Hällestads kyrka

Kyrkans långhus är uppfört under 1400-talet i gråsten med inslag av tegel i fogarna. Den västra gaveln, som doldes då tornet byggdes på 1500-talet, är murad i rött stortegel som lagts i munkförband. Gaveln, vilken ännu syns från tornets övre våningar, är murad med spetsbågiga blinderingar med en rund blindering överst. Upptill kröns den av tinnar. I den runda blinderingen finns rester av kalkmåleri föreställande en korgblomma eller en sol. Vid murverksundersökningen 1984 påträffades gråblå kvadermålning (måleri som imiterar huggna stenblock/kvadrar) på långhusets nordvästra hörn. Även tornet är murat i gråsten, men med inslag av sandsten. Muröppningarna har omfattningar av medeltida stortegel. Även tornets hörn bär spår av blågrå kvadermålning. Tornet hålls samman av fyra horisontala järnband som fäster i ett vertikalt järnband på tornets västra sida som tillkom efter åsknedslaget 1748. På fasaderna syns flera ankarjärn, vilka hjälper till att hålla samman tornkonstruktionen. Strax under den västra ljudöppningen sitter urverket från 1824. Det tegelklädda tälttaket kröns av ett kors.

Korsarmarna och korabsiden som tillkom 1859 är uppförda i gråsten med inslag av tegel. Dessa byggnadsdelar har till skillnad från det medeltida långhuset och tornet en markerad sockel i gråsten. Samtliga fasader är spritputsade och avfärgade med vit kalkfärg. Långhuset, korsarmarnas och absidens fasader avslutas upptill med en rundbågefris och två utkragande tegelskift. Tornet har en enklare kornisch bestående av enbart två utkragande tegelskift.

I korsarmarnas murar finns tre runstenar från vikingatiden inmurade. Runstenarna lär ha påträffats av sockenprästen 1668 och murades senare in i långhusets murar. Professor Ivar Lindquist har översatt inskriptionerna till modern svenska som lyder:

Eskil satte denna sten efter Toke, Gorms son, sin hulde herre. Han flydde ej vid Uppsala. Efter sin broder satte bussar sten på höjden, gjord beständig med hjälp av runor, de som gick Toke Gormson närmast.

Asger reste denna sten efter Ärra, sin broder och denne var Tokes huskarl. Nu skall sten stånda på berget.

Asbjörn, Tokes huskarl, satte denna sten efter Toke, sin broder.

Kyrkan har tre ingångar, en från öster, en från söder samt huvudingång i väster. I tornets södra sida finns en ingång som leder in till torntrappan.

Kyrkans huvudentré återfinns i tornets västra mur. Den kopparbeslagna ekporten tillkom 1955 och formgavs av dåvarande domkyrkoarkitekt Eiler Græbe. Porten leder in till det valvslagna vapenhuset. Golvet består av rött handslaget tegel och väggarna är vitputsade. Den spetsbågiga tornbågen finns bevarad mot långhuset men är igenmurad. Kyrkorummet nås via en pardörr i ek från 1955.

Långhuset utgörs av de två medeltida valvtravéerna. Mittgången är belagd med samma handslagna röda tegel som i vapenhuset. Den öppna bänkinredningen i nygotisk stil tillkom 1907. Väggarna är vitputsade medan valven från mitten av 1450-talet är rikt bemålade med scener ur Passionshistorien. Målningarna som sannolikt slutfördes 1460 har tillskrivits den så kallade Vittskövlegruppen som även tros ha utförts valvmålningarna i bland annat Vittskövle och Långaröd kyrkor. Vittskövlegruppens sammansättning är omdiskuterad bland forskare. Somliga anser att gruppen leddes av mästaren Nils Håkansson, andra menar att Nils Håkansson mer troligt var den som lärde upp Vittskövlemästaren. Sannolikt täcktes ursprungligen samtliga väggar och valv i långhuset av målningar. Efter reformationen kalkades många målningar över i de svenska kyrkorna, så även i Hällestad, men inte förrän i slutet av 1700-talet. Att det skedde så pass sent kan bero på att målningarna inte visade några påvar, helgon eller andra påtagligt katolska motiv. Målningarna återupptäcktes och frilades i början av 1900-talet.

