Allmän karaktär
Vena kyrkogård är främst utlagd söder och väster om kyrkan. Formen är i det närmaste rektangulär. De äldsta kvarteren, kvarter I och II, är belägna söder om kyrkan och i nivå med denna. Kvarteren III-VIII som tillkom i början av 1900-talet ligger väster och sydväst om kyrkan. Området ligger lägre än de äldre delarna av kyrkogården, men höjer sig mot söder. Längst i söder, mellan kvarteren VII och VIII, ligger gravkapellet. Den gamla och den nya delen av kyrkogården är sammanbundna med sluttande gångar och trappor. Träd är planterade runt stora delar av kyrkogården liksom utmed flera av gångarna. Det ger kyrkogården ett lummigt intryck.
Kvarter III-VIII
Allmän karaktär
De sex kvarteren anlades någon gång i början av 1900-talet. Spår av en äldre struktur där köpta gravplatser var placerade i kvarterens ytterkanter och allmänna gravplatser i mitten kan urskiljas i kvarteren III-VI. Idag är gravvårdarna placerade i rader i nord-sydlig riktning. I flera fall är raderna ryggställda med häckar av måbär, brudspirea eller ölandstok. Kvarteren avgränsas från varandra av grusgångar. Undantagen är kvarter IV och V som skiljs åt av minneslunden och kvarteren VI och VIII som skiljs åt av gravkapellet. Utmed grusgångarna är lindar, björkar och almar planterade. I sydvästra delen av kvarter V finns en uppställningsplats för gravvårdar som plockats bort från kyrkogården.
Omgärdning
I öster: Stödmur av kanthuggen granit.
I norr: Den östra delen består av en stödmur av kanthuggen granit. I väster är en häck av karagan planterad.
I väster: Häck av hagtorn.
I söder: I den västra delen är en berberishäck planterad och i öster finns ett brunmålat trästaket.
Ingångar
I norr: Dubbla svartmålade smidesgrindar mellan stolpar av granit. Mor väster finns en liten öppning bredvid grinden som markeras av en extra stolpe av granit.
I sydost: Infartsväg till sockenstugan och kyrkogården. Infarten markeras av stolpar av granit och dubbla svartmålade smidesgrindar.
I söder: Ingång till kyrkogården markerad av dubbla svartmålade smidesgrindar mellan runda stolpar som putsats och avfärgats i vitt. De har tak av svartmålad plåt och kröns av kors och kula i bronsfärgad metall. I söder finns också en trappa bakom sockenstugan och en infartsväg till vaktmästeriet i sydväst.
Vegetation
Trädkrans: En mer eller mindre sammanhängande trädkrans finns runt hela kyrkogården. I öster är träden planterade utanför kyrkogårdsmuren. Trädkransen består av lind, ask, lönn, alm och björk.
Övrigt: Utmed flera av gångarna är alléer med lindar, almar, björkar eller lönnar planterade. I flera av kvarteren som anlades i början av 1900-talet är gravvårdarna ryggställda med häckar av måbär, ölandstok eller brudspirea emellan. Vid ingången i söder är rosenaplar planterade.
Se vidare i de enskilda kvartersbeskrivningarna.
Gångsystem
Gångsystemet är utlagt i nord-sydlig och öst-västlig riktning. Majoriteten av gångarna är belagda med grus. Efter som ingången till kyrkogården i norr ligger på den nya delen av kyrkogården ligger ingången betydligt lägre än ingången till kyrkan. Därför leder en trappa av granit och en gång belagd med plattor fram till kyrkans västra ingång. Mot den nya kyrkogårdsdelen är en hög stensockel utmed vilken rosor, ormbunkar och murgröna är planterade. Från kyrkans ingång i väster leder en mindre gång belagd med kalkstensplattor utmed långhuset norr om kyrkan. En gång med kalkstensplattor finns också från den trappa som leder upp till kyrkogården i söder och fram till sockenstugans entré.
