Hörnefors kyrka

Stilhistoriskt uppvisar kyrkan drag av nygotik men framförallt av nationalromantik och jugend. Kyrkan är uppförd av rött tegel med inslag av granit. Den är förhållandevis liten och ger ett kompakt och formrikt intryck. Planformen består av ett östvästligt orienterat långhus med lägre utskjutande kor samt ett sidoställt torn i nordväst. Mot norr finns ett sidoskepp med två mindre och en större fronton som skjuter upp över takfoten. I sydost ligger den utskjutande sakristian och i sydväst finns en utskjutande sidoentré, båda med inslag av korsvirke. De branta sadeltaken har väldigt små taksprång. I långhusets sydvästra hörn finns en liten turell, och över taknockens norra hörn sitter en mindre takryttare. Fönstersättningen är oregelbunden och med en mångfald fönsterstorlekar och former; kvadratiska, stickbågiga och spetsbågiga. Fönstren är på jugendvis tätspröjsade och har böjd korspost, samt målade i mörkt blågrönt. Huvudentrén genom tornets västra sida nås genom en hög granittrappa med svarta smidesräcken. Även sidoingången ligger en hög trappa upp, men har tillgängliggjorts genom en lång träramp. Ovanför sidoentrén finns snidade och tjärade blommor. Kyrkportarna i tjärat trä är robusta och har smidda handtag.
Utvändigt har inga större förändringar av kyrkan skett. Takmaterialet byttes 193032 från målad järnplåt till kopparplåt och kyrkan försågs med fotrännor och stuprör. På 1970-talet lades taket på långhuset om med förskjutna falsar. Mindre lagningar av tak, takavvattning och skadat tegel har därefter skett (bl.a. 200306) eftersom ett åter-kommande problem varit fukt- och saltskador i teglet. På grund av höjdskillnaden till entréerna är tillgängligheten svår att ordna på ett diskret sätt och den ramp som finns vid sidoingången är därför relativt stor och klumpig. I samband med att den kom dit togs ett räcke bort. Förutom det är kyrkan i det närmaste oförändrad utvändigt.

Från huvudingången i tornet eller sidoingången kommer man in från varsitt håll i långhuset, under läktaren i väster. Utrymmet är avgränsat från själva kyrkorummet med skärmar av trä och bildar därför ett slags förhall med sittgrupp, toalett, kapprum och bokbord. Långhusets höga sadeltak har öppna brunmålade takstolar. Sidoskeppet mot norr är välvt med stjärnvalv och skiljs från mittskeppet med en djupt neddragen vägg som är välvd med spetsbågar och bärs av kolonner. På södra långväggen motsvaras det av en liknande välvning över fönstren i varje travé. Det lägre koret är tunnvälvt i spetsbågeform men har valvribbor i form av ett stjärnvalv. Väggarna är putsade och avfärgade i gråvitt överst och ljust gröngrått nedtill. Golvet består av trägolv i bänk-kvarteren men i övrigt av ljusgrå kalksten. Ett påtagligt inslag i kyrkointeriören är de dekorativa växtslingorna vid takfoten och över fönster och spetsvalv i kyrkorummet, samt de monumentala och ytmässigt tidstypiska väggmålningarna över spetsvalven mot sidoskeppet och koret. De är utförda av den ansedda stockholmskonstnären Vicke Andrén, som var personligt bekant med Frans Kempe. Motiven föreställer bl.a. Moses med stentavlorna på berget Sinai samt Jesu bergspredikan. Andrén har även målat altartavlan som föreställer Jesu sista måltid.

