Sitt- och sovvagn

Kombinerad personvagn för första/andra och tredje klass (första och andra klass fr.o.m. 1956), SJ BCo1 nr 1032. 1893 års modell.
Boggivagn. Andraklassdelen är grönmålad utvändigt och tredjeklassdelen brun. I övrigt gula inramningar och gul text. Taket är svart med lanternin. Andraklassdelen (18 sittplatser) med brunklädda bäddbara soffor, samt bruna gardiner. Blommigt toalettporslin. Tredjeklassdelen (44 sittplatser) är inredd med ribbade träbänkar och gröna gardiner.

Tillverkare: Kockums Mekaniska Verkstad, Malmö, 1894

SJ BCo (1894-95)
SJ BCoa (1895-1902)
SJ BCo1 nr 1032 (1902-31)
SJ BCo5c (1931-56)
SJ ABo5c (1956-59)

Tillverkade: 67
Bevarade: 1

Boggivagnsystemet infördes vid SJ 1891, vilket kom att bli ett mycket stort steg i persontrafikens utveckling. Vagnarnas storlek kunde ökas väsentligt, de fick betydligt bättre gångegenskaper som tillät högre hastigheter. Vagnskorgarna gjordes något bredare än standard på tidigare svenska och utländska vagnar. Boggivagnarna hade endast första- och andraklassinredning. Sovvagnsproblemet löstes genom att alla vagnarna gjordes bäddbara. Boggivagnarna användes först som sovvagnar, varvid man med en bredare profil samtidigt kunde erhålla full bredd på bäddarna och en rymlig korridor.

År 1893 introducerades BCo-typen i vilken sovvagnsdelen var indelad i tre kupéer och korridor. Skillnaden mellan första och andra klass inskränkte sig till hur många sitt- och sovplatser som togs i anspråk per kupé. Fyra sittande personer i samma kupé räknas som första klass och sex sittande personer i samma kupé räknas som andra klass. För nattrafik är det två bäddar i första klass kupéerna och fyra bäddar i andra klass. För att åstadkomma fyra bäddar vrides ryggstödet på soffan om för en överslaf. På vagnens utsida finns en vändbar plåtskylt med siffran 1 på ena sidan och 2 på andra sidan för att exponera gällande förutsättningar.
Väggarna var klädda med mokett på underlag av vadd. Mönstret var i grönt och blått och bestod i SJ-monogram, tre kronor samt eklövskronor. Innertaket var klätt med ljus vaxduk. Sofforna var klädda i samma mokett som väggarna men soffsitsarna som bestod i tagelstoppade madrasser på en resårlåda var klädda med buffelskinn på ena sidan för sommartrafik. Soffan kunde bäddas till sovplats och för det ändamålet fanns runda kuddar och filtar i kupéerna.

Den första boggivagntypen med tredjeklassutrymme var 1893 års modell. Tredje klass saknade korridor och bestod i en öppen avdelning med genomgång. Sofforna var av smala askbräder på järnställning. De soffor som inte stod mot en vägg var konstruerade som dubbelsoffor. Väggar och tak var i ekmålad panel. Vagnar med sovinredning i tredjeklass tillkom först 1910. Sverige är först i världen med sovkupéer i tåg för tredje klass.

Utvändigt var andraklassdelen grön och tredjeklassdelen rödbrun. All märkning gjordes i gult. Vagnarna hade gasbelysning, högtrycksångvärmeledning och vakuumbroms. BCo1 1032 är återställd till ett utförande vars karaktär utvändigt är nära leveransutförande, men med avvikande detaljer, igensatta lanterninfönster, boggier, lister m.m., medan inredningen, framför allt i andraklasskupéerna, motsvarar sent 1920-tal. Soffklädseln är en blandning av den 1915 införda ekmönstrade typen och ett senare brunt tyg som introducerades ca 1930. Listverket och framför allt takbeklädnaden är tämligen simpelt gjort vid rekonstruktionsarbetet. Klosett och korridor är däremot mer omsorgsfullt återställda. I tredje klass har ambitionen vid renoveringen varit att skapa ett nära ursprungsutförande. Väggar och inredning ger intryck av rekonstruktion. Sofforna är dock obehandlade. Vagnen har emellertid klarat sig från allvarligare ombyggnader och förändringarna har skett i form av löpande utbyten samt tekniska förbättringar, som tryckluftsbroms och elbelysning. Således finns en hel del antikvariska värden bevarade även om patina kanske saknas.

Vagn 1032 uppklassades till ABo5c i och med borttagandet av tredjeklass 1956. Vagn 1032 gick i trafik till 1959.

BCo1 1032 är en av få representanter för den vid slutet av 1800-talet kraftigt förnyade vagnparken med boggier som den avgörande nyheten som kunde medge större vagnar. Även om vagnen inte har originalboggier är den därför tekniskt och estetiskt mycket värdefull. Den har efter renoveringen utvändigt, karaktär av nästan ny 1890-tals boggivagn. Trots inslag av senare detaljer, främst klädseln i andra klass bör ingenting göras åt vagnen.