasaden i ett listverk i två språng medan fasadavslutningen i norr saknar markering.

Koret har ett fönster i norr och ett i söder med lika utformning som långhusets. Fasaderna har samma utförande som på långhuset med skillnaden att murverket över rundbågefrisen kragar ut en sten.

Absiden har entré rakt i öster genom en brunmålad ramverksdörr med fyra stående fyllningar samt trycke och beslag i koppar. Dörrens omfattning har samma utförande som långhusets och korets fönster, där den spetsbågiga avslutningen ovanför det rakt avslutade dörrbladet satts igen med rött tegel. Dörren nås via en två steg hög trappa i krysshamrad granit. I sydöst och nordöst finns små svartmålade spetsbågiga gjutjärnsfönster placerade djupt in i rundbågiga nischer. Under båda fönstren samt över det nordöstra sitter tre kraftiga vitmålade dragjärn. Upptill avslutas fasaderna enligt samma utförande som på koret med undantag av att takfotslisten i oputsat tegel endast är två skift högt.

Everlövs kyrka uppfördes på 1100-talet på platsen för en tidigare träkyrka. Planformen var typisk för de romanska stenkyrkorna i Skåne, med långhus, lägre och smalare kor samt halvrund absid i öster. Möjligen fanns redan ursprungligen ett torn i väster, vilket var relativt ovanligt vid denna tid. Det nuvarande tornet, som tillkom på 1200-talet, hade sannolikt delvis försvarssyften, samtidigt som bottenvåningen tros ha fungerat som dop- och begravningskapell. På 1200-talet införskaffades också ett triumfkrucifix som idag förvaras på Lunds historiska museum. På 1400-talet valvslogs kyrkorummet och fick sin karaktäristiska tvåskeppiga utformning med pelare i långhusets mittlinje. Runt samma tid tillkom även ett vapenhus framför den romanska sydportalen, vilken tidigare haft en motsvarighet i norr. Kyrkans rika kalkmålerier utfördes kring år 1500 av den så kallade Everlövsgruppen.

162632 tillkommer kyrkans fasta renässansinredning i trä i form av altare med altaruppsats, predikstol med baldakin samt läktarbarriär. På 1700-talet kalkas Everlövsgruppens målningar över och efter ett blixtnedslag i tornet 1756 skadas delar av murverken så mycket att de 1770 rasar. Vid återuppbyggandet förses det sydvästra hörnet med en kraftig strävpelare. Vid mitten av 1800-talet friläggs vissa av långhusets kalkmålningar. På 1880-talet förses kyrkan med större fönster i gjutjärn och omfattningar av tegel och 1899 tas tornets ljudöppningar upp.

1915 genomförs en genomgripande interiör restaurering under ledning av arkitekt Alfred Lindgren, delvis med utgång från ett tidigare restaureringsförslag av domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin. Bland annat ersätts befintligt tegelgolv av kalksten och bänkkvarterens brädgolv kompletteras. I samband med dessa arbeten påträffas flera gravstenar och hällar som får ny placering i vapenhuset och utanför kyrkan. Predikstolen och läktaren förses med nya trappor och läktaren förses med bärande järnbalkar. Troligen bör detta tolkas som att en ny läktare uppförs med bevarad barriär från 1600-talet. Ny öppen bänkinredning ritad av Wåhlin tillkommer, medan altarskranket repareras och triumfkrucifixet konserveras av konservator Ch. Ehrnsten. Kaloriferanläggning installeras med rökkanaler i långhuset samt skorsten i tornet. I vapenhuset ersätts sydportalens medeltida järnbeslagna dörr av en panelklädd dörr och nytt innertak utförs som ett tredingstak i pärlspont. Utvändigt repareras murverk och vapenhusets tak läggs om. Genom en olyckshändelse vid arbetena förstörs kyrkans romanska dopfunt.

1931 installeras en lågtrycksvärmepanna i tornets bottenvåning. Efter handlingar av domkyrkoarkitekt Eiler Græbe får kyrkans takfall 1951 nytt taktäckningmaterial i form av rött enkupigt vingtegel. Av äldre bilder att döma var de tidigare spåntäckta, frånsett absidens plåtavtäckning som behålls. Tornet förses med nya takstolar och långhusvinden med två vindsfönster. 1954 införskaffas ny orgel tillverkad av Mårtenssons orgelfabrik i Lund och två år senare friläggs resterande kalkmålningar i kor, absid och långhusets västra del. 1959 återfår altaruppsatsen, predikstolen och baldakinen sin ursprungliga färgsättning genom friläggning och konservering av konservator Albert Eriksson. 1967 målas bänkinredning och altarring om och 1972 konserveras sydportalen, återigen av Albert Eriksson.

Vid underhållsarbeten av tornet på 1980-talet konstateras att dess västra yttre skalmur saknar fäste i murkärnan. Efter en utredning av Wikerstål & Forsberg arkitekter plockas drygt 50 kvadratmeter av muren ner och muras om. Skadorna var spår efter blixtnedslaget på 1700-talet och den då uppförda strävpelaren kan nu avlägsnas.

2004 utförs exteriöra underhållsarbeten efter arbetsbeskrivning från Scandiakonsult, där putsen på torn, vapenhus och absidens rundbågefris knackas ner och ersätts med hydrauliskt kalkbruk. På långhus och kor begränsar sig arbetena till mindre lagningar. Vapenhus och samtliga norrfasader avfärgas med kalkfärg medan KC-färg används på övriga fasader. Sockelpartierna stryks med vattenburen silikathartsfärg. Någon gång efter vård- och underhållsplanens upprättande 2005 förses kyrkvindarna med elektrisk belysning och nya gångbroar. 2017 konserveras kalkmålningarna av Skånes målerikonservatorer och i samband med detta påträffas och friläggs flera målningar av Everlövsgruppen, men även fragment av romanska målningar på valvribbor och i norra altarnischen.