En vacker och poetisk utställning om staden som kosmiskt centrum och andlig kraftkälla.
Himlakropparna och de kosmiska krafterna har sedan historiens gryning varit nära knutna till människans föreställningar om sin plats i universum. Att upprätthålla den kosmiska balansen, att nå en jämvikt mellan solens hetta och regnets livgivande vatten, blev tidigt ett mål för kult och offer.
På vissa platser uppenbarades, genom visioner, öppningar till den hinsides liggande världen. Här löpte de kosmiska krafterna samman, platsen kom att utgöra en världsaxel som länkade ihop vår värld med gudarnas. Flera sådana kultplatser kom sedan att bilda kärnan i staden.
Med sju exempel - Teotihuacan, Auroville, Benares, Peking, Yogyakarta, Benin City och Jerusalem - vill vi visa hur heliga platser som berg, klippor, grottor, floder och lundar var centrala för den tidiga stadsbildningen. Eller hur staden knöts till en härskare, den gudomlige kungen, som i sig utgjorde centrum för både den världsliga och den religiösa makten.
Flera av dessa städer är ännu idag heliga platser och centra för tillbedjan och pilgrimsfärder.
2006-10-06 (text från www.etnografiska.se)