BUREÅ KYRKA

Kyrkan, som stod klar 1920, är belägen centralt i samhället, på den s.k. Kläppbacken intill den gamla landsvägen och med Bureälven forsande förbi i norr. Den parkliknande kyrkotomten har naturmark och gräsytor, grusgångar och uppvuxna träd, främst tall, björk och rönn.

Begravningsplatsen är belägen på en slätt, ett par hundra meter söder om kyrkan. Intill kyrkan passerar den gamla landsvägen en äldre bro över Bure älv och sträcker sig vidare söderut förbi begravningsplatsen.

Begravningsplatsen, som invigdes 1920, består av plan gräsbevuxen mark med grusgångar. Den omges mot väster och nordväst av en stenmur från 195556 samt mot övriga väderstreck av ett rödmålat trästaket med regelbundet placerade dekorativa betongsektioner. Det är utformat av trädgårdsarkitekt Lena Möller på 1960-talet. Begravningskapellet ligger i mitten av begravningsplatsen. Området runt kapellet utgör den gamla kyrkogården som också innefattar en yta för allmänna gravar. Detta område planerades av kyrkans arkitekt Fredrik Falkenberg. Nya kyrkogården fastställdes 1942 och ligger öster om den förra. Denna utvidgades österut och söderut i slutet av 1960-talet efter förslag av Lena Möller. Grusgravar, både med och utan stenramar, har dominerat begravningsplatsen, men en del av grusgravarna har senare besåtts med gräs. Den sparsamma trädvegetationen domineras av en björkallé mot öster, enstaka björkar, rönnar och en ek. Under senare delen av 1990-talet har en del av begravningsplatsens ursprungliga björkbestånd ersatts av gulbarkig hägg. Intill gravkapellets östra gavel finns en mindre damm kantad av en plantering. Den ritades av trädgårdsmästare Curt Rydlinge, Skellefteå, och anlades av kyrkogårdsförvaltningen i slutet av 1990-talet.

Kapellet, invigt 1920, är ritat av Fredrik Falkenberg. Stilen är nationalromantisk, i likhet med kyrkan, men fasaden är vitputsad. Det höga spånklädda och valmade taket med konkavt utsvängda branta takfall och den smala, höga takryttaren, erinrar det om de nordiska stavkyrkorna och även om fiskarkapellet på Malören i Norrbotten från 1770. Långsidornas takfall är försedda med låga raka vindskupor, vars fönster utgör de enda dagsljusinsläppen. Stommen är uppförd av tegel på stensockel och fasaderna är vitputsade. Kapellrummet ligger i markplan och kylrum i källaren. Interiören är påtagligt sluten, men väggarna är ljusa och arkaderna längs väggarna ger rummet en närmast klassicistisk framtoning. Den huvudsakliga utsmyckningen utgörs av en liten glasmålning högt ovanför altaret. Den är utförd av Yngve Lundström och föreställer en ängel som sitter på en gravhäll och pekar med högra handen mot himlen.

År 1966 genomgick kapellet en renovering med en del invändiga ändringar, bl.a. ny färgsättning efter förslag av Albert Eriksson i Sigtuna, och utvändig putsrenovering. Under 1980-talet tilläggsisolerades takbjälklaget, orgelläktaren byggdes ut, innertaket försågs med ny brädpanel och kapellet målades om invändigt. Dessa förändringar har inneburit att interiören har fått en ljusare och mer modern framtoning. Den största förändringen genomfördes dock 1990, då en tillbyggnad med en vapenhusliknande entré tillkom på västra gaveln, efter ritningar av Valter Östlund, Skellefteå. Den inrymmer bl.a. foajé och RWC. Tillbyggnaden gjordes i samma stil men innebar också att byggnadens längd nästan fördubblades. Utvändigt har begravningskapellet, trots tillbyggnaden, kvar sin särprägel. Fasadytornas mycket släta och vita framtoning ger dock ett stelt intryck som förtar en del av byggnadens äldre karaktär. Genom att ny bebyggelse har tillkommit mellan begravningsplatsen och kyrkan har den visuella kontakten däremellan brutits.

HISTORIK FRÅN BYGGNADSREGISTRET - Bureå kyrka är naturskönt belägen på en udde vid älven i en mindre tätort. Den byggdes 1918-1920 av byggmästaren Johan Lagerkvist efter Fredrik Falkenbergs ritningar som en treskeppig kyrka i mörkrött tegel, med kor i söder och torn i norr med lökkupol och spira. Tornets bottenvåning fungerar som vapenhus. I öster står en vidbyggd sakristia. Långhuset är i det närmaste kvadratiskt och har höga, smala fönster med rundbågig form. Koret och sakristian har polygonala grundplaner. Takfallen över långhuset täcks av lertegel. Interiören är vitputsad med muralmålningar av Yngve Lundström. Långhuset täcks av ett treklöverformat valv klätt med träpanel. Sittplatserna består av fast bänkinredning i fyra rader. Koret har ett stjärnvalv. Altarskåpet från kyrkans byggnadstid och målat av David Wallin. När dörrarna är stängda, fungerar dess utsidor med målning från 1953 av Torsten Nordberg som altartavla. Kyrkan har bibehållit sin ursprungliga karaktär mycket väl.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995-1999. Kompletterade 2003

Kustsamhället Bureå ligger ca 20 km söder om Skellefteå. Från att ha varit en jordbruksby med medeltida ursprung vid Kustlandsvägen, utvecklades Bureå under 1800-talet till ett industrisamhälle med omfattande sågverksindustri. Den första större vattensågen i närliggande Strömsholm ersattes efterhand med ångsåg (startad 1875) vid lastageplatsen i Bureå, och sedermera en ny ångsåg med hyvleri 190811 samt ett träsliperi för massaved på 1920-talet. Industrialiseringen innebar att samhället expanderade kraftigt befolkningsmässigt och bidrog till att Bureå bröt sig ut från Skellefteå och bildade egen kommun 1914 och egen församling 1922.

Kyrkan, som stod klar 1920, är belägen centralt i samhället, på den s.k. Kläppbacken intill den gamla landsvägen och med Bureälven forsande förbi i norr.

Begravningsplatsen är belägen på en slätt, ett par hundra meter söder om kyrkan. Intill kyrkan passerar den gamla landsvägen en äldre bro över Bure älv och sträcker sig vidare söderut förbi begravningsplatsen.

Begravningsplatsen, som invigdes 1920, består av plan gräsbevuxen mark med grusgångar. Den omges mot väster och nordväst av en stenmur från 195556 samt mot övriga väderstreck av ett rödmålat trästaket med regelbundet placerade dekorativa betongsektioner. Det är utformat av trädgårdsarkitekt Lena Möller på 1960-talet. Begravningskapellet ligger i mitten av begravningsplatsen. Området runt kapellet utgör den gamla kyrkogården som också innefattar en yta för allmänna gravar. Detta område planerades av kyrkans arkitekt Fredrik Falkenberg. Nya kyrkogården fastställdes 1942 och ligger öster om den förra. Denna utvidgades österut och söderut i slutet av 1960-talet efter förslag av Lena Möller.