Gravvårdstyper
De äldsta delarna av Vena kyrkogård har använts under lång tid. Här finns en blandning av gravvårdar från mitten av 1800-talet och fram till idag. På den del av kyrkogården som anlades i början av 1900-talet finns flera typer av gravvårdar som varit vanliga under 1900-talet. Majoriteten av de riktigt gamla gravvårdarna finns i kvarteren närmast kyrkan. Här dominerar höga, stående gravvårdar av svart granit. En del av dessa har nationalromantiska drag i form av råa stenytor, asymmetriska krön m.m. som ska föra tankarna till runstenar. Vanligast är dock att gravvårdarna är inspirerade av klassicistiska stildrag. Det gäller också flera av de låga, stående gravvårdarna från senare årtionden. I flera fall har inspirationen hämtats från antikens ideal med kolonner, pilastrar, trekantiga krön och dekorelement som bladkransar och oljelampor. På gravvårdar från de senaste decennierna är dekoren enklare. Vanligt är ett enkelt kors, en talldunge eller en blomsterslinga. Majoriteten av gravvårdarana är stående. På många av gravplatserna, i synnerhet i kvarteren I och II, finns flera gravvårdar. Man har här låtit gravvårdar över äldre släktingar stå kvar på gravplatsen. I en del fall har även äldre vårdar återanvänts eller kompletterats med inskriptioner. I flera av kvarteren på den nya delen av kyrkogården finns rester eller sammanhängande delar av linjegravsområden från slutet av1910-talet fram till 1960-talet. Gravvårdarna är här små och låga. Det finns också flera trävårdar, framförallt vitmålade träkors. Enligt uppgift ska flera av dessa ha gjorts om. Ett mindre antal kan dock vara original. Granit är annars det material som dominerar bland gravvårdarna och då framförallt grå och svart granit. Ett mindre antal är av röd granit, kalksten, sandsten, smide eller gjutjärn. Att ange den dödes yrkes titel är relativt vanligt, i synnerhet i kvarter I och II. Det är också vanligt att ange vilken by eller gård den döde kommer ifrån. Detta är typiskt för landsortskyrkogården. Här har det viktigt att tala om var man hör hemma.
Minneslund
En minneslund anlades 2002 vid en insådd gång mellan kvarteren IV och V. Platsen markeras av en yta belagd med kalkstenplattor och plats för att sätta blomvaser. I gräsmattan väster om denna yta finns urnsättningsområdet som markeras av stenar i gräset. En bänks skyddad av en ligusterhäck samt ett par ljusstolpar kompletterar platsen.
Byggnader
I söder ligger ett gravkapell som uppfördes 1918. Byggnaden är kvadratisk till formen med ett tälttak. Det är byggt av kvaderhuggen granit och taket är belagt med tegel. Byggnaden kröns av ett gråmålat kors och kula. Ingången i norr har dubblad fernissade dörrar med sirliga smidesgångjärn. Stora rundbågiga fönster med bågar och karmar i vitt finns i öster och väster. Interiört är väggarna och tak putsade och avfärgade i vitt. I söder finns ett altare. Idag används utrymmet som förråd och bårhus. Här står bl.a. kyrkans katafalk.
Inom kyrkogården ligger sockenstugan som är en rödmålad träbyggnad i två våningar och med källare. Taket är täckt av rött tegel. Foder och fönstersnickerier är vitmålade medan de dubbla trädörrarna är betsade. Här finns idag personalutrymmen. Huset används också för kyrkans olika verksamheter.
I sydvästra hörnet av kyrkogården ligger vaktmästeri med förråd och garage för maskiner. Byggnaden har väggar av betong som målats i ljust gult. Taket är belagt med rött tegel. Fönster- och dörrfoder är målade i vitt och dörrarna i brunt.
Övrigt
I en rad rakt norr om vaktmästeriet är flera äldre gravvårdar som plockats bort från kyrkogården uppställda.
Beskrivning av enskilda kvarter/områden med kulturhistorisk bedömning
Kvarter I och II
Allmän karaktär
Kvarter I och II är belägna rakt söder om kyrkan. Båda kvarteren omfattar närmare 350 gravplatser var. Gravvårdarna är placerade i rader i nord-sydlig riktning och samtliga är vända mot öster. Båda kvarteren avgränsas i söder av en stödmur och i norr av kyrkan. Mellan de båda går en grusgång kantad av lindar. I öster avgränsas kvarter I av kyrkogårdens stödmur och i väster avgränsas kvarter II av en grässlänt och grusgång. Från kvarter två leder en trappa av kasserade gravvårdssocklar ner till kvarter VI.
