Brev

Brev skrivet på dubbelvikt, linjerat papper. Text på tre sidor, baksidan tom.
"Min kära avhållna Therése! Ditt brev gjorde oss alldeles utom oss av bestörtning. Jag kan inte säga dig hur djupt det gripit oss alla att ni så plötsligt förlorade Eder lilla solstråle. Du vet kära Therése hur mycket jag alltid höll av lilla Elvy. Vi tacka Eder hj. för bjudningen till begravningen, men synd nog kära Therése är det oss omöj-ligt att komma nu. Jag är så överhopad med arbete nu före Jul att jag inte vet hur jag skall hinna med allt. Pappa likaså och för mamma att resa ensam nu i julbrådskan är knappast rådligt. Men var förvissad om min kära Therése att allas våra tankar skola vara hos Eder denna svåra dag. Vi tänka jämt på Eder och tala om Eder. Å, Therése, jag förstår hur nedbrutna Ni skola vara av sorg. Men kära älskade du, försök att vara lugn, att du inte själv blir bruten till hälsan. Jag beder dig också framföra vårt djupa beklagande till Gottfrid, Morbror Emil och Helena. Jag skickar om fredag som ilpaket en krans till lilla Elvys bår, vilken skall bringa henne en sissta hälsning från oss, som också höll henne kär. Om du då vill låta hämta den om lördag på posten. Om Ni inte ha något emot det och jag självfår tid kanske jag gör en resa till Eder efter nyårdet, ty det vore ju angenämt att få språkas vid efter så mycket som Ni genomgått sedan vi sisst sågo varann. Från Herman skulle jag framföra hans djupa beklagande till Eder alla. Kära Therése, så snart det är dig möjligt skriv mig och berätta om allt. Hälsa Gottfrid, Morbror Emil, och Helena hjärtevarmt från oss alla. Till sist innesluter jag de varmaste hälsningar till dig själv, kära Therése och förblir med uppriktigt tillgivenhet. Din egen kusin Ellen."

Den 6 december 1923 dog 12-åriga Elvy Helena Nylén av sin diabetes. Fyra dagar senare mottog James Macleod och Frederick Banting Nobelpriset för upptäckten av insulinet. En sändning med insulin fanns i Malmö, på väg till Elvy och andra diabetespatienter i Värmland. Det kom fram för sent för Elvy.

Hemma på Fermsås gård på Värmlandsnäs samlade Elvys mor Theresia ihop dotterns tillhörigheter i en byrålåda och täckte dem med ett skyddande silkepapper. Drygt ett år senare, i mars 1925, fick Theresia och maken Gottfrid en son, Gunnar.
Nästan 100 år senare, 2019, skänktes Elvys små ting och kläder till Värmlands Museum.