akvarell, illustration

Skiss med accentuering i akvarell. Signerad TYRA KLEEN. Ett tunt semitransparent skisspapper har varit vidhäftad på akvarellen 1972.08.0235.A, detta ark ligger löst 1972.08.0235.B.

Verket föreställer kvinnlig Bedaya Ketawang-dansare. Positionen är en version av ”tawing ngentjeng sampoer” på modern indonesiska ”tawing ngenceng sampur”: dansare i stående position, vänster arm är lyft i tawingpositionen, dock utan att dansaren håller i danssjalen. Höger hand är utsträckt och dansaren håller den högra änden av danssjalen utsträckt., endast greppad mellan tummen och långfingret (ngenceng ”sträcka ut”, sampur ”danssjal).

På det tunna pappret som varit vidhäftat i överkant står uppmaning till korrigeringar i färg och klädsel, skrivna på holländska, högst sannolikt av Beata van Helsdingen Schoevers, textförfattaren till Tyras dansillustrationer. De två kvinnorna hade under perioder intensiv brevväxling och Beata van Helsdingen Schoevers besatt stor kompetens om javanesisk dans.

Verket är troligen en förlaga till 1972.08.0234, då motivet är det samma, men ej avslutat och monterat i passepartout. Uppmaningarna till förändringar indikerar även att det är ett motiv i utveckling.

Akvarellerna föreställande serimpi och bedaya i Tyra Kleens samling 1972.8 tillkom delvis som illustrationer till Het Serimpi Boek (Volkslectuur, Weltevreden 1925) med text baserad på Beata van Helsdingen Schoevers anteckningar. Beata dog hastigt (1921) innan boken hade färdigställts och Tyra avstod rätten till sina originalakvareller till förlaget. Dock återfinns de allra flesta akvarellerna i museets samling Akvarellerna avbildar kvinnliga serimpi- och bedayadansare vid huvudhovet (Susuhunans palats, Kraton) i Surakarta, centrala Java, och är publicerade i den ovannämnda boken. Serimpi och bedayadansarnas danspositioner anges med de javanesiska titlarna.

Bedaya Ketawang (alternativt kedawang) är mycket status- och symbolladdad, graciös och elegant. Strikta regler råder såväl under dansens träning som vid dess uppförande. Publiken till en bedaya ketawangdans utgörs, förutom av fursten ”susuhunan”, själv av medlemmar av hovet.

Bedayadansare har traditionellt rekryterats utanför hovmiljön medan serimpidansare vanligen är fursten närstående, döttrar och barnbarn.

Bedhaya Semang är en typ av ketawang, även kallad bedaya ketawang, som specifik för sultanhovet i Yogyakarta.