I det östra valvets norra kappa syns Jesus intåg i Jerusalem. I stadsporten står en kung. Den östra valvkappan visar hur Jesus tvättar lärjungarnas fötter. Närmast Jesus sitter Petrus med fötterna i ett tvättfat. I valvkappan mot söder återges den sista måltiden och den västra Getsemane där Jesus står vänd mot en kalk fylld med passionssymboler.

I det västra valvets östra valvkappa återfinns Jesus redo att ta emot judaskyssen. I scenens mitt står Jesus, Judas och Malkos, något längre bort syns hur Petrus sticker ner sitt svärd i skidan. Den södra valvkappan visar hur Jesus står fängslad inför Herodes. Vänder man blicken mot den västra valvkappan syns Jesus som letts fram av en clownlikande åklagare och fem romerska soldater till domarna Hannas och Kajafas. Den sista bilden i historien återges i det västra valvets norra valvkappa och återger hur Pilatus tvår sina händer samtidigt som han ser sig om över axeln efter Jesus som förs bort av åklagaren och fyra romerska soldater.

Även mittvalvet och sakristians valv är dekorerade med kalkmålningar. Motiven som hämtats från de medeltida målningarna är komponerade av domkyrkoarkitekten Theodor Wåhlin och tillkom 1914. Den norra korsarmen är belägen ett par trappsteg högre än det övriga kyrkorummet och delas av från korsmitten med ett lågt skrank i stil med altarringen. Här finns kyrkans orgel med fasad från 1903. Den södra korsarmen var tidigare fylld av bänkar, men gjordes om till barnhörna i början av 2000-talet. Sakristian finns inrymd bakom skranket som består av altaruppsatsens förlängning åt norr och söder.

Kyrktornets övre våningar nås från en liten dörr i tornets södra fasad. En tegeltrappa leder upp till rummet ovanför vapenhusets valv. Härifrån syns långhusets oputsade västra fasad av rött medeltida tegel. Fasaden som doldes då tornet uppfördes i mitten av 1500-talet var dekorerad med blinderingar och målerier. Tornkonstruktionen har förstärkts åtskilliga gånger och består av bjälkar från flera olika århundraden.

Inredning och inventarier

Altaret från år 1900 är tillverkat av ek och ritades liksom altaruppsatsen av arkitekt Henrik Sjöström och tillverkades av snickaren Nils Wanngren.

Altaruppsatsen tillkom samtidigt som altaret. Mittpartiet består av en rundbågig nisch, i vars mitt de förgyllda bokstäverna IHS finns placerade mot en klarblå botten. Strax nedanför monogrammet finns en förgylld kalk med ett sädesax och en vinranka skuren i hög relief.

Altarringen är halvcirkelformad och tillkom samtidigt som altaret och altaruppsatsen och ritades av Henrik Sjöström. Skranket består av en rundbågig kolonnettrad med tärningskapitäl.

Dopfunten tillverkades i sandsten 1961 av stenhuggare Eric Johansson i Dalby. Johansson skänkte dopfunten till kyrkans som minne över hans konfirmation i Hällestads kyrka.

Predikstol och ljudtak är polykromt bemålade och tillverkades av träsnidaren Johan Ullberg 1752. Korgen har sexsidig form och har fyra sidor. Sidorna är försedda med fyllningar och skulpturer förställande kvinnliga figurer med attribut i form av en orm, en kalk, en fågel och ett barn. Figurerna representerar de fyra dygderna: Prudentia (visheten), Fides (tron), Spes (hoppet) och Amor (kärleken). Trappan som består av en genombruten balustrad med rundbågar tillkom samtidigt som altaranordningen. Den sexkantiga baldakinen som hänger ovanför predikstolen är prydd med sex sköldar med inramningar av akantus. En av sköldarna är dekorerad med lejonklor och tre rosor. Vapnet tillhör Wilhelm von Beckern från Västra Tvets gård som begravdes i Hällestad kyrka 1733.

