MATSGÅRDEN

Matsgården i Östbjörka är belägen i sydöstra delen av Östbjörka, ca 8 km norr om Rättviks samhälle. K-E Forsslund besökte gården 1918 i samband med sitt arbete "Med Dalälven från källorna till havet" och återgav några av målningarna samt manbyggnaden. Under sin omfattande byinventering i Dalarna uppmärksammade Sigurd Erixon gården 1926. Eftersom Matsgården utgjorde en homogen fyrkantsbyggd gård med rikt månghussystem, planerade Sigurd Erixon att gården skulle flyttas och sättas upp på Skansen som en representant för Nedansiljans byggnadsskick på 1700-talet. Eftersom Skansen inte hade plats för mer än en dalgård, genomfördes aldrig flytten. Istället inköptes gården med inventarier 1931 av Nordiska museet.
Gården och tomten delas av den gamla bygatan som går i SV-NO riktning i anläggningens södra del. Norr om bygatan återfinns gårdsbebyggelsen, med 11 hus samlade kring en rektangulär gräsbevuxen gårdsplan. I södra delen, mot bygatan finns fruktträd och en anläggning med humle- och kryddväxter. På båda sidorna om gården, mot väst respektive öst, finns brunnar. Norr om gårdsfyrkanten står en kalkbod med intill uppställd rokarl. Syd(ost) om bygatan står en kornlada med tillbyggd hackbod.
Mangården kan härledas till 1600-talets mitt. Under de närmaste två århundradena (1700- och 1800-talen) formas gården. Den yngsta byggnaden på gården är den svinstia (byggnad nr 11) som är uppförd under 1890-talet. Alla byggnader är timrade, förutom tillbyggnaden till foderboden och stallet (byggnad nr 9) som består av rödmålad locklistpanel. Mangårdsbyggnaden (byggnad nr 1) och bagarstugan (byggnad nr 2) är rödmålade. Knutskallarna till härbret (byggnad nr 5) är rödmålade. F ö består byggnadsbeståndet huvudsakligen av byggnader i grått timmer som tidigare varit rödmålat. På vedlidret (byggnad nr 6) är taket täckt med pärt. Övriga tak är täckta med takbrädor eller takved. Gården omhägnas mot norr, väster och öster samt till delar mot syd av gärdesgård.

KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Dalarnas län, 2004-11-17, Dnr 432-8971-03

Matsgården i Östbjörka är belägen i sydöstra delen av Östbjörka, ca 8 km norr om Rättviks samhälle. K-E Forsslund besökte gården 1918 i samband med sitt arbete "Med Dalälven från källorna till havet" och återgav några av målningarna samt manbyggnaden. Under sin omfattande byinventering i Dalarna uppmärksammade Sigurd Erixon gården 1926. Eftersom Matsgården utgjorde en homogen fyrkantsbyggd gård med rikt månghussystem, planerade Sigurd Erixon att gården skulle flyttas och sättas upp på Skansen som en representant för Nedansiljans byggnadsskick på 1700-talet. Eftersom Skansen inte hade plats för mer än en dalgård, genomfördes aldrig flytten. Istället inköptes gården med inventarier 1931 av Nordiska museet.
Gården och tomten delas av den gamla bygatan som går i SV-NO riktning i anläggningens södra del. Norr om bygatan återfinns gårdsbebyggelsen, med 11 hus samlade kring en rektangulär gräsbevuxen gårdsplan. I södra delen, mot bygatan finns fruktträd och en anläggning med humle- och kryddväxter. På båda sidorna om gården, mot väst respektive öst, finns brunnar. Norr om gårdsfyrkanten står en kalkbod med intill uppställd rokarl. Syd(ost) om bygatan står en kornlada med tillbyggd hackbod.
Mangården kan härledas till 1600-talets mitt. Under de närmaste två århundradena (1700- och 1800-talen) formas gården. Den yngsta byggnaden på gården är den svinstia (byggnad nr 11) som är uppförd under 1890-talet. Alla byggnader är timrade, förutom tillbyggnaden till foderboden och stallet (byggnad nr 9) som består av rödmålad locklistpanel. Mangårdsbyggnaden (byggnad nr 1) och bagarstugan (byggnad nr 2) är rödmålade. Knutskallarna till härbret (byggnad nr 5) är rödmålade. F ö består byggnadsbeståndet huvudsakligen av byggnader i grått timmer som tidigare varit rödmålat. På vedlidret (byggnad nr 6) är taket täckt med pärt. Övriga tak är täckta med takbrädor eller takved. Gården omhägnas mot norr, väster och öster samt till delar mot syd av gärdesgård.

KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Dalarnas län, 2004-11-17, Dnr 432-8971-03

Matsgården i Östbjörka är belägen i sydöstra delen av Östbjörka, ca 8 km norr om Rättviks samhälle. K-E Forsslund besökte gården 1918 i samband med sitt arbete "Med Dalälven från källorna till havet" och återgav några av målningarna samt manbyggnaden. Under sin omfattande byinventering i Dalarna uppmärksammade Sigurd Erixon gården 1926. Eftersom Matsgården utgjorde en homogen fyrkantsbyggd gård med rikt månghussystem, planerade Sigurd Erixon att gården skulle flyttas och sättas upp på Skansen som en representant för Nedansiljans byggnadsskick på 1700-talet. Eftersom Skansen inte hade plats för mer än en dalgård, genomfördes aldrig flytten. Istället inköptes gården med inventarier 1931 av Nordiska museet.
Gården och tomten delas av den gamla bygatan som går i SV-NO riktning i anläggningens södra del. Norr om bygatan återfinns gårdsbebyggelsen, med 11 hus samlade kring en rektangulär gräsbevuxen gårdsplan. I södra delen, mot bygatan finns fruktträd och en anläggning med humle- och kryddväxter. På båda sidorna om gården, mot väst respektive öst, finns brunnar. Norr om gårdsfyrkanten står en kalkbod med intill uppställd rokarl. Syd(ost) om bygatan står en kornlada med tillbyggd hackbod.
Mangården kan härledas till 1600-talets mitt. Under de närmaste två århundradena (1700- och 1800-talen) formas gården. Den yngsta byggnaden på gården är den svinstia (byggnad nr 11) som är uppförd under 1890-talet. Alla byggnader är timrade, förutom tillbyggnaden till foderboden och stallet (byggnad nr 9) som består av rödmålad locklistpanel. Mangårdsbyggnaden (byggnad nr 1) och bagarstugan (byggnad nr 2) är rödmålade. Knutskallarna till härbret (byggnad nr 5) är rödmålade. F ö består byggnadsbeståndet huvudsakligen av byggnader i grått timmer som tidigare varit rödmålat. På vedlidret (byggnad nr 6) är taket täckt med pärt. Övriga tak är täckta med takbrädor eller takved. Gården omhägnas mot norr, väster och öster samt till delar mot syd av gärdesgård.

KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Dalarnas län, 2004-11-17, Dnr 432-8971-03

