ÄLVROS KYRKA

Stommen utgörs av en stolpkonstruktion på en sockel av granit. Sadeltaket är av falsad plåt. Det ursprungliga papptaket byttes 1892 till ett plåttak. Tornet uppfördes i timmer med diagonala strävor. Tornet är täckt med spån upp till listen som avgränsar mot de brunmålade klockluckorna av liggande brädor med en rundbågig avslutning. I våningen runt luckorna finns stående panel målad vit och röda pilastrar som delar in fasaden i fält. Ovan dessa sitter lunettfönster i gavlarna på tornspiran. Den spetsbågiga tornspiran av falsad kopparplåt kröns av en förgylld tupp. 1995 lades ny kopparplåten på spiran då plåten efter en storm fläkts upp I ett av tornutrymmena ligger detaljer kvar från 1886 års inredning, bland annat ljuskronor och delar av förgyllda kapitäl.

Kyrkans nedre del är liksom tornet klädd med rektangulära och rödmålade raka spån. De övre partierna har panel där långhusets fönster sitter och är vitmålat. Detta delas in i fält genom rödmålad stående panelbräder. Fönsterbågarna och spröjs bryter av med samma röda kulör. Fönstren på långsidorna är placerade tre och tre, sex stycken på var sida om vindfången. Den röda kulören återfinns också på de vackert utformade taksparrarna, vilka håller upp det kraftigt utskjutande takfallet, samt stuprören och hängrännorna. Sadeltaket har på norra och södra takfallet fem takkupor med invändigt frostat glas. Fönstren är utbytta, de var tidigare krysspröjsade vilka flertalet fönster är än idag. Takkuporna har en tornliknande plåtklädd överbyggnad med en vitmålad omfattning kring fönstren. Kuporna kröns av en förgylld ring. I tornets botten finns förråd samt kylrum för kistor med ingång i tornets östra del. Kylanläggning tillkom på 1970-talet och utrymmet utvidgades under 1990-talet.

Från parkeringen leder en asfalterad gång fram till huvudentrén i väster. Framför trappan i granit ligger en halvrundel av kullersten, de yttersta raderna av röda stenar. Vid restaureringen 1957 blev kyrkan utvändigt något avkortad i väster och entrén fick en öppen form med en loggia. Loggian täcks av ett snedställt tak som bärs upp av träpelare med konsolkapitäl. Takets undersida är blåmålat med vitmålade bjälkar. Ett tresidigt gavelparti är placerat ovanför yttertrappan med årtalet 1883 målat. Golvet i loggian är lagt med osymmetriskt fogade stenplattor och ligger an mot sockeln och trappan i granit. Den kraftiga och tunga porten i trä ramas in av en omfattning av kraftiga träbjälkar, vilket ger entrén en kompakt och tung känsla. Handikapprampen som löper längs med tornets norra sida är av metall och tillkom under 1900-talets mitt. En dörr vid kyrkans huvudentré leder in till en toalett. Ovanför loggians tak på långhusets västgavel sitter ett rosettfönster från 1957 med en åttkantig inramning. Utvändigt har fönstret klarglas och invändigt frostat glas. Sadeltakens östra och västra nock avslutas med en förgylld stjärna.

1957 byggdes också vindfången in och försågs med fönster och det norra vindfångets entrédörr sattes igen. Kyrkan fick ut- och invändigt den färgsättning som kyrkan har idag. Kyrkan var före det vitmålad Över vindfånget i söder som har en dörr av stående panel sitter en av trä utsågad kungakrona/lilja och över båda sidoingångarna sitter ett förgyllt enkelt kors. 1998-2000 utfördes den senaste utvändiga restaureringen. Fasaden restaurerades, taket lades om med ny galvaniserad takplåt, taket målades om, rötskadat virke i takkonstruktionen byttes samt träkonstruktioner i anslutning till att fasaden målades om.

Långhusets östra gavel har ett utskjutande lägre tresidigt parti vilket inrymmer sakristian. Även här sitter höga spetsbågiga fönster, ett i vardera fälten. Glasen är färgade i blått, grönt och rött. En dörr i söder, troligen ombyggd på 1950-talet med handtag från den tiden, smälter bra in i det rödfärgade partiet av byggnaden. Under takfallet är lampor monterade. Taksparrar utformade med vita rosetter.

Byggnaden genomgick invändigt stora förändringar vid ombyggnaden 1957. Läktaren, som tidigare suttit mot västra väggen i hela kyrkans bredd, försvann liksom förrummet under. Nuvarande vindfång byggdes istället ut i kyrkorummet. Här ligger på golvet plattor och på väggarna sitter panel. Golvlisten är av trä. I taket sitter en träpanel samt ett ljusfönster. Dörren till kyrkorummet är av björkfanér med en svag mönstring på sidan mot kyrkorummet.

Kyrkorummet är ljust och luftigt med öppen takstol som är enkelt och vackert utformad och målad i en beigebrun kulör som bryter av mot takbrädornas grågröna färg. Väggarna i kyrkorummet är upp till fönstren omgjorda under 1950-talets restaurering. De är täckta av skivor med faner laserade i en ljus nyans. Under fönstren har faneren en spetsig avslutning, mellan fönstren rektangulär. Den omgivande ramen är målad i en blålila nyans. Under dessa fält är i de flesta fall ett mindre element infogat i väggen. Väggarna ovanför panelen har stående brädor i varierande bredd målad i grå kulör mot grönt. En enkel taklist är målad i samma kulör som brädväggen liksom taket som består av brädor i varierande bredd. Den övre delen av östra samt västra gaveln består av stående panel med diskreta mönsterlagda ovanpåliggande brädor i samma kulör som resten av väggen.