Orgeln byggdes 1974 av Mårtenssons orgelfabrik i Lund och har 13 stämmor fördelade på två manualer och pedal. Fasaden i ek från 1903 är ritad av Henrik Sjöström. Den är femdelad och har synliga pipor. Fasaden är utförd i nygotisk stil med detaljer i grönt och rött.

Bänkinredningen från 1907 är tillverkad i ek och ritades av Henrik Sjöström. Gavlarna är profilerade och dekorerade med detaljer i grönt och rött.

Det brukar sägas att Hällestads kyrka uppfördes under 1100-talet. Andra romanska kyrkobyggnader finns i närbelägna orter som Silvåkra, Dalby och Bonderup. Murverksundersökningar har emellertid visat att den nuvarande kyrkan byggdes i mitten av 1400-talet. Den förmodade romanska kyrkan skulle då ha ödelagts vid Karl Knutssons härjningar i Skåne 1452. Några egentliga bevis för denna hypotes finns dock inte. Det vi med säkerhet vet, är att det vid denna tid uppfördes en kyrka med trappstegsgavelförsett och valvslaget långhus samt ett troligen rakslutat kor i öster.

Under 1460-talet försågs långhusets två kryssvalv och dess väggar med kalkmålerier. Troligen utfördes målningarna av Vittskövlegruppen.

Under 1550-talet byggdes kyrkan till med ett västtorn. Ursprungligen var tornet försett med trappstegsgavlar åt öster och väster. Relativt tidigt försågs (eventuellt redan innan tornets uppförande) kyrkan med gravkor i norr och vapenhus i söder.

1668 ska enligt utsago den dåvarande sockenprästen har påträffat de tre runstenarna som idag är inmurade i korets utvändiga murar.

1744 skadades tornet i ett åsknedslag. Fyra år senare, 1748, brann prästgården och kyrkohusen nr 24, 25 och 26. Hettan från de närbelägna byggnaderna gjorde att kyrkans blytak smälte och delar av sparrverket skadades och fick ersättas. I branden förstördes pastorsämbetets arkiv, vilket förvarades i prästgården. Vid reparationerna av långhustaket botades även tornet genom insättning af en mängd bjelkar, som korswis sammanhålla det med tillhjelp af flera jernankare inuti och jernband utom sydwestra hörnet. Möjligen uppfördes även tornets södra strävpelare i samband med detta. Blyet från kyrktaket såldes till Harlösa kyrka. Sämre bly fick byborna köpa. Taken belades med rött tegel.

1775 togs ett stort fönsterhål upp i långhusets norra mur. En av kyrkans målningar förstördes därmed. Resterna kalkades över. Delar av väggarnas målningar hade förmodligen förstörts redan tidigare i samband med tillkomsten av de senmedeltida utbyggnaderna i norr och söder. Några år senare kalkades kyrkorummets samtliga valvmålningar över.

1824 tillverkades ett urverk av husmannen Lars Larsson i Abusa vilket skänktes till kyrkan av honom och hans hustru Malena Nilsdotter. Urverket bestod av en stentavla med förgyllda siffror och sattes upp på tornets östra sida. Timmarna markerades med en hammare på en ringklocka. I samband med urtavlans tillkomst gjordes det norra utbygget om från att ha varit gravkor till att fyllas med bänkar.

