Plasten och platsen, Plastic and Place

Billiga plastsaker har också sin plats i museimagasinet. Plast är ett globalt material som är billigt, tåligt och lätt att färga och forma. De flesta plastföremålen tillverkas i Asien, men säljs över hela världen.

Samma sorts sandaler används både i Tanzania och i Guatemala. Det rosa durkslaget inköpt i Burkina Faso skulle likaväl kunna återfinnas i ett nutida svenskt kök. Snygga och bekväma sadelskydd till cykeln sälj av skomakaren i Ifakara, Tanzania.

Men det vita armbandet i montern, med svart mönster från Botswana, det är väl vara gjort av elfenben? Nejdå, det är också ett plastsmycke men i traditionell design.

Cheap plastic objects also have their place in the museum's storerooms. Plastic is a global material that is inexpensive, durable and easy to colour and shape. Most plastic items are manufactured in Asia but sold worldwide.

The same kind of sandal is used in both Tanzania and Guatemala. The pink colander bought in Burkina Faso could equally well be found in a contemporary Swedish kitchen. Stylish and comfortable bicycle saddle-covers are sold by the shoemaker in Ifakara, Tanzania.

But the white strap on the stand with black patterns from Botswana, that must be made of ivory? No, no, it's also plastic. But in a traditional design.

Here is a turquoise-coloured Chinese umbrella made from plastic (item 4). It's cheap to buy, easy to carry, and dries quickly in Beijing's prevailing climate. The plastic umbrella has replaced the heavy and fragile oil-skin umbrella.
Umbrellas were already in use in prehistoric China but then they were reserved for people of standing, and were a clear sign of high status. In 400-500 AD, umbrellas were dressed with oiled paper to make them water repellent.

In Europe, umbrellas began to be used in the 16th century. People still mostly used cloaks to keep the rain out, or beaver hats. With their large brim and the beaver's water repellent fur, they were an effective rain shield.

Around the second half of the 18th century, the genius of the umbrella was suddenly understood, and its popularity quickly spread. They began to look like they do now – collapsible with a steel frame. The previous models were made of wood but these proved very difficult to fold up when it had rained.

Här finns ett turkosfärgat kinesiskt paraply i plast (föremål 4). Det är billigt att köpa, lätt att bära med sig och torkar fort i det klimat som råder i Beijing. Plastparaplyerna har ersatt de tunga och ömtåliga oljeduksparaplyerna.

Paraplyer var i bruk redan i ett förhistoriskt Kina, men då förbehållet högt uppsatta personer och ett tecken på status. Där klädde man det på 400–500-talet med oljat papper för att göra det vattenavstötande.

I Europa började paraplyer komma till användning på 1500-talet. Männen höll sig fortfarande mest till slängkappor för att hålla regnet borta, eller bäverhattar. Med sina stora brätten och bäverns vattenavvisande päls var det ett effektivt regnskydd.
Runt 1700-talets andra hälft förstod man plötsligt storheten med paraplyet och populariteten spred sig snabbt. De började se ut som de gör nu – hopfällbart med en ställning i stål. De tidigare modellerna var gjorda i trä, men dessa visade sig väldigt svåra att fälla ihop när det hade regnat.