Kyrkorummets golv utgörs av breda lackade eller fernissade brädor. Längst ned mot kyrkans huvudentré står ett avdelande skrank i furu med fem tympanonliknande avslutningar vilka kröns av kors i olika utföranden från 1950-talsrestaureringen. Den bakre delen av kyrkorummet används som ett öppet utrymme för kläder, bokbord och ljusglob. En fristående orgel, från 1973, står på en upphöjd avsats undanskymd i nordvästra hörnet. De öppna bänkarna, så kallade bönhusbänkar, vilka är målade i en grön kulör, är från byggnadstiden och är placerade i fyra kvarter.

Koret sträcker sig över hela kyrkorummets bredd och är sparsamt möblerat. Östra gavelväggen har fem spetsbågiga öppningar målade i en rosa och vit kulör. Genom öppningarna syns de spetsbågiga fönstren i tillbyggnaden på östra gaveln där sakristian ligger. Fönstren har glasmålningar dominerat av rött och blått. De tre mellersta öppningarna är försedda med konstverk av förgyllt järnsmide utförda 1956-57 av konstnären Allan Runefelt från Stockholm. I det mittersta fältet står ett enkelt kors av furu. I de yttre står skulpturer i björk, varav den åt norr föreställer Adam och den åt söder föreställer Eva. Altarkrucifixet är ett arbete av Sigurd Persson, också från 1957. Den ursprungliga runda altarringen i vitt och guld ersattes 1957 av en enklare laserad altarring av faner vilken är trettonsidig och har ett lågt knäfall klädd i ett beige tyg. Överliggaren är av trä. Altarringens baksida är av faner i en grön nyans. Altarringen liksom snickerierna utfördes av Jonas Pålsson. På var sida om altarringen står på golvet en kantig pelare och på dessa en kandelaber i mässing. Bakom altarringen står ett altare med en altarskiva av ek på vita oregelbundna stöd. Tidigare stod efter restaureringen ett mindre altarskåp här som nu är borttaget. På väggen bakom altaret sitter en vävd bonad med randning i gråskalor och med rödbrunt inslag. På båda sidor om altaret finns en dörr in i sakristian.

Predikstolen från 1886 flyttades 1957 från sin tidigare placering på östra väggen till en placering på norra väggen. Den har en sjusidig lågt placerad korg som stöds av tre pelare i trä och är målad i en gråvit kulör med detaljer i guld. Då den fick en ny placering tillkom ett nytt underrede, trappan, ett podium och kompletterades med en kyrkvärdsbänk.

Armaturen är delvis tillkommen 1957 och ritad av Rolf Bergh. Den består av åtta stycken ifrån taket hängande cylinderformade lampor samt på väggarna åtta rektangulärt utformade lampor. Samtliga är av träfanér med smala ljusöppningar. Två ljuskronor i malm vilka kommer från Älvros gamla kyrkas inredning hänger framme i koret. I de två takfönstren närmast altaret sitter spotlights, två i varje. I sidoutrymmena finns väggarmatur även de från 1957. En högtalare hänger ned från taket framför koret och är relativt diskret. I mittgången samt i sidogångarna ligger blågröna gångmattor.

1957 installerades elektrisk värme, vilket ersatte en tidigare kamin och en elcentral byggdes in i vindfånget i norr. Det fick således ny funktion efter 1957. I det norra f.d. vindfånget finns två rum med lågt innertak av gipsplattor varav det första har blå väggar med två mindre enluftiga kvadratiska fönster. I det mindre rummet syns det gamla golvet med brädor i varierande bredd, i det främre rummet smalare brädor. I det södra vindfånget finns i första rummet förråd med kläder samt möbler samt en dörr ut mot söder. Det mindre rummet är tapetserad med en tapet från 1950-talet med rosa rosetter på en grå bakgrund. Stolarna, tapeten och spegeln samt dörren i det intilliggande rummet talar för att det använts som brudkammare eller liknande. I båda rummen ligger på golven plattor i en gulgrå melering och på väggarna armatur från 1950-talet. Ovan vindfången i söder och norr finns tre kopplade öppningar med spetsbågig avslutning varav utrymmet bakom i norr är målat blått och det i söder målat gult.

Sakristian ligger bakom koret. Det låga taket är klätt med lockpanel medan väggarna är klädda med skivor, lika de två trånga sidoutrymmena i norr och söder. Framför fönstren i öster sitter vitmålat galler. I väggen mot norr sitter ett inmurat kassaskåp från byggnadstiden. På golvet ligger breda lackade brädor. Det södra sidoutrymmet har en dörr som leder ut mot södra entrén. Dörren är från byggnadstiden och på golvet ligger ett obehandlat trägolv, troligen från byggnadstiden. Dörren från sakristian till sidoutrymmet är dock från 1950-talet. Sakristian är enkelt möblerat med ett skrivbord, stolar, garderob, altare i form av ett tygstycke med krucifix och element under fönstren. I taket en lampa med lysrör.