Gravvårdstyper
De båda kvarteren utmärks främst av den stora åldersmässiga spridningen på gravvårdarna. Den äldsta gravvården från 1870 finns i kvarter II. Därefter är varje årtionde fram till och med 2000-talet representerat. De höga gravvårdarna från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet dominerar dock intrycket. Det ger de båda kvarteren en ålderdomlig karaktär. Denna förstärks av att det är tätt med gravstenar. I flera fall står mer än en gravvård inom samma gravplats. Istället för att göra nya inskriptioner eller lägga en mindre gravvård framför familjevården har man gjort en ny, modern gravvård och låtit den äldre generationens vård stå kvar. De modernare gravvårdarna är låga och rektangulära med utsmyckningar och dekor typiska för olika årtionden. Materialet är främst grå och svart granit men även röd förekommer. Ett mindre antal gravvårdar är av andra material. I kvarter I finns en urna av gjutjärn och en trävård målad i vitt. Två vita träkors finns i kvarter II. Där finns också två gravvårdar av sandsten och en av marmor. I kvarter I finns en stenram kring en gravplats och resterna efter ytterligare en finns i kvarter II. Längst ner i södra delen av kvarter II finns också en gravkulle överväxt med murgröna. Denna typ av gravvård var tidigare vanlig på Vena kyrkogård. Att ange den dödes yrkestitel är mycket vanligt i de båda kvarteren. Den vanligaste titeln är hemmansägare som finns på 85 gravvårdar. Andra vanliga titlar som förekommer är handlande, byggmästare, kyrkoherde, kantor och folkskollärare medan titlar som orgeltrampare, ringkarl, predikant i östra Smålands missionsförsamling och distinktions-korpral är ovanliga. På majoriteten av gravvårdarna anger man från vilken by eller gård den döde kommer.
Övrigt
Fram till 1858 var distingtionskorpral en titel som man erhöll efter att ha genomgått underofficersutbildning. Mellan 1858 och 1915 motsvarade titeln den högsta korpralsgraden men under den här tiden utnämndes man till titeln. Det behövdes då ingen särskild examen. Titeln ersattes 1915 med titeln furir.
Gravvårdstyper
Även i dessa kvarter varierar gravvårdarnas ålder men här dominerar gravvårdstyper från mitten av 1900-talet. Den äldsta gravvården från 1905 finns i kvarter VI och därefter har kvarteren använts kontinuerligt fram till idag. Bland de äldre gravvårdarna är de som står på köpta gravplatser mer påkostade än linjegravsområdenas små, enkla vårdar. Sammanhängande linjegravsområden går att följa från kvarter III från 1925 till 1936 och därefter vidare i kvarter IV från 1937 till 1951. I kvarter VIII finns inga spår av linjegravsområden men i övriga tre kvarter finns spår äldre än 1925. I kvarter VI är de mycket få men möjligen kan här ha funnits kyrkogårdens första linjegravsområde från 1910-talet. Därefter verkar man ha fortsatt i kvarter VII, där spåren är något tydligare, och avslutningsvis i kvarter V där det finns flera linjevårdar från framförallt 1920-talet. Bland linjegravvårdarna finns flera trävårdar, framförallt vita träkors. I övrigt dominerar svart och grå granit. Det finns också gravvårdar av röd granit samt två vårdar av sandsten. I kvarter III finns två gravplatser som är belagda med grus och omgärdade av stenram. Gravvårdar där man angett den dödes yrkestitel finns i samtliga kvarter men är vanligast i kvarter VI. Fortfarande är hemmansägare den vanligaste titeln men här finns också stationsföreståndare, mästare i olika hantverksyrken mjölnare och folkskollärare. Till de mera ovanliga titlarna hör agronom, gevärssmed och snickarmästare vid kungliga flottan. Att ange vilken by eller gård den döde kommer från är mycket vanligt.
Kvarter IX
Allmän karaktär
Kvarteret är beläget norr om kyrkan. Väster om sakristian finns fyra gravvårdar samt två uppställda gjutjärnskors. Här är flera sorters buskar planterade bl.a. forsythia, berberis och jasmine. Öster om sakristian finns 12 gravvårdar. Från kyrkans västra ingång går en gång belagd med kalkstensplattor. Denna upphör i höjd med sakristian.
Gravvårdstyper
De fyra gravvårdar som finns väster om sakristian är samtliga liggande vårdar. Två av dem är daterade till 1937 respektive 1959. En av gravvårdarna har en stenram som en gång omgärdade delar av gravkullen. Här finns också två sekundärt uppställda gjutjärnskors som saknar data. Öster om sakristian är den äldsta vården, vilken även är kyrkogårdens äldsta vård, från 1847 och den yngsta daterade från 1950. Majoriteten av vårdarna är dock från slutet av 1800-talet. Två gravplatser omgärdas av stenram och en av pollare och kätting. Gravvården från 1847 är av kalksten. Det finns också ett gjutjärnskors. Yrkestitlar är vanliga. Här finns två vårdar med titeln chiropractor och en var av hovlakej, löjtnant, kopparslagare, prost, kyrkoherde, fanjunkare vid Smålands husarregemente, sergeant och fabrikör. Den dödes hemort anges inte på någon av gravvårdarna.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