Matsgården i Östbjörka är belägen i sydöstra delen av Östbjörka, ca 8 km norr om Rättviks samhälle. K-E Forsslund besökte gården 1918 i samband med sitt arbete "Med Dalälven från källorna till havet" och återgav några av målningarna samt manbyggnaden. Under sin omfattande byinventering i Dalarna uppmärksammade Sigurd Erixon gården 1926. Eftersom Matsgården utgjorde en homogen fyrkantsbyggd gård med rikt månghussystem, planerade Sigurd Erixon att gården skulle flyttas och sättas upp på Skansen som en representant för Nedansiljans byggnadsskick på 1700-talet. Eftersom Skansen inte hade plats för mer än en dalgård, genomfördes aldrig flytten. Istället inköptes gården med inventarier 1931 av Nordiska museet.
Gården och tomten delas av den gamla bygatan som går i SV-NO riktning i anläggningens södra del. Norr om bygatan återfinns gårdsbebyggelsen, med 11 hus samlade kring en rektangulär gräsbevuxen gårdsplan. I södra delen, mot bygatan finns fruktträd och en anläggning med humle- och kryddväxter. På båda sidorna om gården, mot väst respektive öst, finns brunnar. Norr om gårdsfyrkanten står en kalkbod med intill uppställd rokarl. Syd(ost) om bygatan står en kornlada med tillbyggd hackbod.
Mangården kan härledas till 1600-talets mitt. Under de närmaste två århundradena (1700- och 1800-talen) formas gården. Den yngsta byggnaden på gården är den svinstia (byggnad nr 11) som är uppförd under 1890-talet. Alla byggnader är timrade, förutom tillbyggnaden till foderboden och stallet (byggnad nr 9) som består av rödmålad locklistpanel. Mangårdsbyggnaden (byggnad nr 1) och bagarstugan (byggnad nr 2) är rödmålade. Knutskallarna till härbret (byggnad nr 5) är rödmålade. F ö består byggnadsbeståndet huvudsakligen av byggnader i grått timmer som tidigare varit rödmålat. På vedlidret (byggnad nr 6) är taket täckt med pärt. Övriga tak är täckta med takbrädor eller takved. Gården omhägnas mot norr, väster och öster samt till delar mot syd av gärdesgård.

KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Dalarnas län, 2004-11-17, Dnr 432-8971-03

Matsgården i Östbjörka är belägen i sydöstra delen av Östbjörka, ca 8 km norr om Rättviks samhälle. K-E Forsslund besökte gården 1918 i samband med sitt arbete "Med Dalälven från källorna till havet" och återgav några av målningarna samt manbyggnaden. Under sin omfattande byinventering i Dalarna uppmärksammade Sigurd Erixon gården 1926. Eftersom Matsgården utgjorde en homogen fyrkantsbyggd gård med rikt månghussystem, planerade Sigurd Erixon att gården skulle flyttas och sättas upp på Skansen som en representant för Nedansiljans byggnadsskick på 1700-talet. Eftersom Skansen inte hade plats för mer än en dalgård, genomfördes aldrig flytten. Istället inköptes gården med inventarier 1931 av Nordiska museet.
Gården och tomten delas av den gamla bygatan som går i SV-NO riktning i anläggningens södra del. Norr om bygatan återfinns gårdsbebyggelsen, med 11 hus samlade kring en rektangulär gräsbevuxen gårdsplan. I södra delen, mot bygatan finns fruktträd och en anläggning med humle- och kryddväxter. På båda sidorna om gården, mot väst respektive öst, finns brunnar. Norr om gårdsfyrkanten står en kalkbod med intill uppställd rokarl. Syd(ost) om bygatan står en kornlada med tillbyggd hackbod.
Mangården kan härledas till 1600-talets mitt. Under de närmaste två århundradena (1700- och 1800-talen) formas gården. Den yngsta byggnaden på gården är den svinstia (byggnad nr 11) som är uppförd under 1890-talet. Alla byggnader är timrade, förutom tillbyggnaden till foderboden och stallet (byggnad nr 9) som består av rödmålad locklistpanel. Mangårdsbyggnaden (byggnad nr 1) och bagarstugan (byggnad nr 2) är rödmålade. Knutskallarna till härbret (byggnad nr 5) är rödmålade. F ö består byggnadsbeståndet huvudsakligen av byggnader i grått timmer som tidigare varit rödmålat. På vedlidret (byggnad nr 6) är taket täckt med pärt. Övriga tak är täckta med takbrädor eller takved. Gården omhägnas mot norr, väster och öster samt till delar mot syd av gärdesgård.

KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Dalarnas län, 2004-11-17, Dnr 432-8971-03