1828 upprättade dåvarande prosten Johan Åkerman ett inventarium över kyrkan, som beskrevs som trång och ganska mörk. Prosten ansåg även att den var alltför liten för den alltjämt växande församlingen. Bänkar och säten hade då satts in i stort sett överallt. Kyrkorummet hade då altare i öster, predikstol i sydöst samt en rejäl läktare i väster som vilade på pelare. I kyrkan fanns en målning, föreställande en prost med hustru. Vidare beskrevs rester av de medeltida målningarna. På hörnet mellan långhuset och koret fanns en bild av Johannes Döparen. Öster om långhusets norra fönster syntes bilder av knektar med lansar och spjut, och på andra sidan fönstret fruntimmersbilder.

1852 upprättade murare And. Lundström förslag för utbyggnad och förändring av kyrkan, vilket innebar att koret och valven skulle rivas och en tillbyggnad med brädvalv skulle uppföras. Domkyrkoarkitekten C. G. Brunius kritiserade emellertid förslaget, som aldrig kom att utföras.

1859 gjordes ett nytt förslag till utvidgning av kyrkan av arkitekt J. E. Söderlund. Kyrkan byggdes till med korsarmar åt norr och söder i enlighet med Söderlunds ritningar. I samband med detta revs det rakslutade koret i öster, vapenhuset i söder och gravkoret i norr.

1900 försågs kyrkan med ny altaranordning formgiven av arkitekt Henrik Sjöström i Lund. Ett nytt skrank mot sakristian tillkom och altarring samt ny predikstolstrappa. Den nya inredningen tillverkades i ek av snickare Nils Wanngren som senare tjänstgjorde som prebendekomminister i Hällestad.

1903 ritade Sjöström ett förslag till ny orgelfasad i stil med den nya altaranordningen. Fyra år senare, 1907, upprättade samme arkitekt ritningar över ny bänkinredning samt förslag att mittgången skulle beläggas med svarta och vita victoriaplattor i diagonalt mönster.

Vid ett invändigt underhållsarbete 1909 återupptäcktes kyrkans medeltida målningar.

1912 försågs kyrkan med nya fönster efter förslag upprättat av domkyrkoarkitekten i Lund, Theodor Wåhlin.

1914 frilades och konserverades de medeltida målningarna av konservatorerna Hans Erlandsson och Justus Berg. I samband med detta upprättade Wåhlin en beskrivning över målningarna samt ett förslag till nya takmålningar i kor och korsarmar, vilket utfördes.

1934 kyrkan tornkonstruktionen angripen av fukt och röta. Riksantikvarien som yttrade sig genom Erik Lundberg, ansåg att så mycket som möjligt av den gamla konstruktionen skulle bevaras. Konstruktionen förstärktes och de delar som var i sämst skick byttes ut.

1954 hade kyrkans målningar under lång tid smutsats av sot från de stora järnkaminer som fram till 1950-talet värmde kyrkorummet. Konservator C. O. Svensson från Göteborg utförde rengörings- och konsolideringsarbeten. Året där på ersattes kyrkan dörrar med nya tillverkade i ek efter förslag upprättat att dåvarande domkyrkoarkitekt Eiler Græbe.

1958 byttes kyrkans golv av victoriaplattor ut mot handslaget rött tegel från Yddinge tegelbruk. I samband med golvomläggningen påträffades ett gravkor och fem träkistgravar.

1984 genomfördes en utvändig restaurering efter förslag upprättat av byggnadsingenjör Kjell-Åke Ewers i Dalby. I samband med detta gjordes en murverksdokumentation som utfördes av Anna-Paula Andersson och Mabel Cronvall vid Skånes hembygdsförbund.

2001 togs bänkarna i den södra korsarmen bort och ersattes av lös inredning. En arbetsbeskrivning för rengöring av kalkmålningarna togs fram av konservator Lars Sandberg.

2015 utfördes rengöring av kalkmålningarna av Skånes målerikonservatorer genom Matilda Thorlund-Brönmark, Ingrid Wedberg, Johanna Nessow och Hanna Eriksson. Kyrkans exteriör kalkavfärgades och ett nytt kors monterades på torntaket.