Koala (Phascolarctos cinereus) från Australien. En av flera gåvor till Uddevalla Museum av Andreas Eliasson Sundberg (1845 - 1932). Koalan hade han skjutit i Queensland 1891 och året därpå skänkte han skinnet till museet. Det monterades sannolikt av konservator Carolina Christiansson. Hon hade ju aldrig sett en koala i verkligheten och av allt att döma inte heller på fotografi.
Koalan har kommit till nytta i forskningsvärlden på 2000-talet. Åren 2008 och 2009 togs prov för DNA-bestämning till forskare i Australien respektive USA efter förfrågan via Göteborgs Naturhistoriska Museum. Forskare eftersökte möjliga bärare av det retrovirus som idag starkt decimerat antalet koalor i vissa delar av den australiska kontinenten. Ett litet stycke skinn skars av från undersidan och sändes till forskarna för DNA-bestämning. Provet visades sig unikt nog innehålla det retrovirus forskarna söker för att kartlägga koalans tidigare utbredning. Museets koala visade sig bära på viruset. År 2009 togs ett kompletterande DNA-prov. Se under Tillstånd & Vård.
I maj 2011 besvarades en förfrågan från National Museum of Natural History, Smithsonian Institution i Washington som studerar prover tagna på koalor runt om i världen.
Text till webbutställning "Från när och fjärran" på museets hemsida i februari 2009 - 2013:
Koala eller pungbjörn som den tidigare kallades, Phascolarctos cinereus, från Queensland, Australien. Längd 56 cm. Gåva av Possessionat (godsägare) Andreas Eliasson Sundberg, Tjörn år 1892.
Sundberg skänkte ett skinnlagt exemplar, (ej monterat uppstoppat djur). Monteringen utfördes troligtvis av en konservator i Uddevalla som aldrig sett en koala på riktigt. Arbetet gjordes innan illustrerade djurböcker fanns i var mans ägo - därav den ovanliga formen på montaget.
Om tjörnbröderna Olle Eliasson Sundberg (1837 - 1892) och Andreas Eliasson Sundberg (1845 - 1932) från Västra Sunna vid Kyrkesund finns många berättelser. Tjörnborna kallade dem "Gull-Pellars". De båda bröderna ville pröva lyckan genom att resa till Australien för att söka guld. Vid 28 respektive 19 års ålder påbörjade de i juli 1865 resan till det som visade sig vara lyckans land för de båda.
Vägen dit kantades av svårigheter men de hade en stark tro på att de skulle finna det som de drömde om. I Gympie i Queensland, en ort 15 mil norr om Brisbane, inmutade de ett stycke land. Det var inget stort område men det visade sig vara tillräckligt för att kunna utvinna guldinnehållande malm. År 1871 arbetade 150 man på 250 fots djup med att bryta berg. De sprängde loss berget med krut, forslade upp malmen i tunnor med hjälp av en hästvandring. Efter bearbetning i krossmaskiner kom utdelningen - malmen var rik på guldklumpar.
Olle, den äldste av bröderna tvingades efter en olycka 1871 lämna Gympie guldfält för alltid. Han for hem till Tjörn, köpte och rustade upp Bremsegården på Klöverön vid Marstrand. Våren 1877 gifter sig han och Anna Christina Rutgersson från Kärsön. Två döttrar såg dagens ljus inom loppet av en treårsperiod. Den äldsta dottern kom att bli känd som bondhustrun och konstnärinnan Mathilda Båysen på Klöverön; den andra dottern var Elin Sundberg, mera känd som Sundsfrun. Elins hus i Sunna i Klövedal på nordöstra Tjörn är idag (2005) ett besöksmål som förvaltas av Sundbergska stiftelsen.
Andreas Sundberg förvärvade gården Stenung i Norum. Han träffade också en kvinna från Tjörn, Elvira Sofie Sandberg som han gifte sig med. Paret fick sex barn. Andreas fortsatte att vara engagerad i verksamheten i Gympie.
Först 1914 sålde han sina sista andelar i gruvfältet. I samband med sina hemresor i början av 1890-talet tog Andreas med sig exempel från den australiensiska faunan till sitt forna hemland. Dessa kunde man ta del av på två västsvenska museer, Göteborgs Museum och Uddevalla Museum. På plats i Australien var Andreas ute och jagade traktens djur. Fåglar och däggdjur blev skinnlagda. Ormar, ödlor och småkryp stoppades i glasburkar med sprit för att konserveras. Troféerna packades och sändes till Sverige som fraktgods på båt.
I Göteborg och Uddevalla tog museernas personal tacksamt hand om dessa osedda arter.
På Bohusläns museum har vi på senare tid i den handskrivna katalogen kunnat summera antalet djur hemförda 1891 och skänkta 1892 till 16 nummer. Av dessa går 13 [alla 16 i november 2013] att återfinna i samlingarna.
Redan 1870 hade Andreas Eliasson Sundberg vid ett besök i hemlandet lämnat 30-talet fågelskinn till Göteborgs Museum. Några andra fynd, däribland ett stycke guldmalm, var adresserade till baron Nordenskjöld vid ett museum i Stockholm. Sex år senare hade Sundberg förmånen att träffa Nordenskjöld. Han frågade då om malmklumpen, men den hade aldrig nått adressaten.
Se foton från Andreas Eliasson Sundberg och hans hustrus hem i Stenungsund från år 1916: UMFA53690:23060 - UMFA53690:23076.
Ang. Olle Sundbergs döttrar, Mathilda Båysen (1878-1968), se UM027015) och Elin Magdalena Sundberg (1880-1965), mer känd som "Sundsfrun", se Sundbergska stiftelsen och gården Sunna på Tjörn, se ES1 - ES92.
Litteratur:
Terning, Gunvor. Tjörnskt Kvinnoporträtt. Artikel i Bohuslän Årsbok 1980.
Nilsson, Arne (1998). Sundsfrun. Guldgrävardottern på Tjörn.
Johansson, Marie. Hemfört till Uddevalla. Artikel i Bohuslän Årsbok 2005.
Bilagepärm: Korrespondens från maj 2009 (Naturhistoriska museet, Göteborg - Bohusläns museum) kring första undersökningsresultatet vad gällde "... to determine whether Queensland koalas were already infected at the corner of XIX/XXth centuries with retrovirus which is currently spreading in the species at a rapid pace."
Kopia av artikel i Science Daily. Your source for the latest research news, dicoveries and breakthoughs in science.
Elektronisk källa:
http://www.sciencedaily.com/releases/2012/09/120920135313.htm
Genome-Invading Retroviruses Have a Nasty Surprise for Koalas: Serious Pathological Impact for Centuries.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