De öppna bänkkvarteren är placerade med mittgång och sidogångar och med ett tvärställt kvarter i norra sidoskeppet. Bänkarna har figursågade brunlaserade gavlar med svarvade detaljer och räfflade speglar på ryggstöden, medan ramverk och sittytor är färgsatta i gröngrått. Kyrkans arkitekt ritade även övrig inredning, såsom predikstol, altarring, altaruppsats, dopfunt, läktarbarriärer, orgelfasad och nummertavlor. Gemensamt för dem är att de är gestaltade i mörklaserat trä och rikt dekorerade, bl.a. med snidade blommor och grankvistar med kottar. Motiven återkommer också i girlangerna kring korfönstret, alla valv i långhuset och som inramning av mural-målningarna. Kring altaruppsatsens krucifix finns rosor utsirade i trä. Rosor förekommer också rikligt i korfönstret, tillsammans med liljor och rankor. Kyrkan kallas därför Rosornas kyrka. Korfönstret i jugendstil är utfört i blyinfattat glas av N.P. Ringström. Betydelsefulla för kyrkorummets tidskaraktär är även ljuskronorna, som beställdes av Frans Kempe vid kyrkans uppförande. Dopfunten är placerad på korets norra sida i anslutning till en mindre muralmålning som föreställer Jesu dop. Tidigare fanns en nisch för dopfunten rakt nedanför målningen. Dopplatsen utgjorde då en pendang till predikstolen, men nischen murades igen 1959 och dopfunten flyttades då upp i koret.

Interiören har genomgått en del större förändringar. Från början var orgeln placerad på den norra läktaren, men fr.o.m. 1952 blev i stället västra läktaren orgelläktare, med en ny orgel från Grönlunds. Samtidigt byggde man igen västfasadens stora fönster, som man fortfarande ser utifrån. Den gamla orgelfasaden flyttades till ett förråd i tornet. En omfattande restaurering genomfördes 195961, efter ritningar av arkitekten Jaan Allpere. Bänkarna delades till en mittgång och det befintliga kalkstensgolvet återanvändes och kompletterades i mittgång och sidoskepp. Koret utvidgades mot kyrkorummet och breddades. Även altarringen breddades. En del andra större förändringar som gjordes vid denna restaurering har senare återställts (exempelvis att predikstolen byttes ut, att bänkar ersattes av lösa stolar i sidoskeppet där ett sidoaltare installerades för konfirmationsundervisning, att skulpterade trägaller sattes upp som solskydd för fönstren i kyrkorummet och bakom orgeln på västra läktaren, samt förändringar i sakristian.) Sakristian förändrades igen och återställdes till viss del 1979 och 1989. Vid det senare tillfället sattes den ursprungliga predikstolen tillbaka vilket innebar att öppningen från sakristian till predikstolen togs upp igen och kompletterades med en ny trappa. Andra större förändringar som gjordes 198990 var att ett kapell ordnades för mindre sammankomster i sidoskeppets nordvästra och mittersta travé, med lösa stolar och ett fristående altarbord. De kubformade teakfanerklädda konsolerna under korvalvet försågs med profilerade anslutningar in mot väggen och täckmålades ljusa. De främsta 10 bänkraderna försågs med lösa dynor i rosarött. Under västra läktaren byggdes en ny toalett. Kapprum, bokbord, sittplatser samt träskärmar mot kyrkorummet anordnades. Den främsta bänkraden togs bort i samband med korutvidgningen och den andra bänkraden togs bort när kororgeln i furufanér tillkom 1997.
Mittgångsmattan byttes 2006 och då valdes en kulör som anslöt till de ursprungliga sidogångsmattorna.

Interiören har målats om vid flera olika tillfällen. Bland annat målades den om i grå kulörer 193032, och väggarna i ljusgröna kulörer 195960. Färgsättningen återställdes vid restaureringen 200306, då tak, väggar och snickerier målades om i ursprungliga kulörer efter en färgundersökning. En målerikonservator medverkade vid den och konserverade också dekorationsmåleriet. Den ursprungliga värmeanläggningen med varmluft byttes mot elradiatorer längs väggarna 195960, vilka i sin tur byttes ut igen 200306, mot värmefolie i bänkarna och kallraskonvektorer under fönstren samt väggpanelradiatorer i koret, bakre delen av kyrkorummet och på läktaren. Den främsta bänkraden togs bort i mittskeppet, men istället återmonterades bänkar i sidoskeppet, vilka sedan 1950-talet förvarats i ett kallförråd. Sammantaget har de restaureringar som genomfördes 198990 och 200306 inneburit att kyrkorummets ursprungliga utseende till stor del är återställt.